Regeringen Persson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Regeringen Persson
Sveriges regering
Flag of Sweden.svg
Goran persson swedish pm election rally 2006-sept-05 gothenburg closeup img1.jpg
Tillträde 22 mars 1996
Frånträde 6 oktober 2006
Människor och organisationer
Statsminister Göran Persson
Statschef Carl XVI Gustaf
Regeringsparti(er) Sveriges socialdemokratiska arbetareparti
Status i parlamentet minoritetsregering
Oppositionsparti(er) Moderata samlingspartiet
Folkpartiet liberalerna
Kristdemokraterna
Centerpartiet (från oktober 1998)
Oppositionsledare Carl Bildt (M) (1996-1999)

Bo Lundgren (M) (1999-2003)
Fredrik Reinfeldt (M) (2003-2006)

Historik
Val 1998
2002
2006
Senaste valet
144 / 349
Mandatperiod(er) 1994–1998
1998–2002
2002–2006
Företrädare Carlsson III
Efterträdare Reinfeldt

Regeringen Persson var en ministär som tillträdde den 22 mars 1996 som Sveriges regering och avgick fredagen den 6 oktober 2006 klockan 12.00 (&&&&&&&&&&&&&010.&&&&&010 år och &&&&&&&&&&&&0198.&&&&&0198 dagar), då den efterträddes av Regeringen Reinfeldt. Sammanlagt satt regeringen i 3 825 dagar och leddes av Göran Persson.

Förutom statsministern själv var det endast Ulrica Messing, Leif Pagrotsky och Thomas Östros som fanns med i regeringen Persson hela tiden mellan 1996 och 2006. Från Perssons ursprungliga ministerlista fanns vid regeringens avgång 2006 även Ylva Johansson med i regeringen, men Johansson stod utanför regeringen mellan 1998 och 2004.

Statsråd[redigera | redigera wikitext]

I de fall där ett statsråd innehaft samma post även i den föregående Regeringen Carlsson III anges hela den sammanhängande tiden på posten i spalten "Tillträdde". * Statsminister eller departementschef

