Arvsskatt

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Arvsskatt är skattarv. Arvsskatt finns i de allra flesta OECD-länder. Arvsskatter är vanligen utformad så att skattesatsen varierar såväl med arvets storlek (en progressiv skattesats tillämpas) som med arvtagarens släktskap eller annan koppling till den avlidne, så att makar eller barn betalar lägre skatt än mer avlägsna släktingar.[1]

Under 1900-talet har arvskatt ansetts vara ett viktigt verktyg för att minska förmögenhetsskillnader och förmögenhetskoncentration i många länder, och i bland annat USA och Storbritannien förekom under många år skattesatser på omkring 80% på de allra största arven.[2][3] Sedan 1970-talet har arvsskatten sänkts i många länder och idag uppgår skattesatsen på de största arven till omkring 40% i större länder som USA, Storbritannien, Tyskland och Frankrike. Flera mindre länder har lägre arvsskatt och vissa har valt att ta bort arvsskatten helt, däribland Sverige.

Arvsskatt har ofta varit knuten till gåvoskatt för att förhindra skatteplanering där man ger sina arvingar förskott på arvet.

USA[redigera | redigera wikitext]

I USA tas en federal arvsskatt, kallad estate tax, ut för arv över 10 000 dollar. Skatten är progressiv med en lägsta skattesats på 18% och en högsta på 40%, den senare skattesatsen gäller för arv som överstiger 1 miljon dollar.[4] Flera delstater tar dessutom ut olika former av arvsskatt utöver den federala skatten.[5]

Tidigare har arvsskatten i USA varit högre, från början av 1940-talet till mitten av 1970-talet uppgick den högsta federala arvsskatten till 78% för de största ärvda förmögenheterna.[2]

Storbritannien[redigera | redigera wikitext]

I Storbritannien tas arvsskatt, kallad inheritance tax, ut på ärvda tillgångar som överstiger 325 000 pund. Skattesatsen är i normalfallet 40%.[6]

Tidigare har Storbritannien haft betydligt högre arvsskatt och som mest låg den högsta skattesatsen på 85% i början av 1970-talet.[2]

Tyskland[redigera | redigera wikitext]

I Tyskland är arvsskatten mellan 7% och 50% beroende på arvets storlek och hur nära släkt med den avlidne arvingen är. Den högsta skattesatsen gäller avlägsna släktingar och ärvda förmögenheter som överstiger 6 miljoner euro. Grundavdraget är 500 000 euro för make/maka och 400 000 för barn medan det för avlägsna släktingar ligger på 20 000[7]

Danmark[redigera | redigera wikitext]

I Danmark tas en arvsskatt ut under namnet boafgift, som 1995 ersatte arveafgift. Makar och registrerade partner betalar ingen boafgift. Nära släktingar betalar 15 procent på belopp över 289 000 danska kronor[8]. Övriga betalar dels dessa 15 procent, och dels 25 procent på återstoden, det vill säga totalt 36,25 procent.[9]

Folketinget beslutade i juni 2017 om ändring i boafgiftsloven som innebär att arvsskatten på familjeägda företag successivt sänks ned till 5 procent 2020[10].

Finland[redigera | redigera wikitext]

I Finland tas arvsskatt ut på arv över 20 000 euro. För belopp därutöver tas en skattesats ut som varierar mellan 7 och 19 procent för makar och släktingar i rakt upp- och nedstigande led ("I skatteklassen"), och mellan 20 och 35 procent för andra arvtagare ("II skatteklassen").[11]

Norge[redigera | redigera wikitext]

I Norge har arvsskatten avskaffats från 2014.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Arvsskatten i Sverige avskaffades 1 januari 2005, av regeringen Persson, men datumet flyttades retroaktivt till 17 december 2004. På detta sätt befriades de efterlevande efter de avlidna i jordbävningen i Indiska oceanen 2004 från arvsskatt. Arvskatten för efterlevande make, registrerad partner och sambo avskaffades dock redan 1 januari 2004.[12]

