Australisk gravand

Från Wikipedia
Australisk gravand
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Hane
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningAndfåglar
Anseriformes
FamiljÄnder
Anatidae
SläkteTadorna
ArtAustralisk gravand
T. tadornoides
Vetenskapligt namn
§ Tadorna tadornoides
AuktorJardine & Selby, 1828

Australisk gravand[2] (Tadorna tadornoides) är en fågel i familjen änder inom ordningen andfåglar.[3] Som namnet avslöjar förekommer den i Australien, där i sydvästra och sydöstra delen av landet samt på ön Tasmanien. Den har även etablerat sig i Nya Zeeland. Arten ökar i antal och beståndet anses livskraftigt.

Utseende och läten[redigera | redigera wikitext]

Australisk gravand är en stor (55–72 cm), svarthuvad andfågel med kastanjebrunt bröst. Hanen har vit ring runt halsen och bröstet mer beigefärgat. Honan har vitt runt ögat och kring näbbroten. I flykten syns tydligt vita skuldror och vingundersidor. Lätet är ett högljutt och ihåligt "ang-ownk".[4]

Hona.
I flykten.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Australisk gravand förekommer fläckvist i sydvästra och sydöstra Australien och Tasmanien.[3] Den har även etablerat en population i Nya Zeeland.[5] Fågeln har också påträffats i flera europeiska länder, däribland Sverige, men det har bedömts osannolikt att den nått dit på naturlig väg.[6][7] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Utbredningsområdet för australisk gravand i Australien.

Släktskap[redigera | redigera wikitext]

Inom släktet Tadorna visar genetiska studier att australisk gravand står närmast rostanden (Tadorna ferruginea’'), i en grupp där möjligen även nyzeeländska paradisgravanden (Tadorna variegata) ingår. Dessa är sedan systergrupp till sydafrikanska arten gråhuvad rostand (Tadorna cana).[8]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Australisk gravand förekommer i dammar, våtmarker och flodmynningar, men ses även i omkringliggande jordbruksområden och gräsmarker. Fågeln inleder häckning i månadsskiftet juni–juli och äggläggningen kan pågå ända till slutet av september. Den häckar i ett trädhål eller en kaninhåla, ofta långt från vatten. I boet som fodras med gräs och stora mängder dun läggs åtta till tio eller fler gräddvita ägg.[4]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Australiska gravanden beskrevs vetenskapligt av William Jardine och Prideaux John Selby år 1828. Dess vetenskapliga artnamn tadornoides betyder "lik Tadorna", det vill säga lik gravanden (Tadorna tadorna).[9]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Tadorna tadornoides . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 21 december 2020.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b] ”The Slater Field Guide to Australian Birds - 2nd Edition”. New Holland. 30 september 2009. Arkiverad från originalet den 1 september 2014. https://web.archive.org/web/20140901011926/http://www.newholland.com.au/product.php?isbn=9781877069635. Läst 8 mars 2016. 
  5. ^ Robertson, Hugh; Heather, Barrie (1999). The Hand Guide to the Birds of New Zealand. Penguin 
  6. ^ Lista över införda fåglar i Europa, sammanställt av spanska SEO/BirdLife, läst 2019-02-25.
  7. ^ Sveriges fågeltaxa, Birdlife Sverige PDF
  8. ^ Gonzalez, J., H. Düttmann and M. Wink (2009), Phylogenetic relationships based on two mitochondrial genes and hybridization patterns in Anatidae, J. Zool. 279, 310-318.
  9. ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]