Arne Geijer

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Arne Geijer år 1958.

Karl Arne Geijer, född 7 maj 1910 i Söderala i Gävleborgs län, död 27 januari 1979 i Bromma i Stockholm, var en svensk fackföreningsledare och politiker (socialdemokrat). Han var LO:s ordförande 1956–1973 och riksdagsledamot 1955–1976, ordförande i Utrikesutskottet 1967–1976 och ledamot i utrikesnämnden. Geijer var även styrelseordförande för Folksam, PK-Banken samt Statsföretag AB (sedermera Procordia).

Geijer arbetade på Nyhammars bruk i Dalarna innan han inledde sin politiska bana. Efter kurser på Brunnsviks folkhögskola blev Geijer aktiv i Metallindustriarbetareförbundet där han var studieombudsman från 1938, förbundssekreterare 1945–1948 och förbundsordförande 1948–1956. Geijer var även ledamot i 1945 års försvarskommission, Arbetarskyddsstyrelsen 1949–1953 och handelskommissionen 1948.

1955 valdes Geijer in i riksdagens första kammare och var bland annat aktiv i frågan om obligatorisk tilläggspension vid folkomröstningen 1957. Geijer hade även ett stort internationellt intresse och var engagerad i Fria fackföreningsinternationalen, som dess ordförande 1957–1965 och vidare i styrelsen till 1972.

Under åren 1977–1979 var han ordförande för Pensionärernas riksorganisation.

Källor[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Metallindustriarbetareförbundets ordförande
1948–1956
Efterträdare:
Åke Nilsson
Företrädare:
Axel Strand
LO:s ordförande
1956–1973
Efterträdare:
Gunnar Nilsson
Företrädare:
Bengt Elmgren
Utrikesutskottets ordförande
1967–1976
Efterträdare:
Allan Hernelius
Företrädare:
Artur Kajbjer
PRO:s ordförande
1977–1979
Efterträdare:
Lars Sandberg