Anarisolyckan

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Anarisolyckan var en fjällolycka som inträffade 23 februari25 februari 1978 i Anarisfjällen, cirka 10 mil väster om Östersund, där åtta personer frös ihjäl och en överlevde. Olyckan räknades 40 år senare som Sveriges allvarligaste fjällolycka i modern tid.[1] Platsen för olyckan är utmärkt med ett silverkors men är inte utmärkt på några kartor.

Händelseförloppet[redigera | redigera wikitext]

I februari 1978 planerade en grupp skidåkare bestående av två kvinnor i 17-årsåldern och fyra män i 30-årsåldern från IOGT-NTO i Växjö en tredagars skidutflykt i Jämtlandsfjällen. Utflyktens första dag, 22 februari 1978, skidade skidsällskapet från Vålådalen till Lunndörrsstugan. På utflyktens andra dag var tanken att de skulle skida vidare 14 kilometer för att nå Anarisstugan. Vid halv nio-tiden den 23 februari 1978 gav sig sällskapet iväg. Även ett annat sällskap, bestående av tre män med lätt packning, gav sig samma morgon av på en dagstur. Vädret var klart med svag vind och temperatur på 16 minusgrader.

Vid tolvtiden på dagen, då Växjösällskapet avverkat 4 av de 14 kilometrarna mot Anarisstugan, uppstod kraftiga fallvindar på 25 meter per sekund och en temperatur på omkring 20 minusgrader. Som skydd för snöstormen byggde sällskapet en snöbivack. Platsen för snöbivacken råkade bli en frusen bäckravin, vilket i efterhand visade sig vara ett olämpligt ställe att söka skydd på. I närheten fanns snödrivor med ett snödjup på fyra meter, vilka hade kunnat fungerat bättre som grävplats.[1] Dagsutflyktsällskapet bestående av de tre männen dök upp och bad om att få skydd i bivacken. Händelseförloppet från den punkten skiljer sig åt i olika källor.[1]

Olyckan[redigera | redigera wikitext]

Kvar i packningen låg vindsäckar, dunjackor, sovsäckar, mat och varm dryck. De tre männen gruppen fick inte plats i bivacken men använde trots det inte sin vindsäck.[källa behövs] När vinden ökade blev de nedgrävda kvar i sitt skydd och åtta av de nio frös ihjäl. Den som överlevde var hela tiden fysiskt aktiv, försökte också förbättra skyddet, kom sedan inte in igen, åt något men tappade bort vantarna i blåsten. När vinden bedarrat den 25 februari 1978 försökte han med bara händer gräva fram och väcka de andra, men gav till slut upp. Sedan gick han tillbaks till Lunndörrsstugan, fyra kilometer därifrån, med förfrusna händer och fötter[2], för att hämta hjälp. Han mötte två fiskare som kontaktade fjällräddningen. Då fjällräddningen kom fram till bivacken bedömdes två av de åtta personerna i bivacken visa svaga livstecken och fördes med helikopter till Östersunds sjukhus, där de kort därefter avled. Olyckan utgjorde ett incitament för grundandet av Fjälledarlinjen 1979.

Fjällvädervarningar[redigera | redigera wikitext]

1980 tillkom speciella varningar för fjällen under vintertid. Flera allvarliga olyckor hade inträffat i fjällen. Vindar i fjällen är ofta nyckfulla där terrängen skapar mycket speciella vindar. Vid Anarisolyckan hade mycket kall luft samlats på fjället. När ett djupt lågtryck närmade sig ökade vinden först endast på fjälltopparna medan kalluften längre ner höll emot. Till slut trängde vinden ner till vandringsleden och vinden ökade väldigt snabbt med det förödande resultatet. Från 1980 görs därför speciella väderprognoser och varningar för fjällen. Varningarna börjar utfärdas vid hård vind 14 m/s eller vid 11 m/s om köldeffekten är -28 grader eller lägre. Dessa prognoser har på ett tydligt sätt gjort allmänheten medveten om vädrets betydelse i fjällen och olyckor på grund av vädret har sedan dess varit få. (Källa SMHI)[fotnot behövs]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Marie Selander (24 februari 2018). ”Åtta omkom i landets svåraste fjällolycka – Anarisolyckan”. SVT Nyheter. Arkiverad från originalet den 24 februari 2018. https://web.archive.org/web/20180224154539/https://www.svt.se/nyheter/lokalt/jamtland/atta-omkom-i-landets-svaraste-fjallolycka-anarisolyckan. Läst 21 mars 2018. 
  2. ^ ”Bilaga 4 - Anarisolyckan”. Hypotermi (2). Socialstyrelsen. Februari 2003. sid. 136-137. ISBN 91-7201-747-3. http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2003/2003-123-6. Läst 21 mars 2018 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]