Titel Namn Tillträdde Avgick Parti
Statsrådsberedningen
Statsminister Göran Persson*22 mars 19966 oktober 2006Socialdemokraterna
Vice statsminister Lena Hjelm-Wallén7 oktober 199821 oktober 2002Socialdemokraterna[1]
 Margareta Winberg21 oktober 200231 oktober 2003Socialdemokraterna[1][2]
 Lars Engqvist1 juni 20041 oktober 2004Socialdemokraterna[3]
Vice statsminister och idrottsminister Bosse Ringholm1 november 20046 oktober 2006Socialdemokraterna
Samordningsminister och Minister för vapenexportfrågor Leif Pagrotsky22 mars 19961 februari 1997Socialdemokraterna
 Thage G. Peterson1 februari 19977 oktober 1998Socialdemokraterna
 Pär Nuder21 oktober 200221 oktober 2004Socialdemokraterna[1][4]
Samordningsminister i EU-frågor Bosse Ringholm1 januari 20056 oktober 2006Socialdemokraterna
Justitiedepartementet
Justitieminister Laila Freivalds*7 oktober 199421 september 2000Socialdemokraterna
 Lena Hjelm-Wallén (tf.)*21 september 200016 oktober 2000Socialdemokraterna
 Thomas Bodström*16 oktober 20006 oktober 2006Socialdemokraterna[5]
Demokrati-, konsument-, och förvaltningsminister Britta Lejon7 oktober 199816 oktober 2000Socialdemokraterna[6][7]
Demokrati-, konsument-, ungdoms-, och förvaltningsminister Britta Lejon16 oktober 200015 oktober 2002Socialdemokraterna[6][7]
Demokrati-, integrations-, jämställdhets-[2] och idrottsminister Mona Sahlin21 oktober 200221 oktober 2004Socialdemokraterna[1][4]
Demokrati-, storstads-, integrations-, och jämställdhetsminister Jens Orback21 oktober 20046 oktober 2006Socialdemokraterna[4]
Utrikesdepartementet
Utrikesminister Lena Hjelm-Wallén*7 oktober 19947 oktober 1998Socialdemokraterna
 Anna Lindh*7 oktober 199811 september 2003Socialdemokraterna
 Jan O. Karlsson (tf.)*11 september10 oktober 2003Socialdemokraterna[8][2]
 Laila Freivalds*10 oktober 200321 mars 2006Socialdemokraterna[2]
 Bo Ringholm (tf.)*21 mars 2006[9]27 mars 2006Socialdemokraterna[9]
 Carin Jämtin (tf.)*27 mars 200624 april 2006Socialdemokraterna[9]
 Jan Eliasson*24 april 20066 oktober 2006Socialdemokraterna[9]
Biståndsminister Pierre Schori7 oktober 199414 september 1999Socialdemokraterna
 Maj-Inger Klingvall14 september 199916 november 2001Socialdemokraterna
 Jan O. Karlsson[n 1]7 januari 200210 oktober 2003Socialdemokraterna[10][2]
 Carin Jämtin10 oktober 20036 oktober 2006Socialdemokraterna[2]
Migrationsminister Pierre Schori22 mars 199614 september 1999Socialdemokraterna
 Maj-Inger Klingvall14 september 199916 november 2001Socialdemokraterna
 Jan O. Karlsson7 januari 200210 oktober 2003Socialdemokraterna[11][10][2]
 Barbro Holmberg10 oktober 20036 oktober 2006Socialdemokraterna[2]
Utrikeshandelsminister och minister för nordiskt samarbete Leif Pagrotsky1 februari 199721 oktober 2002Socialdemokraterna[1]
Försvarsdepartementet
Försvarsminister Thage G. Peterson*7 oktober 19941 februari 1997Socialdemokraterna
 Björn von Sydow*1 februari 199730 september 2002Socialdemokraterna
 Lena Hjelm-Wallén*30 september 200221 oktober 2002Socialdemokraterna[1]
 Pär Nuder*21 oktober 20023 november 2002Socialdemokraterna
 Leni Björklund*4 november 20026 oktober 2006Socialdemokraterna[1]
Socialdepartementet
Socialminister Margot Wallström*22 mars 19967 oktober 1998Socialdemokraterna
 Anders Sundström*7 oktober 199826 oktober 1998Socialdemokraterna
 Maj-Inger Klingvall (tf.)*26 oktober 199816 november 1998Socialdemokraterna
 Lars Engqvist*16 november 19981 oktober 2004Socialdemokraterna
 Berit Andnor*1 oktober 20046 oktober 2006Socialdemokraterna
Socialförsäkringsminister Maj-Inger Klingvall22 mars 199614 september 1999Socialdemokraterna
 Ingela Thalén14 september 199910 oktober 2002Socialdemokraterna[12]
Folkhälso- och socialtjänstminister Morgan Johansson21 oktober 20026 oktober 2006Socialdemokraterna[1]
Barn- och familjeminister Berit Andnor21 oktober 20021 oktober 2004Socialdemokraterna[1]
Vård- och äldreomsorgsminister Ylva Johansson1 oktober 20046 oktober 2006Socialdemokraterna
Minister för nordiskt samarbete Berit Andnor21 oktober 20026 oktober 2006Socialdemokraterna
Kommunikationsdepartementet[n 2]
Kommunikations- och IT-minister Ines Uusmann*7 oktober 19946 oktober 1998Socialdemokraterna
 Björn Rosengren (tf.)*7 oktober 199831 december 1998Socialdemokraterna
Finansdepartementet
Finansminister Erik Åsbrink*22 mars 199612 april 1999Socialdemokraterna
 Bosse Ringholm*12 april 199921 oktober 2004Socialdemokraterna[4]
 Pär Nuder*21 oktober 20046 oktober 2006Socialdemokraterna[4]
Skatte- och bostadsminister Thomas Östros22 mars 19967 oktober 1998Socialdemokraterna
Kommun- och bostadsminister Lars Engqvist7 oktober 199816 november 1998Socialdemokraterna
 Lars-Erik Lövdén16 november 199821 oktober 2004Socialdemokraterna[4]
Finansmarknadsminister och
minister för internationell ekonomi
 Gunnar Lund21 oktober 200221 oktober 2004Socialdemokraterna[1]
Kommun- och finansmarknadsminister Sven-Erik Österberg21 oktober 20046 oktober 2006Socialdemokraterna[4]
Utbildningsdepartementet[n 3]
