Antarktisk vikval
| Antarktisk vikval Status i världen: Nära hotad[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Valar Cetacea |
| Underordning | Bardvalar Mysticeti |
| Familj | Fenvalar Balaenopteridae |
| Släkte | Balaenoptera |
| Art | Antarktisk vikval B. bonaerensis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Balaenoptera bonaerensis | |
| Auktor | Burmeister, 1867 |
| Utbredning | |
 Utbredningskarta | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Antarktisk vikval (Balaenoptera bonaerensis) är en art i familjen fenvalar som i sin tur tillhör underordningen bardvalar.
Systematik[redigera | redigera wikitext]
Tidigare betraktades vanlig vikval och antarktisk vikval som en enda art och vissa zoologer har fortfarande denna uppfattning. Nyare studier av individernas mitokondriellt DNA förespråkar en uppdelning i två arter. Undersökningar bekräftade dessutom att antarktisk vikval är vikvalens närmaste släkting och att de tillsammans bildar en klad.[2]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Antarktisk vikval förekommer i alla havsområden söder om ekvatorn. Under sommaren vistas individerna nära Antarktis men under vintern förekommer de längre norrut och utbredningsområdet överlappar delvis med dvärgformen av den vanliga vikvalen.[1]
Kännetecken[redigera | redigera wikitext]
Antarktisk vikval är en av de minsta fenvalarna och även en av de minsta bardvalar. Bland fenvalarna är endast den vanliga vikvalen mindre och bland bardvalar är dessutom dvärgrätvalen mindre. Antarktisk vikval når en längd mellan 7,2 och 10,7 meter samt en vikt mellan 5,8 och 9,1 ton. I genomsnitt är honor en meter längre än hannar. Nyfödda ungar är 2,4 till 2,8 meter långa.[3]
Valen är på ovansidan mörkgrå och på undersidan vitaktig. Bröstfenorna är mörka med vita kanter. På så sätt skiljer sig arten från den vanliga vikvalen som har en vit strimma i mitten av bröstfenorna. Även i färgsättningen av andra kroppsdelar skiljer de sig lite från varandra.[3]
Valfångst[redigera | redigera wikitext]
Se även: Valfångst
Den första individen av antarktisk vikval fångades (det registrerades inte om den var en vanlig vikval eller en antarktisk vikval, men det var troligen den senare) av ett brittiskt fartyg under säsongen 1950/51. Antalet ökade och under säsongen 1957/58 dödades 493 individer. Liknande antal fångades under de följande åren med undantag av säsongen 1967/68 med en fångst på 605 valar. 1971/72 dödades 3 021 antarktiska vikvalar. För att bevara beståndet bestämde den internationella valfångstkommissionen (IWC) en kvot på 5 000 individer för säsongen 1972/73 men värdet överskreds med 745 valar.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 15 februari 2011.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Cooke, J.G., Zerbini, A.N. & Taylor, B.L. 2018 Balaenoptera bonaerensis . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 23 september 2020.
- ^ ”Cetacean mitochondrial DNA control region: sequences of all extant baleen whales and two sperm whale species”. http://mbe.oxfordjournals.org/cgi/content/abstract/10/5/960. Läst 13 juli 2007.
- ^ [a b] Jarrett, Brett and Shirihai, Hadoram (2006). Whales Dolphins and other Marine Mammals of the World. sid. 62–68. ISBN 0-691-12757-3
|