Amerikansk knölsvärta

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Amerikansk knölsvärta
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
White-winged Scoter.jpg
Amerikansk knölsvärta, adult hane
Bodega Bay, Kalifornien
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningAndfåglar
Anseriformes
FamiljÄnder
Anatidae
SläkteMelanitta
ArtAmerikansk knölsvärta
M. deglandi
Vetenskapligt namn
§ Melanitta deglandi
AuktorBonaparte, 1850
Utbredning
Melanitta deglandi map.svg
Artens utbredningsområde, där rödorange betecknar vistelse häckningstid, blått vintertid och gult förekomst under flyttningen.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Amerikansk knölsvärta[2] (Melanitta deglandi) är en mörk andfågel som häckar i Alaska och Kanada.[3] Fram tills nyligen behandlades amerikansk och sibirisk knölsvärta som en och samma art, och längre tillbaka båda två som en del av svärtan. Den minskar i antal, men kategoriseras ändå som livskraftig av IUCN.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Flygande flock i Ontariosjön i januari.

Amerikansk knölsvärta, sibirisk knölsvärta (M. stejnegeri) och svärta (M. fusca) beskrevs från början alla tre som egna arter, men fördes ihop till en enda i början av 1900-talet, under fusca, efter Dwight (1914) och Hartert (1920).[4][5] De tre taxonen går dock att skilja åt i alla åldrar och kön genom dräktskillnader, näbbens färg och form samt huvudform.[2] Hybridisering mellan de tre taxonen är okänd, vilket är ovanligt bland andfåglar, och det förekommer inte klinala variationer.[2] På grund av detta delade Sveriges ornitologiska förenings taxonomiska kommitté upp svärtan som en art och de båda knölsvärtorna, med underarterna deglandi och stejnegeri som en art i januari 2007.[6] I mars 2019 delades även de båda knölsvärtorna upp som var sin art: amerikansk och sibirisk knölsvärta.[2] Denna linje följs idag av flera stora taxonomiska auktoriteter som International Ornithological Congress (IOC)[7] och Clements et al.[3]

Amerikansk knölsvärta häckar i Alaska samt i västra och centrala Kanada. Det finns en utbredningslucka mellan amerikansk och sibirisk knölsvärta kring Berings sund, eftersom de föredrar att häcka på tajga.[2] De båda knölsvärtorna är flyttfåglar och drar sig då ut till kusterna. Amerikansk knölsvärta återfinns om vintern utefter Amerikas västra och östra kust så långt söderut som till norra Mexiko. Under vintern överlappar de båda knölsvärtornas utbredningsområde och det förekommer blandflockar.[2]

Hane amerikansk knölsvärta på Ontariosjön.

Amerikansk knölsvärta i Europa[redigera | redigera wikitext]

Fågeln är en mycket sällsynt gäst i Europa, med flest fynd på Island.[8][9] I Sverige har två fynd gjorts. Det första skedde i maj 2017 då en stationär adult hane uppehöll sig vid Svenska Högarna i Stockholms skärgård, och året därpå uppehöll sig två individer vid samma lokal.[2][10] Även 2019 återvände en av hanarna, under större delen av maj.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Adult hona.

Amerikansk knölsvärta är lik svärtan men har en större näbbknöl vilket främst syns hos den adulta hanen. Dock är den inte lika stor som hos sibirisk knölsvärta. Adult hane stejnegeri skiljer sig vidare genom flackare övergång mellan hjässan, mer markant näbbknöl, gul underkant på den orangeröda näbbspetsen (istället för tvärtom) samt mindre svart på undernäbbens kanter.[11] Flankerna är vidare helsvarta istället för mörkbruna.[12] Näbbfärgen hos adult hane är i det närmaste trefärgad i rött, gult och orange.

