Aminoff
Adliga ätten Aminoff | |
![]() Ätten Aminoffs vapensköld | |
Ursprung | Pskov-området i Ryssland |
---|---|
Förgrenad ur | Ryska adelsätten Aminoff |
Stamfar | Feodor Aminoff adlades genom vapenbrev 1618 |
Adlad | 1618 |
Utgrenad i | Grevliga ätten Aminoff |
![]() | |
Introducerad | 1650 under nr |
Grad | Adlig ätt nr 446, ändrades till 456 |
![]() | |
Introducerad | 1818 |
Värdighet | Adlig ätt nr: 36 |
Grevliga ätten Aminoff | |
![]() | |
Förgrenad ur | Adliga ätten Aminoff |
---|---|
Upphöjd | 1808 i svensk friherrlig värdighet enligt primogenitur, men utan introduktion på svenska Riddarhuset, upphöjd till grevlig i Finland 1819 |
Stamfar | Johan Fredrik Aminoff (1756–1842) |
![]() | |
Introducerad | 1818 |
Värdighet | Friherrlig med nr 25, 1819 grevlig ätt nr: 5 |
Aminoff är en rysk adlig ätt från Pskov-området, som senare erhållit adelskap i Sverige och Finland.
Historik[redigera | redigera wikitext]
Aminoff är en av de ursprungliga bajorssläkterna, adelsätter från Ingermanland som under eller i anslutning till den Stora oredan i början av 1600-talet övergick från rysk i svensk tjänst. [1] Medan äldre genealogiska uppgifter, som sträckte sig ytterligare 400 år tillbaka, om generationerna före Feodor Aminoff visats vara ett falsifikat från 1700-talet,[2] har den ryske historikern A. V. Kuz´min argumenterat för att ätten härstammar från en viss Amin´ (d. efter 1363). Denne agerade som tatariskkunnigt sändebud (kiličej) mellan storfursten i Moskva och Gyllene Horden under andra tredjedelen av 1300-talet.[3]
Streltserhövitsmannen Feodor Aminoff förklarades för svensk adelsman genom vapenbrev 1618. Ätten introducerades med hans son Esaias (Isai) 9 oktober 1650 under nr 446, vilket senare ändrades till 456, och uppflyttades i dåvarande riddarklassen 3 november 1778.
Två adliga grenar fortlever i Finland och delvis i Sverige, och immatrikulerades på Finlands Riddarhus 5 februari 1818 under nr 36 bland adelsmän. Av den yngre grenen upphöjdes generalmajoren Johan Fredrik Aminoff (1756–1842) tillsammans med dennes då levande tre söner 15 oktober 1808 i svensk friherrlig värdighet enligt primogenitur, men tog aldrig introduktion utan immatrikulerades på Finlands Riddarhus 17 september 1818 under nr 25 bland friherrar dock utan begränsning av värdigheten. Han upphöjdes 12 september 1819 i finländsk grevlig värdighet enligt primogenitur och introducerades 6 november 1821 under nr 5 bland grevar.[4]
En medlem av andra yngre grenen återfick representationsrätt på Sveriges Riddarhus 9 december 1976.
Personer med efternamnet Aminoff[redigera | redigera wikitext]
- Adolf Aminoff (1856–1938), finländsk militär
- Adolph Aminoff (1733–1800), svensk militär
- Alexis Aminoff (1897–1977), svensk kammarherre och diplomat
- Carl Göran Aminoff (1915–2001), finländsk försäkringsman
- Carl Mauritz Aminoff (1728-1798), svensk militär
- Georg Aminoff (född 1949), svensk militär
- Gregor Aminoff (1872–1934), svensk militär och kabinettskammarherre
- Gregori Aminoff (1883–1947), svensk konstnär och mineralog
- Gregorius Aminoff (1788–1847), svensk militär
- Gregorius Aminoff (1811–1874), finländsk militär
- Gustaf Aminoff (1771–1836), svensk militär och finländsk ämbetsman
- Hindrich Johan Aminoff (1685–1758), svensk militär
- Ivan Feodor Aminoff (1797–1855), svensk militär
- Ivar Aminoff (1868–1931), finländsk jurist och försvarsminister
- Iwan T. Aminoff (1868–1928), svensk militär och författare av kriminalromaner, signaturen Radscha
- Johan Fredrik Aminoff (1756–1842), svensk och finländsk militär och politiker
- Johanna Aminoff-Winberg (född 1955), finländsk historiker och riddarhusgenealog
- Margareta Aminoff (1913–1998), finländsk ombudsman och politiker i svenska folkpartiet
- Marianne Aminoff (1916–1984), svensk skådespelare
- Sten Aminoff (1918–2000), svensk jurist och diplomat
- Torsten Aminoff (1910–1985), finländsk journalist, riddarhusgenealog och politiker, tillhörde svenska folkpartiet
Galleri[redigera | redigera wikitext]
Ätten Aminoffs vapensköld på Riddarhuspalatset i Stockholm.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Kasper Kepsu, Mellan Moskva och Stockholm : de svenska ryssbajorerna i Ingermanland 1478-1722 (2015), Helsingfors: Otava. ISBN 9789511297017
- ^ Lind, J. H. (1984). ”De Ingermanlandske ”Ryss-Bajorer”. Deres sociale og genealogiske baggrund”. Gentes Finlandiae.
- ^ Kuz´min, Andrej Valentinovič (2015). Na puti v Moskvu. Očerki genealogii voenno-služiloj znati Severo-Vostočnoj Rusi v XIII–seredine XV v.. "2". sid. 277–283
- ^ ”Aminoff nr 456 - Adelsvapen-Wiki”. www.adelsvapen.com. https://www.adelsvapen.com/genealogi/Aminoff_nr_456. Läst 3 januari 2022.
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Berndt Herman Aminoff: Släkten Aminoff, Ekenäs 1978
- Otto Bergström: Släkten Aminoff efter Kaptenen Tönnes Aminoffs efterlemnade manuskript. Stockholm 1898
- Patrik Bruun: Vardagsslit och sjuårskrig. Upplevt och beskrivet av den nyländske dragonen Carl Johan Aminoff, Helsingfors 1994.
- Sveriges ridderskaps och adels kalender 1923, s. 19 Nr. 456
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Aminoff.
- Aminoffska släktarkivet vid Svenska litteratursällskapet i Finland
- Riddarhusets databas