Utbildningsminister Carl Tham*7 oktober 19947 oktober 1998Socialdemokraterna
 Thomas Östros*7 oktober 199821 oktober 2004Socialdemokraterna[4]
 Leif Pagrotsky*21 oktober 20046 oktober 2006Socialdemokraterna[4]
Kulturminister Leif Pagrotsky*1 januari 20056 oktober 2006Socialdemokraterna[4]
Skolminister Ylva Johansson7 oktober 19947 oktober 1998Socialdemokraterna
 Ingegerd Wärnersson7 oktober 199816 januari 2002Socialdemokraterna
 Thomas Östros16 januari 200221 oktober 2004Socialdemokraterna[4]
 Ibrahim Baylan21 oktober 20046 oktober 2006Socialdemokraterna[4]
Forskningsminister Leif Pagrotsky13 september 20046 oktober 2006Socialdemokraterna
Förskole- och ungdomsminister, minister för vuxnas lärande Lena Hallengren21 oktober 20026 oktober 2006Socialdemokraterna[1]
Kyrkominister Lena Hallengren13 september 20046 oktober 2006Socialdemokraterna[1]
Jordbruksdepartementet
Jordbruksminister Annika Åhnberg*22 mars 19967 oktober 1998Socialdemokraterna
Jordbruks- och jämställdhetsminister Margareta Winberg*7 oktober 199821 oktober 2002Socialdemokraterna[1]
Jordbruks- och konsumentminister Ann-Christin Nykvist*21 oktober 20026 oktober 2006Socialdemokraterna[1]
Arbetsmarknadsdepartementet[n 4]
Arbetsmarknadsminister och minister för nordiskt samarbete Margareta Winberg*22 mars 19967 oktober 1998Socialdemokraterna
 Björn Rosengren (tf.)*7 oktober 199831 december 1998Socialdemokraterna
Jämställdhets- och arbetsrättsminister Ulrica Messing22 mars 19967 oktober 1998Socialdemokraterna
Näringsdepartementet
Näringsminister Anders Sundström*22 mars 19967 oktober 1998Socialdemokraterna
 Björn Rosengren*7 oktober 199815 oktober 2002Socialdemokraterna
 Mona Sahlin (tf.)*15 oktober 200221 oktober 2004Socialdemokraterna[13]
 Leif Pagrotsky*21 oktober 200221 oktober 2004Socialdemokraterna
 Thomas Östros*21 oktober 20046 oktober 2006Socialdemokraterna
Arbetslivsminister Mona Sahlin7 oktober 199815 oktober 2002Socialdemokraterna
 Hans Karlsson15 oktober 20026 oktober 2006Socialdemokraterna
infrastrukturminister Ulrica Messing21 oktober 20007 oktober 2006Socialdemokraterna
Civildepartementet/Inrikesdepartementet[n 5]
Civilminister Jörgen Andersson*22 mars 199630 juni 1996Socialdemokraterna
Inrikesminister Jörgen Andersson*1 juli 19967 oktober 1998Socialdemokraterna
 Lars Engqvist (tf.)*7 oktober 199816 november 1998Socialdemokraterna
 Lars-Erik Lövdén*16 november 199831 december 1998Socialdemokraterna
Integrations-, idrotts-, ungdoms-, och konsumentminister Leif Blomberg22 mars 19962 mars 1998Socialdemokraterna
 Lars Engqvist25 mars 19987 oktober 1998Socialdemokraterna
Kulturdepartementet[n 6]
Kulturminister Marita Ulvskog*22 mars 199613 september 2004Socialdemokraterna[14]
 Pär Nuder (tf.)*13 september 200421 oktober 2004Socialdemokraterna[14]
 Leif Pagrotsky*21 oktober 200431 december 2004Socialdemokraterna[4]
Kyrkominister Marita Ulvskog*22 mars 199613 september 2004Socialdemokraterna[14]
Integrations-, idrotts-, och ungdomsminister Ulrica Messing7 oktober 199821 oktober 2000Socialdemokraterna
Miljödepartementet[n 7]
Miljöminister[n 8] Anna Lindh*7 oktober 19947 oktober 1998Socialdemokraterna
 Kjell Larsson*7 oktober 199815 oktober 2002Socialdemokraterna[6]
 Lena Sommestad*21 oktober 20026 oktober 2006Socialdemokraterna[1]
Samhällsbyggnads-, bostads-, och energiminister Mona Sahlin*21 oktober 20046 oktober 2006Socialdemokraterna[4]
Biträdande miljöminister Lena Sommestad16 januari 200221 oktober 2002Socialdemokraterna
  1. ^ I och med regeringsombildningen den 21 oktober 2002, då Leif Pagrotsky lämnade utrikesdepartementet, övertog Jan O. Karlsson även samarbetet med Central- och Östeuropa. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 29 september 2007. https://web.archive.org/web/20070929111728/http://www.regeringen.se/sb/d/119/a/7073. Läst 23 juni 2010. 
  2. ^ Kommunikationsdepartementet upphörde 31 december 1998 och departementets tidigare skötta ärenden överflyttades då till näringsdepartementet.
  3. ^ Utbildningsdepartementet hette från och med 1 januari 2005 Utbildnings- och kulturdepartementet, i och med att Kulturdepartementets tidigare ansvarsområde då överfördes till departementet.
  4. ^ Arbetsmarknadsdepartementet upphörde 31 december 1998 och departementets tidigare skötta ärenden överflyttades då till näringsdepartementet.
  5. ^ Civildepartementet bytte i halvårsskiftet 1996 namn till inrikesdepartementet och dess chefentitel ändrades då från civilminister till inrikesminister. Departementet upphörde 1998 och dess tidigare skötta ärenden överflyttades då till flera olika departement.
  6. ^ Kulturdepartementet upphörde 31 december 2004 och departementets ärenden överflyttades till Utbildnings- och kulturdepartementet.
  7. ^ Miljödepartementet hette från 1 november 2004 Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet.
  8. ^ Fram till regeringsombildningen 21 oktober 2004 var miljöministern departementschef, men efter ombildningen övertogs denna roll av samhällsbyggnadsministern.

