Bertil Kugelberg

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Bertil Kugelberg
Född31 juli 1900
StockholmSverige
Död3 november 1991 (91 år)
UppåkraSverige
MedborgarskapSvenskt
SysselsättningAffärsman
Befattning
Verkställande direktör, Svenska Arbetsgivareföreningen (1947–1966)
Utmärkelser
Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden – stora kommendörskorset med stjärna och axelrem
Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden
Redigera Wikidata
Bertil Kugelberg (till vänster) och Eije Mossberg går igenom SAF:s avtalsförslag innan sista förhandlingsrundan med LO, mars 1962.

Wilhelm Bertil Kugelberg, född 31 juli 1900 i Stockholm, död 3 november 1991 i Uppåkra, var en svensk industriman.

Kugelberg var verkställande direktör för Svenska Arbetsgivareföreningen mellan 1947 och 1966, och ledamot av Arbetsdomstolen 1949–66.[1] Kugelberg är tillsammans med LO-chefen Arne Geijer en av arkitekterna för "den svenska modellen" och kom att personifiera den så kallade Saltsjöbadsandan, som präglades av samarbete och samförstånd mellan arbetsmarknadens parter.[1] Kugelberg var engagerad för Norges sak under andra världskriget och var 1943–1945 ledamot av Svenska Norgehjälpens arbetsutskott, Näringslivets Norgeinsamling Norvegia, Svensk och norskamerikanska donatorkommittén samt Svenska europahjälpens kommitté.[2]

Kugelberg växte upp på Kungsholmen i Stockholm. Han avlade juristexamen vid Uppsala universitet 1923 och gifte sig 1927 med Märta Elisabeth Forsling.[2] Ambassadören Ragnar Kumlin hörde till de nära vännerna.[3] Kugelberg var far[4] till professor Jan Kugelberg,[5][6] och son till överingenjör Wilhelm Fredrik Kugelberg (född 1869), VD för Tudor, och Amy Kylberg.[2][7]

Bland Kugelbergs publikationer ingår memoarböckerna Upp i vind (1985) och Från en central utsiktspunkt (1986), utgivna på Norstedts,[3][8][1] samt "Grannar emellan. En bok om Sveriges förhållande till Norge under krigsåren 1940-1945" (1945), tillsammans med Joakim Ihlem.[2] Hans porträtt, ett färgfotografi av Benno Movin-Hermes (Polen, 1902-1977) från 1968, finns i Moderna museets samling;[9] och en målning i olja på duk, av Fritiof Schüldt (Sverige, 1891–1978) från 1968 finns i Nationalmuseums samling.[10]

Makarna Kugelberg är begravda på Uppåkra kyrkogård.[11]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”Bertil Kugelberg”. Nationalencyklopedien. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/bertil-kugelberg. Läst 23/05/2021. 
  2. ^ [a b c d] Albert Bonniers förlag (1942-1948). SVENSKA MÄN OCH KVINNOR BIOGRAFISK UPPSLAGSBOKI-Lindner. sid. 367. http://runeberg.org/smok/4/0409.html. Läst 23 maj 2021 
  3. ^ [a b] ”Upp i vind / Bertil Kugelberg”. Libris. http://libris.kb.se/bib/7154204. Läst 23/05/2021. 
  4. ^ ”Vem är det : Svensk biografisk handbok 1993”. Harnesk, Paul, red. 21/11/2020. http://runeberg.org/vemardet/1993/0606.html. Läst 23/5/2021. 
  5. ^ ”Dödsfall Jan Kugelberg”. Dagens Nyheter. 19/10/2019. https://www.dn.se/arkiv/familj/dodsfall-jan-kugelberg/. Läst 23/5/2021. 
  6. ^ P. A. Norstedt & Söners Förlag (1993). Vem är det : Svensk biografisk handbok 1993. sid. 606. http://runeberg.org/vemardet/1993/0606.html 
  7. ^ Albert Bonniers förlag (1942-1948). Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok, I-Lindner. sid. 366. http://runeberg.org/smok/4/0408.html 
  8. ^ ”Från en central utsiktspunkt / Bertil Kugelberg”. Libris. http://libris.kb.se/bib/7154439. Läst 23/05/2021. 
  9. ^ ”Direktör Bertil Kugelberg. Ur serien "Kända Svenskar"”. sis.modernamuseet.se. https://sis.modernamuseet.se/objects/68087/direktor-bertil-kugelberg-ur-serien-kanda-svenskar;jsessionid=122BFFDDE361BB8954EDAFEA17F8D2B8. Läst 24 maj 2021. 
  10. ^ ”Nationalmuseum - Bertil Kugelberg (1900-1991), fil. dr h.c., VD i Svenska Arbetsgivarföreningen, gift med Märta Forsling”. emp-web-84.zetcom.ch. http://emp-web-84.zetcom.ch/eMP/eMuseumPlus?service=ExternalInterface&module=collection&objectId=16569&viewType=detailView. Läst 24 maj 2021. 
  11. ^ Gravar.se
  12. ^ Kungl. Hovstaterna: Kungl. Maj:ts Ordens arkiv, Matriklar (D 1), vol. 13 (1960–1969), p. 172, digital avbildning.