Anders Almquist

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Anders Almquist
Född1704[1]
Linköpings domkyrkoförsamling[1]Sverige
Död1770[1]
Värmdö församling[1]Sverige
MedborgarskapSvenskt
SysselsättningPolitiker[1], handelsman[1]
Redigera Wikidata

Anders Almquist, född 1704 i Linköping, död 1770, var en svensk handelsman, pietist och riksdagsledamot.

Almquist är en av 1700-talets mer kända radikala pietister och verkade som handelsman i Linköping. Han kom att övergå till pietismen på 1730-talet under inflytande av sin vän norrköpingshandlaren Isak Blessing, vedfogden vid Andrarums alunbruk Olle Norman och Carl Michael von Strokirch. 1739 upphörde han att besöka gudstjänsterna i sin socken och började uttala sig negativt om statskyrkan. I februari 1740 kallades han inför sockenstämman. Här vidhöll han sin ståndpunkt och fällde hårda omdömen om domprosten Andreas Rhyzelius. Av det skälet stämdes han inför rådstugurätten för föraktande av allmänna gudstjänsten, försmädande av sakramenten och lastande av prästerskapet i ämbetsutövning. Under tiden hade han valts till riksdagsman för borgerskapet och bevistade 1740-41 riksdagen, där han invecklades i nya konflikter med Rhyzelius. Efter sin återkomst dömdes han till böter. Han kom under de följande åren att åtalas ett flertal gånger, bland annat 1747 då han i strid mot gällande lag på egen hand på Linköpings kyrkogård begravt en hos honom avliden ung flicka. Under sina sista år i Linköping verkar han ha fått leva i fred, möjligen blev han mindre demonstrativ i sin tro. 1766 flyttade han till Skevik där han avled.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Anders Almquist, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon: 5693