Samarbete med Vänsterpartiet och Miljöpartiet[redigera | redigera wikitext]

Efter riksdagsvalet 1998 kom regeringen överens med Vänsterpartiet och Miljöpartiet att samarbeta. Den 5 oktober 1998 meddelade partierna i ett pressmeddelande att de skulle samarbeta på fem områden: ekonomi, sysselsättning, rättvis fördelning, jämställdhet och miljö. Samarbetet skulle komma att manifesteras såväl i riksdagen som genom gemensamma arbetsgrupper mellan partierna. Partierna hade enats om att tillsätta särskilda arbetsgrupper för att lägga konkreta förslag på sysselsättningsområdet.

Efter riksdagsvalet 2002 kom partierna överens om att fortsätta samarbetet ytterligare en mandatperiod.

Misstroendeomröstning 1998[redigera | redigera wikitext]

Efter statsministerns regeringsförklaring tisdagen den 6 oktober 1998 begärde Carl Bildt (m) ordet och framställde ett yrkande om misstroendeförklaring. Carl Bildt anförde följande:

Låt mig därefter mera formellt säga att efter ett val, som innebär ett mycket betydande nederlag för regeringspartiet, bör statsministern avgå och bereda utrymme för en regeringsbildningsprocess under talmannens ledning. Så har icke skett.

Carl Bildt överlämnade också en skrivelse till talmannen av vilken det framgick att yrkandet biträddes av 35 moderata riksdagsledamöter.

Efter två bordläggningar företogs ärendet till avgörande torsdagen den 8 oktober 1998. Före omröstningen gjordes ett inlägg från vartdera av de sju riksdagspartierna.