En modern beskattning av arv infördes i Sverige 1884 men arvsskatten förblev relativt låg fram till slutet av 1910-talet. Efter första världskriget och demokratins genombrott i Sverige höjdes arvsskatten väsentligt. Under trettioårsperioden 1918 till 1948 femtonfaldigades den högsta skattesatsen på arv från 4% till 60%.[13] Den socialdemokratiske ideologen och finansministern Ernst Wigforss argumenterade starkt för arvsbeskattning som ett medel för ekonomisk utjämning, och menade att en hög arvsbeskattning var att föredra framför hög beskattning av förmögenheter eller kapitalinkomster. I Egendomsutjämning och arvsskatt (1928) skriver Wigforss att "åtskilligt talar för att kravet på en utjämning av de mest skärande olikheterna i ekonomiskt hänseende lättast vinner anslutning om man knyter an vid det förvärv av rikedom utan egna samhällsnyttiga insatser, som arv av förmögenheter innebär".[13][3]

Allra högst var arvsskatten i Sverige under några år på 1980-talet då den nådde upp till 70% på större förmögenheter. Orealiserad reavinstskatt fick ej dras av och summan av dem blev nära 100 %. Det hände att arvsskatten och reavinstskatten blev större än förmögenheten om värdet sjönk mellan dödsdagen och försäljningen av aktier eller fastigheter.[14] Det fanns olika sätt att utföra skatteplanering. Man kunde till exempel låna pengar och köpa tillgångar som hade lägre beskattning än normalvärdet. Lånet drogs av till 100%. De som dog oväntat i medelåldern, ofta efterlämnande minderåriga barn, fick högre skatt eftersom de inte hunnit skatteplanera. Många äldre förmögna valde av dessa skatteskäl att flytta till annat land[13].

Arvsbeskattningen hade länge ett brett politiskt stöd i Sverige men under 1980-talet växte kritiken mot arvsskatten från näringslivets organisationer.[3] Det påtalades att familjeföretag drabbades särskilt hårt eftersom de tvingades realisera tillgångar i företaget för att betala arvsskatten, att de drabbades av skatt i flera led vid en tidpunkt där det samtidigt ofta finns många andra viktiga uppgifter att hantera för att företaget ska klara ett generationsskifte. Många storföretag i Sverige köpte billigt mellanstora företag som arvingar var tvungna att sälja snabbt. Problematiken kring generationsskiften i familjeföretag var det huvudsakliga argumentet när arvsskatten avskaffades i Sverige.[15]

Avskaffandet av arvsskatten kom att förvåna många. Den utredning som berett frågan, Egendomsskattekommittén, hade förespråkat att skatten skulle finnas kvar, främst på grund av sin "utjämnande effekt på inkomst- och förmögenhetsfördelningen i samhället".[16] Inför valet 2002 hade bara ett parti, Moderaterna, sagt sig vilja att ta bort arvsskatten, och ändå skulle en enig riksdag bara två år senare rösta för att Sverige skulle sluta beskatta arv.[3]

Arvsskatt i Sverige fram till 2004[redigera | redigera wikitext]

I det system för arvsskatt som gällde i Sverige fram till 2004 delades arvingarna in i tre skatteklasser med olika beskattning:[12]

  • Klass I utgjordes av den avlidnes make, registrerad partner eller sambo, barn, avkomlingar till barn (barnbarn o.s.v.), styvbarn och i vissa fall fosterbarn, make eller sambo till barn, samt efterlevande make eller sambo till avlidet barn.
  • Klass II utgjordes av den avlidnes föräldrar, syskon, syskonbarn och annan person som inte tillhör klass I och III.
  • Klass III utgjordes bl.a. av kommuner och svenska stiftelser eller föreningar.

