Arne Geijer

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Arne Geijer

Arne Geijer, 1958.

Ordförande för Landsorganisationen i Sverige (LO)
Ämbetsperiod
1956–1973
Företrädare Axel Strand
Efterträdare Gunnar Nilsson

Mandatperiod
1955–1976
Valkrets Stockholms län och Uppsala län (1955–1970)
Stockholms län (1971–1976)
Ordförande i
Utrikesutskottet (1967–1976)

Född Karl Arne Geijer
7 maj 1910
Söderala, Gävleborgs län
Död 27 januari 1979 (68 år)
Bromma, Stockholm
Gravplats Bromma kyrkogård[1]
kartor
Politiskt parti Socialdemokratiska arbetarepartiet

Karl Arne Geijer, född 7 maj 1910 i Söderala i Gävleborgs län, död 27 januari 1979 i Bromma i Stockholm, var en svensk fackföreningsledare och politiker (socialdemokrat).

Geijer är tillsammans med SAF-chefen Bertil Kugelberg en av grundarna av "den svenska modellen" och de kom att personifiera den så kallade Saltsjöbadsandan, som präglades av samarbete och samförstånd mellan arbetsmarknadens parter.[2] Geijer var engagerad för den internationella arbetarrörelsen och för fackliga frågor världen över. Han var ordförande för Fria Fackföreningsinternationalen mellan 1957 och 65 och sedan satt han i styrelsen, fram till till 1972.[3]

Geijer var LO:s ordförande 1956–1973 och riksdagsledamot 1955–1976, ordförande i Utrikesutskottet 1967–1976 och ledamot i utrikesnämnden. Geijer var även styrelseordförande för Folksam, PKbanken samt Statsföretag AB (sedermera Procordia). Ordförande i Riksföreningen mot cancer, Cancerfonden. 1978 utnämndes Geijer till medicine hedersdoktor vid Karolinska Institutet.

Geijer arbetade på Nyhammars bruk i Dalarna innan han inledde sin politiska bana. Efter handelskurser på Brunnsviks folkhögskola blev Geijer aktiv i Metallindustriarbetareförbundet där han var studieombudsman från 1938, förbundssekreterare 1945–1948 och förbundsordförande 1948–1956.[3] Geijer var även ledamot i 1945 års försvarskommission, Arbetarskyddsstyrelsen 1949–1953 och handelskommissionen 1948.

1955 valdes Geijer in i riksdagens första kammare och var bland annat aktiv i frågan om obligatorisk tilläggspension (ATP-frågan) vid folkomröstningen 1957. Under åren 1977–1979 var han ordförande för Pensionärernas riksorganisation, PRO.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svenska gravar, omnämnd som: Geijer, Karl Arne, läs online, läst: 17 mars 2018, (Källa från Wikidata)
  2. ^ ”Bertil Kugelberg - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/bertil-kugelberg. Läst 24 maj 2021. 
  3. ^ [a b] ”Arne Geijer - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/arne-geijer. Läst 26 maj 2021. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Kassman, Charles (1989–1991). Arne Geijer och hans tid. Stockholm: Tiden. Libris 830536 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Oscar Westerlund
Metallindustriarbetareförbundets ordförande
1948–1956
Efterträdare:
Åke Nilsson
Företrädare:
Axel Strand
LO:s ordförande
1956–1973
Efterträdare:
Gunnar Nilsson
Företrädare:
Bengt Elmgren
Utrikesutskottets ordförande
1967–1976
Efterträdare:
Allan Hernelius
Företrädare:
Artur Kajbjer
PRO:s ordförande
1977–1979
Efterträdare:
Lars Sandberg