  • Sven Hulterström (s) menade att yrkandet inte skulle betraktas som någonting annat än en politisk demonstration. Vidare uttalade han: "Som alla vet tog statsministern redan på valnatten kontakt med ledarna för Miljöpartiet och Vänsterpartiet i syfte att bana väg för en handlingskraftig majoritet i riksdagen. De förhandlingar som därefter inleddes har resulterat i en uppgörelse om den ekonomiska politiken, sysselsättningspolitiken, fördelningspolitiken, jämställdhetspolitiken och miljöpolitiken."
  • Gudrun Schyman (v) uttalade att det parlamentariska läget var klargjort genom den gemensamma kommuniké som Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna hade lämnat. Den visade med all önskvärd tydlighet att de tre partierna hade gått in i ett långsiktigt politiskt samarbete som skulle sträcka sig över hela mandatperioden på de angivna områdena.
  • Göran Hägglund (kd) menade med hänvisning till den socialdemokratiska valförlusten att det rimliga hade varit att regeringspartiet låtit talmannen pröva förutsättningarna för ett regeringsunderlag med största möjliga bredd. "Respekten för parlamentarismens principer borde därför ha lett till en avskedsansökan från statsministern, även om konstitutionen inte uttryckligen kräver det." Emellertid hade det genom trepartiuppgörelsen visats att det fanns goda förutsättningar för ett långsiktigt samarbete mellan de tre partierna. Kristdemokraterna konstaterade således att det för närvarande förelåg majoritetsstöd för den sittande regeringen, varför partiet skulle avstå i omröstningen.
  • Agne Hansson (c) framhöll att det inte fanns något formellt hinder för en regering att sitta kvar efter en valförlust. Vidare menade han att förhållandet liknande en omröstning om ett förslag från talmannen till regeringsbildare. Centerpartiets förhållningssätt var, liksom i tidigare liknande situationer, att avstå i omröstningen då regeringsbildningen bedömts vara i överensstämmelse med den parlamentariska situationen.
  • Lars Leijonborg (fp) uttalade att det hade varit mest korrekt av statsministern att efter valet agera som Ola Ullsten 1979, alltså lämna in sin avskedsansökan och låta en ny regeringsbildning ske under talmannens ledning. Vidare menade Leijonborg att omröstningen kunde ses som ett slags omvänd statsministeromröstning. Folkpartiet skulle i enlighet med partiets praxis lägga ned sina röster med hänsyn till den uppgörelse som träffats mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Hållfastheten och trovärdigheten i uppgörelsen kunde visserligen ifrågasättas, men om de tre partierna själva ansåg sig utgöra en regeringsduglig majoritet, fick det tills vidare godtas.
  • Marianne Samuelsson (mp) anförde att Miljöpartiet skulle rösta nej. Miljöpartiet hade tagit sitt parlamentariska ansvar efter valet genom att tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet diskutera fram ett budgetförslag. Enligt Samuelsson var inriktningen ett långsiktigt samarbete som förhoppningsvis skulle kunna räcka över mandatperioden.

I omröstningen röstade 82 ledamöter (m) för bifall till yrkandet om misstroendeförklaring, medan 186 ledamöter (s, v och mp) röstade för avslag. Avstod från att rösta gjorde 74 ledamöter (kd, c och fp).

Misstroendeomröstning 2002[redigera | redigera wikitext]

Den 30 september 2002 yrkade Moderaternas partiledare Bo Lundgren på misstroendeförklaring mot regeringen. Innan omröstningen den 2 oktober hävdade Lundgren att:

