Anders Jacob Danielsson Cnattingius

Anders Jacob Danielsson Cnattingius, född den 13 februari 1792 i Askeryds socken, Jönköpings län, död den 13 maj 1864, var en svensk präst, riksdagsman och läroboksförfattare.

Cnattingius blev student i Uppsala 1810 och prästvigdes 1816. Han innehade 1817-1824 prästtjänst i Stockholm samt utnämndes 1828 till kunglig hovpredikant och 1832 till kyrkoherde i Flisby av Linköpings stift, varifrån han 1850 förflyttades till Kettilstad i samma stift. Cnattingius var jämte Carl Fredric Dahlgren stiftare av Manhemsförbundet (1815).

Cnattingius arbetade nitiskt för folkundervisningens höjande i Sverige. 1822 inkallades han till direktionsledamot och sekreterare i sällskapet för växelundervisningens befrämjande, och 1826 fick han plats i kommittén för överseendet av rikets allmänna undervisningsverk. 1825 var han ledamot av en norsk kommitté för växelundervisningens införande, och s.å. organiserade han i Norge, på kronprinsens befallning, en normalskola för växelundervisning. Som ledamot av prästeståndet under flera riksdagar ägnade han i synnerhet undervisningsfrågorna ett livligt intresse.

Också var hans litterära verksamhet huvudsakligen riktad på åstadkommande av goda läroböcker: Lärobok i historien och geografien för begynnare (1825), Läsebok i folkskolor (1832), Biblisk historia för barn (1843), Biblisk läsebok för ungdom (1843) med flera. Åt förbättrandet av Sveriges kyrkolag ägnade Cnattingius både som riksdagsman och skriftställare en oavlåtlig uppmärksamhet. I sina yngre år utgav han i svensk översättning "Snorre Sturlasons Edda samt Skalda" (1818) och biträdde J.G. Richert vid översättningen av "Kungasagor av Snorre Sturlason" (1816-1829).

Källor

• Cnattingius, Anders Jakob Danielsson i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1906)