Läte[redigera | redigera wikitext]

Amerikanska knölsvärtan är en jämförelsevis mycket tystlåten and. Hanen har rapporterats yttra en tvåstavig vissling under häckningssäsongen, i engelsk litteratur återgiven som "whur-er" eller "fee-er", men det är oklart om lätet är kopplat till ett spel.[13][14][15] I en studie från 1959 noterades inga ljud alls från hanen under parbildningen, dock en tunn vissling från honan.[16]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Amerikanska knölsvärta föredrar att häcka i tajga och inte på öppen tundra.[2] Under vintern återfinns de i stora täta flockar som har en tendens att lyfta samtidigt.

Liksom andra Melanitta-änder lever amerikansk knölsvärta nästan uteslutande genom att dyka, varigenom den fångar sina byten på eller nära botten. I övervintringsområdet är mollusker som blåmusslor och kräftdjur en viktig del av födan, medan den sommartid främst lever av kräftdjuret Hyalella azteca och insektslarver.[17]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Amerikansk knölsvärta har ett seriellt monogamt häckningsbeteende, där nya par bildas varje år och hanen lämnar honan när äggläggning inletts. Boet göms i täta snår av vinbärssläktet Ribes eller i rosenbuskar, ofta flera kilometer från närmaste vatten. Fåglar återvänder till samma område för att häcka år efter år och kan till och med använda samma boplats.[17]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns vetenskapliga artepitet hedrar den franske ornitologen Côme Damien Degland (1787–1856).[18]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar deglandi som livskraftig (LC) baserat på stor population och stort utbredningsområde. Dock är utvecklingstrenden negativ.[1]

Amerikansk knölsvärta som fallit offer för botulism.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] BirdLife International 2018 Melanitta deglandi . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 7 januari 2021.
  2. ^ [a b c d e f g h] Markus Lagerqvist, Erling Jirle, Tommy Tyrberg & Johan Fromholz (2019) Knölsvärta blir två arter, Vår Fågelvärld, BirdLife Sverige, vol.78, nr.2, sid:48
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ Dwight, J. 1914. The moults and plumages of the scoters, genus Oidemia (Melanitta). Auk 31: 293–308.
  5. ^ Hartert, E. 1920. Die Vögel der paläarktischen Fauna: Systematische Übersicht der in Europa, Nord-Asien und der mittelmeerregion vordommenden Vögel. Heft XI-XII (Bd. II, 5-6). R. Friedländer & Sons, Berlin.
  6. ^ SOF:s taxonomikommitté, Rapport nr 2, Vår Fågelvärld, nr.1, 2007
  7. ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.1). doi :  10.14344/IOC.ML.11.1.
  8. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East: An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-84-941892-9-6 
  9. ^ Tarsiger.com Fynd av knölsvärta i Västpalearktis
  10. ^ Amerikansk knölsvärta, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
  11. ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 46. ISBN 978-91-7424-039-9 
  12. ^ del Hoyo, J., Collar, N. & Kirwan, G.M. (2016). Siberian Scoter (Melanitta stejnegeri). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från [1] 2016-09-17).
  13. ^ Rawls, C. K., Jr. (1949). An investigation of the life history of the White-winged Scoter (Melanitta fusca deglandi). M.S. thesis, University of Minnesota, Minneapolis, MN, USA.
  14. ^ Johnsgard, P. A. (1965). Handbook of waterfowl behavior. Ithaca, NY: Cornell Univ. Press.
  15. ^ Kear, J., ed. (2005). Ducks, Geese and Swans. Oxford University Press, Oxford, UK.
  16. ^ Myres, M. T. (1959b). The behaviour of the sea-ducks and its value in the systematics of the tribes Mergini and Somateriini, of the family Anatidae. Phd Thesis, Univ. of British Columbia, Vancouver.
  17. ^ [a b] Brown, P. W. och L. H. Fredrickson (2020). White-winged Scoter (Melanitta deglandi), version 1.0. I Birds of the World (P. G. Rodewald, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.whwsco2.01
  18. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]