Vikval

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Vikval
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Minke.jpg
Valens ryggfena
Minke whale size.svg
Vikval
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningValar
Cetacea
UnderordningBardvalar
Mysticeti
FamiljFenvalar
Balaenopteridae
SläkteBalaenoptera
ArtVikval
B. acutorostrata
Vetenskapligt namn
§ Balaenoptera acutorostrata
AuktorLacépède, 1804
Utbredning
Cetacea range map Minke Whale.png
Utbredningskarta
Hitta fler artiklar om djur med
En död Vikval hittades söder om Ystad 17 aug 2016, den bogserades in till Ystads småbåtshamn.
Vikvalen förtöjd i Östra hamnbassängen. Efter beslut av Ystads kommunledning 22 aug, bestämdes att valen skulle sänkas utanför Ystad, och användas i forskningssyfte. 31 aug sänktes den tyngd av järnvägsräls och förankrades vid vraket SS Pan ca 6 km söder om Ystad.

Vikvalen (Balaenoptera acutorostrata) är en art i familjen fenvalar. Tidigare betraktades en närliggande art på södra halvklotet som vikval men den räknas idag som antarktisk vikval (Balaenoptera bonaerensis).

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Den full utvecklade vikvalen är 8,3 till 8,8 meter lång men exemplar på upp till drygt tio meter har påträffats. Exemplar som vägde 10 ton blev registrerade och enligt uppskattningar kan arten nå en vikt av 13 ton. Arten är svart till mörkgrå på ovansidan och vit på buken. Vikvalen utmärker sig genom sin tydligt bakåtböjda ryggfena. Individer på södra jordklotet är allmänt större än individer från den norra hemisfären och honor är lite större än hannar. Dessutom förekommer en vit fläck på varje bröstfena. Vikvalen har betraktad från sidan en trekantig nos. Djuret har 50 till 70 längsgående rännor (hudveck) på huvudets undersida och främre delen av bålen (framför naveln). De cirka 300 barderna på varje sida av överkäken har allmänt en vit färg men ibland förekommer svarta kanter.[2]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer i alla hav på norra jordklotet men undviker grunda områden. Därför ses den sällan i Nordsjön och i Östersjön påträffas endast individer som kommit på avvägar.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Vikvalen lever ensam eller i grupper med upp till fem individer. Den kan nå höga hastigheter och eskorterar ofta fartyg. Födan består av kräftdjur, sill och sardin.

Valfångst[redigera | redigera wikitext]

Valfångst på vikval känner man till redan från medeltiden, men under den stora valfångstperioden på 1800-talet ansågs arten som mindre nyttig. Först när de stora valarna stod på randen till utrotning återupptogs jakten på vikval. År 1985 beslöt Internationella valfångskommissionen att stoppa jakten på arten. Endast ursprungsbefolkningenGrönland och i några delar av Ryssland fick tillåtelse att jaga vikval. Dessutom undantogs medlemsländer som reserverade sig mot beslutet från nolltoleransen genom att kunna motivera fortsatt fångst som vetenskaplig forskning; detta gällde Island, Norge, Ryssland och Japan.[1]

Island ägnade sig 2003–2008 åt fångst av vikval som del av ett vetenskapligt projekt.[3] 2006 återupptog landet kommersiell fångst av vikval, och sedan dess fångas årligen mellan 40 och 80 vikvalar av isländska båtar.[4]

Värt att notera är att arten dock inte är rödlistad utan numera är klassificerad som livskraftig.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Balaenoptera acutorostrataIUCN:s rödlista, auktor: Cetacean Specialist Group 1996, version 2013.2. (engelska)
  2. ^ Ronald M. Nowak, red (1999). ”Balaenoptera acutorostrata” (på engelska). Walker’s Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press. sid. 972-975. ISBN 0-8018-5789-9 
  3. ^ Ministry of Fisheries and Agriculture: "Overview of Iceland's Whaling Position". Arkiverad 2 februari 2014 hämtat från the Wayback Machine. Fisheries.is. Läst 24 januari 2014. (engelska)
  4. ^ "Whaling". Liu.is. Läst 24 januari 2014. (engelska)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]