Tasmanien

Tasmanien
Delstat
Tasmanien markerat på Australienkartan.
Flagga Vapen
Motto: Ubertas et fidelitas (Fertility and Faithfulness)
Smeknamn: Tassie, Apple Isle, Island of Inspiration
Land	Australien
Huvudstad	Hobart
Största stad	Hobart
Officiellt språk	Engelska
Högsta punkt	Mount Ossa
- höjdläge	1 617 m ö.h.
Area	90 758 km²
- land	68 401 km²
- vatten	22 357 km²
Folkmängd	509 965 (2016)
Befolkningstäthet	7 invånare/km²
Inträde i unionen	1901
Guvernör	Kate Warner
Premiärminister	Will Hodgman (ALP)
Tidszon	AEST: UTC+10
- sommartid	Sommartid börjar den första söndagen i oktober då klockan vrids fram 1 timme.
Geonames	2147291
Förkortningar	TAS
Webbplats: tas.gov.au

Tasmanien (en: Tasmania) är en ö och en delstat i Australien belägen söder om Melbourne, cirka 240 kilometer från den australiska kusten. Tasmanien är 68 332 km² stor och har ca 510 000 invånare. Öns största stad och delstatens huvudstad är Hobart där 221 000 av öns invånare bor. Den näst största är Launceston och ligger i den inre nordöstra delen av staten. Ön är 400 kilometer från norr till söder och 350 kilometer från öst till väst, vilket gör den till landets största ö samt den 26:e största i världen.

Historia

Ursprungsfolk

På Tasmanien bodde före européernas ankomst 5 000 till 10 000 aboriginer. Många dog av de sjukdomar som européerna hade och många av dem sköts av nybyggare som krävde land. 1838 samlades de sista fria grupperna in och sattes i koncentrationsläger. 1876 dog den sista fullblodstasmaniern, Truganini. Hennes kvarlevor grävdes 1878 upp och skelettet visades upp på Tasmaniens museum. En annan tasmanier, Fanny Cochrane Smith, gifte sig med en engelsk skogsarbetare. De tasmanska aboriginernas namn på ön är Lutriwita, Lutruwita eller Trowunna.

Européernas ankomst

Tasmanien upptäcktes 1642 av den nederländske sjöfararen och upptäcktsresanden, Abel Tasman. Han kallade ön Van Diemens Landt efter sin uppdragsgivare Antonio van Diemen.

100 år efter senare kom valfångare och pälsjägare till södra Stilla Havet och många anlade baser på ön. Vid den tiden utgjorde Van Diemen's Land en del av den brittiska kolonin New South Wales och år 1803 beslöt kolonins guvernör att anlägga en militärbas vid Derwent River på sydöstra delen av ön.

Den 3 december 1825 blev ön en egen koloni, och 1 januari 1856 byttes namnet till Tasmanien för att hedra Abel Tasman. År 1901 förenades de australiska brittiska kolonierna till statsförbundet Australien.

Bland de första immigranterna till Tasmanien var engelska brottslingar som skickats till straffkolonier i Australien. I början av 1800-talet fick ön ta emot 70 000 män, kvinnor och barn. De bröt ny mark, byggde vägar samt byggnader, och över hela Tasmanien syns spår av deras hårda arbete. Det mest kända minnesmärket är Port Arthur på en ö utanför kusten vid Hobard.[3]

Alpint hedlandskap vid High Shelf Camp nära Mount Anne. 60 procent av Tasmaniens alpina flora är endemisk för delstaten.

Tasmanien (satellitbild).

Geografi

Söder och väster om ön ligger den Indiska oceanen som har det regionala namnet Southern Ocean, vid östra kustlinjen ligger Tasmanhavet som är en del av Stilla havet och i norr ligger sundet Bass Strait. Hela Tasmanien kännetecknas av bergstrakter som i väst och syd är rätt branta. Med 1 617 meter över havet är Mount Ossa öns högsta berg. Liksom norra Europa var Tasmanien under senaste istiden täckt av stora ismassor och därför har flera dalgångar ett u-formigt utseende. Stora insjöar blev kvar och Lake St Clair är med 167 meter även Australiens djupaste. Great Lake i öns centrum har en större yta som blev ännu större efter kontruktionen av en dammbyggnad. Den längsta floden är med 245 km South Esk River som börjar i en skogsregion på nordöstra Tasmanien, rinner söderut till Fingal, fortsätter västerut och senare norrut mot Bass Strait. Ön var för 45 miljoner år sedan den sista landmassan som var kopplade till Antarktis. Flera geologiska formationer som är typiska för den sydliga kontinenten återfinns på Tasmanien. Öns omkring 4000 grottor ligger i begränsande regioner med kalksten och de är ofta lodrätta. Endast ett fåtal är tillgänglig för besökare. En av dessa ligger i Mole Creek Karst nationalpark. Före istiden fanns i öns norra del flera vulkaner. Basalt ligger i dagen vid vattenfallet Dip Falls. Större mängder av musslor och andra fossila havsdjur hittades på Maria Island. Flera utdöda australiska däggdjur är kända från Fossil Bluff nära orten Wynyard.

