Andinsk skärfläcka

Från Wikipedia
Andinsk skärfläcka
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljSkärfläckor
Recurvirostridae
SläkteRecurvirostra
ArtAndinsk skärfläcka
R. andina
Vetenskapligt namn
§ Recurvirostra andina
AuktorPhilippi & Landbeck, 1861
Utbredning

Andinsk skärfläcka[2] (Recurvirostra andina) är en sydamerikansk fågel i familjen skärfläckor inom ordningen vadarfåglar.[3] Den förekommer i Anderna från centrala Peru till norra Chile. Beståndet anses vara livskraftigt.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Andinsk skärfläcka är en 43–48 centimeter lång vadarfågel, jämnstor med amerikansk skärfläcka (Recurvirostra americana). Huvud, hals, undersida och övergump är alla vita, medan rygg, vingar och stjärt är svarta. Den har liksom de övriga skärfläckearterna en tunn, svart och typiskt uppsvängd näbb. Benen är dock kortare än hos de andra skärfläckorna. Könen är lika och ungfågelns dräkt är inte beskriven. Färgmässigt liknar den vitkronad styltlöpare (Himantopus melanurus) som den delar miljö med, men denna har mycket långa röda ben och rak näbb.[4]

Läte[redigera | redigera wikitext]

Lätena liknar övriga skärfläckearter, det mest typiska ett tvåstavigt skällande "kluut-kluut" eller fylligare, stigande och nsala "kwip...kwip...kwip...".[5] Även låga stönande ljud har rapporterats.[6]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fågeln häckar i Anderna från centrala Peru (Junín) söderut genom västra Bolivia till norra Chile (Atacama) och nordvästra Argentina (Catamarca).[7] Den återfinns på mellan 3600 och 4500 meters höjd[1]. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Arten häckar nära grunda och helst salta sjöar i Anderna, ofta i små grupper. Äggläggning sker åtminstone i januari. Den är ingen flyttfågel, men rör sig till något lägre nivåer utanför häckningstid. Arten födosöker i grunt vatten och sveper karakteristiskt näbben från sida till sida på jakt efter kräftdjur och insekter.[4]

Status[redigera | redigera wikitext]

Artens population har inte uppskattats och dess populationstrend är okänd, men utbredningsområdet är relativt stort. Internationella naturvårdsunionen IUCN anser inte att den är hotad och placerar den därför i kategorin livskraftig.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Recurvirostra andina . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 1 februari 2021.
  2. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
  4. ^ [a b] Hayman, Peter; Marchant, John; Prater, Tony (1986). Shorebirds: an identification guide to the waders of the world. Boston: Houghton Mifflin. sid. 384–385. ISBN 0-395-60237-8 
  5. ^ Jaramillo, A. (2003). A Field Guide to the Birds of Chile Including the Antarctic Peninsula, the Falkland Islands and South Georgia. Christopher Helm, London.
  6. ^ Schulenberg, T. S., D. F. Stotz, D. F. Lane, J. P. O’Neill, and T. A. Parker III (2007). Birds of Peru. Princeton University Press, Princeton, New Jersey, USA.
  7. ^ Pierce, R.J. & Kirwan, G.M. (2018). Andean Avocet (Recurvirostra andina). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53765 10 september 2018).

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]