Ett grundavdrag tillämpades, med följande belopp för år 2004.[12] Klass I: 70 000 kr, och för barn ytterligare 10 000 kronor per år (eller del av år) som återstår till 18 års ålder. Klass II och klass III: 21 000 kr.

Den del av arvet som återstod efter grundavdraget betecknades den skattepliktiga lotten, och på denna betalades 10%-30% skatt.[12] För klass I gällde 10% upp till 300 000 kronor och 30% på delen över 600 000 kronor. För klass II gällde 10% upp till 70 000 kronor och 30% på delen över 140 000 kronor. För klass III gällde 10% upp till 90 000 kronor och 30% på delen över 170 000 kronor.

Om en arvinge avled inom tio år från arvet var det möjligt att få del av arvsskatten återbetald i form av eftergift. Storleken på eftergiften minskade med tiden. Inom ett år var den 100%, och minskade därefter med 10 procentenheter per år till 10% mellan nio och tio år.[12]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Arfsskatt i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904)
  2. ^ [a b c] 1971-, Piketty, Thomas, (2013). Le capital au XXIe siècle. Éditions du Seuil. ISBN 9782021082289. OCLC 861174603. https://www.worldcat.org/oclc/861174603. Läst 23 januari 2019 
  3. ^ [a b c d] Erik., Sandberg,. Jakten på den försvunna skatten : så blev Sverige ett skatteparadis för de rika. ISBN 9789170379529. OCLC 988064892. https://www.worldcat.org/oclc/988064892. Läst 23 januari 2019 
  4. ^ ”American Taxpayer Relief Act of 2012”. https://www.govinfo.gov/content/pkg/PLAW-112publ240/html/PLAW-112publ240.htm. Läst 23 januari 2019. 
  5. ^ ”Tax Foundation: Does your state have estate or inheritance tax?”. https://taxfoundation.org/does-your-state-have-estate-or-inheritance-tax. Läst 23 januari 2019. 
  6. ^ ”Storbritanniens regering: Inheritance tax”. https://www.gov.uk/inheritance-tax. Läst 23 januari 2019. 
  7. ^ ”A guide to German inheritance tax, inheritance law and writing a German will”. https://www.expatica.com/de/finance/taxes/a-guide-to-german-inheritance-tax-inheritance-law-and-writing-a-german-will-108115/. Läst 23 januari 2019. 
  8. ^ ”Boafgift og gaveafgift - faktaside - Skatteministeriet”. www.skm.dk. http://www.skm.dk/skattetal/beregning/afgiftsberegning/boafgift-og-gaveafgift-faktaside. Läst 28 december 2017. 
  9. ^ Borger.dk: Arveregler og afgifter, läst 2014-11-23
  10. ^ ”L 183 Forslag til lov om ændring af boafgiftsloven og forskellige andre love.”. http://www.ft.dk/samling/20161/lovforslag/L183/index.htm. Läst 23 januari 2019. 
  11. ^ Vero skatt: Arv Arkiverad 20 januari 2015 hämtat från the Wayback Machine., läst 2014-11-23
  12. ^ [a b c d e] Bouppteckning, SKV 461 utgåva 3, Skatteverket
  13. ^ [a b c] Henrekson, Magnus; Waldenström. Inheritance Taxation in Sweden, 1885–2004: The Role of Ideology, Family Firms and Tax Avoidance. http://www.ifn.se/publikationer/working_papers/2014/1032 
  14. ^ Riksdagens protokoll 1984/85:6
  15. ^ ”Ydstedt, A & Wollstad A, Tio år utan arvsskatt : sörjd av ingen - saknad av få, Ekerlids 2015”. http://libris.kb.se/bib/17973559. Läst 24 juli 2015. 
  16. ^ ”SOU 2004:66 Egendomsskatter – reform av arvs- och gåvoskatter”. https://www.regeringen.se/49bb3e/contentassets/72146d496ebe450db691ff3a7050645f/egendomsskatter---reform-av-arvs--och-gavoskatter. Läst 23 januari 2019. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]