Alfa Romeo 16C Bimotore

	Alfa Romeo 16C Bimotore
Grundinformation
Märke	Alfa Romeo
Tillverkning	2 st, 1935
Designer	Luigi Bazzi
Konstruktion
Besläktade	Alfa Romeo P3
Drivlina
Drivning	Bakhjulsdrift

Alfa Romeo 16C Bimotore är en tävlingsbil, tillverkad av det italienska tävlingsstallet Scuderia Ferrari 1935.

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

Alfa Romeo hade dominerat Grand prix-racingen i början av 1930-talet, men från säsongen 1934 hade fabriksteamet Scuderia Ferrari fått allt hårdare konkurrens från de statsunderstödda tyska Silverpilarna. För att matcha de tyska bilarna byggde Ferraris konstruktör Luigi Bazzi en P3:a med dubbla motorer. Förutom den ordinarie motorn framtill hade bilen en andra motor placerad bakom föraren. De två motorerna var kopplade till en gemensam växellåda. Därifrån överfördes kraften till bakaxeln.via två kardanaxlar som på övriga P3:or.

Tekniska data[redigera | redigera wikitext]

Tekniska data^[1]	Bimotore
Motor:	2 st 8-cylindriga radmotorer
Cylindervolym:	2x 2905 cm³
Borrning x slaglängd:	68 x 100 mm
Max effekt:	2x 255 hk
Ventilstyrning:	2 överliggande kamaxlar, 2 ventiler per cylinder
Överladdning:	Roots-kompressor
Växellåda:	3-växlad manuell
Chassi:	Lådbalksram
Hjulupphängning fram:	Individuell typ Dubonnet, skruvfjädrar
Hjulupphängning bak:	Stel bakaxel, längsgående bladfjäder
Bromsar:	Hydrauliska trumbromsar
Hjulbas:	280 cm
Torrvikt:	1000 kg

Tävlingsresultat[redigera | redigera wikitext]

Scuderia Ferrari tävlade med Bimotore under säsongen 1935 men modellen blev inte den framgång man hoppats på. Dåtidens däck höll inte för kraften från de två motorerna. Bästa resultatet blev en andraplats för Louis Chiron i Avusrennen.

I juni 1935 satte Tazio Nuvolari hastighetsrekord på allmän väg, när han körde sträckan Florens - Livorno med en snitthastighet på 323 km/h i en specialpreparerad Bimotore.^[1]