Förra mandatperioden regerade Socialdemokraterna med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet i enlighet med ett skriftligt upprättat avtal. Detta samarbete förklarades för avslutat i en gemensam debattartikel i december förra året. De uttalanden som efter valet gjordes av företrädare för Vänsterpartiet och Miljöpartiet visade att dessa partier inte var beredda att ovillkorligt stödja Socialdemokraterna. Tvärtom ställdes, och ställs, nya krav för ett fortsatt samarbete. I denna oklara situation borde Socialdemokraterna ha avgått och låtit grundlagens bestämmelser tillämpas.
  • Bo Könberg (fp) förklarade att: "Låt mig tillägga att det alltmer befästa systemet med stödpartier utgör ett konstitutionellt problem. När partier som i riksdagen formellt behandlas som oppositionspartier, formellt helt saknar ansvar och heller inte är underkastade riksdagens kontrollmakt i praktiken ges ett stort inflytande på det löpande regeringsarbetet är detta inte problemfritt." Folkpartiet skulle därför rösta i enlighet med yrkandet.
  • Göran Hägglund (kd) menade att dagens situation skilde sig från 1998, då Kristdemokraterna hade lagt ned rösterna: "På samma sätt som 1998 saknas i dag ett majoritetsparti. Det pågår förhandlingar mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, men eventuella resultat är i dag höljda i dunkel för riksdagen och dess ledamöter. Förhandlingarna är inte slutförda. Det finns någon form av uppgörelse, med för oss oklart innehåll, mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Men det finns i dag ingen uppgörelse mellan de tre partierna som presenterats för allmänheten eller för riksdagen av den art som fanns 1998 vare sig när det gäller formerna för samarbete eller dess tänkta innehåll." Kristdemokraterna skulle därför rösta för yrkandet.
  • Agne Hansson (c) menade att en regering med automatik skulle avgå efter riksdagsval. Förtroendeomröstning var därför ett sätt att visa om regeringen hade stöd av en majoritet i riksdagen. Centerpartiet skulle därför rösta för yrkandet.
  • Peter Eriksson (mp) menade att det bästa vore om regeringen bestod av partier som tillsammans hade en majoritet i riksdagen men att detta i nuvarande läge inte varit möjligt. Miljöpartiet hade nu ett avtal om samarbete med regeringen vad gäller den ekonomiska politiken och några sakområden och partiet skulle därför avstå från att delta i omröstningen.

Vid omröstningen yrkade 158 ledamöter för bifall (m, fp, kd, c) medan 174 ledamöter röstade för avslag (s, v).

Politik[redigera | redigera wikitext]

Kritik[redigera | redigera wikitext]

Regeringen Persson fick utstå mycket kritik för sitt agerande under Tsunamikatastrofen 2004.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o] ”Statsminister Göran Persson presenterar ny regering”. Regeringskansliet. 21 oktober 2002. Arkiverad från originalet den 29 september 2007. https://web.archive.org/web/20070929111728/http://www.regeringen.se/sb/d/119/a/7073. Läst 23 juni 2010. 
  2. ^ [a b c d e f g h] ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 29 september 2007. https://web.archive.org/web/20070929115807/http://www.regeringen.se/sb/d/119/a/10191. Läst 5 oktober 2006. 
  3. ^ http://www.regeringen.se/sb/d/119/a/24589[död länk]
  4. ^ [a b c d e f g h i j k l m n] ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 13 september 2005. https://web.archive.org/web/20050913193544/http://www.regeringen.se/sb/d/119/a/32158. Läst 5 oktober 2006. 
  5. ^ Statsrådsberedningen, Thomas Bodström blir ny justitieminister, pressmeddelande, 11 oktober 2000.
  6. ^ [a b c] Wiklander, Daniel (15 oktober 2002). ”Björn Rosengren avgår”. Sveriges Radio P1 - Dagens Eko. Arkiverad från originalet den 18 januari 2003. https://web.archive.org/web/20030118091501/http://www.sr.se/ekot/arkiv.asp?DagensDatum=2002-10-15&Artikel=134253. 
  7. ^ [a b] ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 29 september 2007. https://web.archive.org/web/20070929104100/http://www.regeringen.se/sb/d/119/a/7033. Läst 5 oktober 2006. 
  8. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 29 september 2007. https://web.archive.org/web/20070929111616/http://www.regeringen.se/sb/d/119/a/9967. Läst 5 oktober 2006. 
  9. ^ [a b c d] http://www.regeringen.se/sb/d/119/a/61039[död länk]
  10. ^ [a b] ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 29 september 2007. https://web.archive.org/web/20070929104505/http://www.regeringen.se/sb/d/119/a/4621. Läst 5 oktober 2006. 
  11. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 29 september 2007. https://web.archive.org/web/20070929111728/http://www.regeringen.se/sb/d/119/a/7073. Läst 23 juni 2010. 
  12. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 29 september 2007. https://web.archive.org/web/20070929120223/http://www.regeringen.se/sb/d/119/a/7003. Läst 5 oktober 2006. 
  13. ^ Statsrådsberedningen, Thomas Bodström blir ny justitieminister, pressmeddelande, 11 oktober 2000.
  14. ^ [a b c] http://www.regeringen.se/sb/d/119/a/29558[död länk]


Företrädare:
Regeringen Carlsson III
Sveriges regering
1996-2006
Efterträdare:
Regeringen Reinfeldt