Anhalt

Från Wikipedia
Hertigdömet Anhalt
Herzogtum Anhalt (Tyska)



1863–1918
Flagga Vapen
Nationalsång: Anhalt-Lied
Anhalts läge i Kejsardömet Tyskland, 1871.
Anhalts läge i Kejsardömet Tyskland, 1871.
Anhalts läge i Kejsardömet Tyskland, 1871.
Huvudstad Dessau


Statsskick Riksfurstendöme
Bildades 1863


Upphörde 1918
 – upphörde genom Tyska revolutionen
 – uppgick i Fristaten Anhalt
Areal 2 299 km²
Folkmängd 316 085 (1900)
Idag del av Sachsen-Anhalt
Karta över Hertigdömet Anhalt.

Anhalt, är en region i mellersta Tyskland kring floderna Elbe, Mulde och Saale, öster om Harz.

Åren 1863-1918 var det ett hertigdöme. Den siste hertigen var Joachim Ernst av Anhalt, som tillhörde fursteätten Askanien. Fram till 1945 var Anhalt ett förbundsland i det Tyska riket men numera ingår Anhalt i Sachsen-Anhalt.

Geografi och näringsliv

Största delen är slättland; bara i sydväst stöter det till foten av Harz. Elbe och Saale genomflöt landet. Huvudnäringen var åkerbruk; bergsbruk bedrevs i Harz (bly och silver), varjämte landet har tillgång på brunkol, salter, kalksten, gips, sandsten, tungspat m. m.. Främst bland industrigrenar stod vitbetssockertillverkning samt brännvins- och öltillverkning.

Förvaltning

Hertigdömet var delat i fem kretsar (Dessau, Köthen, Bernburg, Zerbst och Ballenstedt), vilka genom kretsordningen från 1870 ägde en ordnad kommunalförvaltning. Den sista konstitutionella författningen antogs år 1872. Lantdagen bestod av en kammare med 36 ledamöter, valda dels av hertigen, dels av de högst beskattade, dels av landsbygdens och dels av städernas övriga valberättigade. Högsta myndigheten var statsministeriet i Dessau, vars departement sedan 1870 var förenade under en ansvarig statsminister, under vilken sorterade finansdirektionen, avdelningen för det inre, avdelningen för skolväsendet, konsistorium och statistiska byrån.

Inom domstolsväsendet fanns som första instans 11 amtsdomstolar och en landgericht, såsom andra (tredje) instans Oberlandesgericht i Naumburg an der Saale. Budgeten för 1902–03 upptog inkomster och utgifter till 28 022 500 mark. Statsskulden var vid mitten av 1901: 1 542 957 mark.

Hertigdömet hade en röst i förbundsrådet och sände 2 ombud till tyska riksdagen. Enligt konventionen med Preussen 1867 uppställde Anhalt ett infanteriregemente, tilldelat 7:e divisionen i 4:e armékåren.

Historia

Det anhaltska regenthusets förste med historisk visshet kände stamfader är Esiko av Ballenstedt (omkr. 1030), från vilken även askanierna härstammar. Hans sonson Otto var den förste, som kallade sig greve av Askanien. Dennes son var Albrekt Björnen, den förste markgreven av Brandenburg (d. 1170), och hans sonson, Henrik I, fick Anhalt samt nämnes 1215 som "greve av Askanien och furste i Anhalt". Namnet Anhalt kommer från askaniernas stamsäte Burg Anhalt vid Harzgerode.

Landet delades mellan Henriks tre söner, varigenom tre anhaltska linjer uppkom: Anhalt-Aschersleben, Anhalt-Bernburg och Anhalt-Zerbst. Första linjen utdog redan 1315, och dess område tillföll den andra, som utslocknade 1468. Tredje linjen delades 1396 i den albrektska och den sigmundska, av vilka den senare 1468 fick linjen Bernburgs område, men själv 1473 delades i den ernestinska och den valdemarska.

Länderna hade därigenom på mångfaldigt sätt blivit styckade mellan furstelinjerna, men förenades 1570 av Joakim Ernst av den sigmundska linjen (d. 1586). Hans söner regerade i 17 år gemensamt, men delade 1603 landet i 4 delar. Johan Georg I fick Anhalt-Dessau. Dennes sonsons son var Leopold, Fredrik den stores berömde fältherre, kallad "den gamle Dessauern".

Kristian I, som tog Anhalt-Bernburg i besittning, var en anhängare av den till kung i Böhmen valde kurfursten Fredrik V av Pfalz. Anhalt-Zerbst tillföll Rudolf. Ryska kejsarinnan Katarina II hörde till hans ätt. Anhalt-Köthen övertogs av Ludvig. En av dennes efterkommande, Kristian Fredrik, var en stor beundrare av Napoleon I och sökte ordna sitt lilla land helt och hållet på franskt sätt.

Linjen Anhalt-Zerbst utdog 1793, varefter dess område delades mellan de tre övriga. Anhalt-Bernburg blev 1806 hertigdöme, vilket exempel 1807 följdes av de båda andra. Sistnämnda år ingick de i Rhenförbundet och 1815 i Tyska förbundet.

Den i Anhalt-Köthen regerande linjen utdog 1847, då landet förenades fullständigt med Anhalt-Dessau 1853. Efter fursteättens utslocknande 1864 förenades Anhalt-Bernburg och Anhalt-Dessau under hertig Leopold, vars son Fredrik 1871 blev hertig av Anhalt.

1866 gick man med i det Nordtyska förbundet under Preussen och blev 1871 en del av Tyska riket. Efter tyska revolutionen 1918 abdikerade hertigen och Anhalt blev Fristaten Anhalt i Weimarrepubliken.

Anhalt är numera en del av delstaten Sachsen-Anhalt.

Hertigar av Anhalt, 1863–1918

Externa länkar

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Anhalt, 1904–1926.