Algblomning

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Algblomning utanför Gotlands kust 13 juli 2005

Algblomning är en kraftig tillväxt av planktonalger där de på kort tid bildar stora populationer. Normalt blommar planktonalger nära vattenytan eftersom det är ljusast där. Starkt solsken och lugnt väder där inte vattenytan rörs om, och god tillgång av näringsämnen som kväve och fosfor ger goda betingelser för att algblomningen ska komma igång. Algblomningar förekommer naturligt och är en viktig del av näringskedjan i havet. De kan också vara resultatet av människans övergödning.[1] När blomningen avklingar sjunker algerna till botten vilket kan orsaka syrebrist.[2]

Naturlig algblomning[redigera | redigera wikitext]

Algblomningar förekommer naturligt och utan dem skulle näringskedjan i havet kollapsa. Under sen vinter eller tidig vår så sker vårblomningen när det blivit tillräckligt ljust och näringsämnen ackumuleras i vattnet. Ofta blir det även en höstblomning när vattnet rörs om under hösten och näringsämnen blir tillgängliga för algerna igen. Ibland blommar algerna även vintertid.[2]

Giftig algblomning[redigera | redigera wikitext]

Blågrön alg

I Östersjöns bracka vatten uppstår algblomningar med cyanobakterier. Dessa blomningar kan se ut som gröngul soppa eller trådig massa, och ibland som stråk av tunna trådar eller gryn i vattnet.  Vissa arter, till exempel katthårsalg, Nodularia spumigena, kan vara giftiga. N. spumigena producerar ett toxin (nodularin) som påverkar levern, även kallat hepatotoxin. Olika arter är olika giftiga men toxiciteten kan också variera inom samma art. Symptom på förgiftning är illamående, kräkningar, diarré och eventuellt feber samt hudirritationer och öronbesvär. Vuxna drabbas normalt inte av förgiftning, medan mindre barn lättare får kallsupar samt dricker badvatten, och därmed löper större risk att få i sig algtoxiner. Husdjur, boskap och vilda djur löper stor risk att bli förgiftade och kan till och med dö av förgiftningen då de dricker mer vatten. Rekommendationen är att inte bada vid kraftig algblomning då algtoxin kan irritera hud och ögon även om man inte sväljer vatten. Om vattnet under algblomningssäsongen är så grumligt att man inte ser fötterna när man står med vatten till knäna ska man också vara försiktig då halten cyanobakterier i vattnet kan vara hög även om inga ansamlingar bildats. Man ska vara extra försiktig med hundar och små barn, och inte vistas nära vatten med kraftig blomning.[1]

I Västerhavet har algblomningar ibland skadat fisk, framförallt odlad lax, och ibland påverkat hela ekosystemet.[3] Musslor som äter algerna tar upp eventuellt gift från algerna och blir därmed giftiga för människan.[2]

I Västerhavet har främmande arter orsakat problem:

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Algblomning | SMHI”. www.smhi.se. http://www.smhi.se/kunskapsbanken/oceanografi/algblomning-1.1734. Läst 7 juni 2015. 
  2. ^ [a b c d e f] ”Växtplanton”. www.smhi.se. SMHI. http://www.smhi.se/polopoly_fs/1.12311!/webbnr47.pdf. Läst 7 juni 2015. 
  3. ^ ”Alger | SMHI”. www.smhi.se. http://www.smhi.se/kunskapsbanken/oceanografi/alger-1.6025. Läst 7 juni 2015. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]