Flora och fauna

Växt- och djurlivet på Tasmanien har påverkats mycket av den australiska kontinentens geologiska historia. Kontinenten skilde sig tidig från andra landmassor och är därför sedan länge isolerad. Under tidens lopp uppkom många endemiska arter som ofta har en hög evolutionär ålder. På Tasmanien är effekten ännu tydligare då ön sedan länge är isolerad från det australiska fastlandet. Öns isolering varade inte tillräcklig länge för utvecklingen av en helt unik flora och fauna, men interaktioner mellan Tasmanien och icke australiska regioner förekom mer sällan än mellan dessa regioner och Australien självt. Det sägs ofta att ön har en av den renaste och minst förorenade luften i världen.^{[källa behövs]}

Stora delar av ön är upptagna i världsarvet Tasmaniens vildmark.

Flora

Trädet Lagarostrobos franklinii är endemiskt på ön

Vegetationen i nordvästra delen av ön utgörs främst av regnskog eller liknande skogar. I övriga norra Tasmanien och öns sydvästra del förekommer gräsmarker (främst av arten Gymnoschoenus sphaerocephalus) och träskmarker. Den östra delen kännetecknas av torra och öppna skogar. Här hittas vanligen arter av akaciasläktet (Acacia) och eukalyptussläktet (Eucalyptus). I vissa regioner förekommer högplatå med mossor och bergsblommor. Av de kända 1 500 högre växtarterna som lever på ön är cirka 20 procent endemiska. Tasmaniens tempererade regnskogar är de näst äldsta tempererade regnskogarna i världen (efter Alaskas).

I den tempererade regnskogen växer främst endemiska arter av sydbokssläktet (Nothofagus). Där förekommer även världens högsta lövträd, jätteeukalyptus (Eucalyptus regnans), som kan bli upp till 90 meter hög och är världens näst högsta träd. Som motsats är Eucalyptus vernicosa sällan högre än 30 cm. Andra endemiska växter på Tasmanien är Lagarostrobos franklinii och Lomatia tasmanica. Båda består i och för sig bara av ett enda rotsystem som utbildar flera trädliknande skott och som klonar sig hela tiden. De utmärks även av sin ålder; rotsystemet av Lagarostrobos franklinii uppskattas som 3 000 till 10 500 år gammal. Hos Lomatia tasmanica lever varje enskild växt ungefär 300 år men organismen klonar sig sedan 43 600 år. Gigantiska ormbunksskogar som härstammar från Gondwana finns utspridda över ön. De vanligaste ormbunkarna är Dicksonia antarctica och arter av släktet Cyathea. Buskar av arten Anodopetalum biglandulosum minskar framkomligheten i regnskogarna. Vid kusten finns ofta sanddyner med torra buskar och gräsarter.

Redan före européernas ankomst förändrades landskapet av öns ursprungsbefolkning. Vissa ställen som ursprungligen var regnskog uppvisar därför bladvass och låga buskar. Den tempererade skogen fick tidigt en parkliknande karaktär. Nästan 45 % av Tasmanien består av nationalparker och världsarvsområden. Delstaten var platsen där det första miljöpartiet i världen bildades.^{[källa behövs]}

Fauna

Tasmansk djävul finns endast kvar på Tasmanien

Tasmaniens djurvärld är nära släkt med den australiska faunan och den kännetecknas av flera endemiska arter.

Däggdjur

Pungdjur är den dominerande djurgruppen på landet. Här lever till exempel vombater (björnliknande växtätare) och flera arter känguruer. Även den utdöda pungvargen förekom på Tasmanien. Arten förklarades inte som utdöd förrän 1986.

Antagligen kom främmande rovdjur (främst rödräven) som av européerna infördes i Australien och till och med dingon som nådde kontinenten tidigare tillsammans med asiatiska invandrare aldrig fram till Tasmanien. Rödrävens population på Tasmanien är okänd. Uppskattningar ligger mellan 200 individer och inga rödrävar alls. Hittills upptäcktes bara fyra kadaver på ön men det antas att de döda djuren flyttats till Tasmanien av skämtare. Därför överlevde här endemiska arter som i Australien är utdöda, däribland vissa grävlingpungdjur och vallabyer (små arter av släktet Macropus). Mellan 2006 och 2014 fanns ett program att döda alla rödrävar som troligtvis var framgångsrik.

En av de mest kända av arterna och symbolerna för ön tillsammans med den förmodat utdöda tasmanska tigern är den relativt närbesläktade tasmanska djävulen, där artens population på fastlandet redan är utdöd. I Tasmanien hittas även olika arter av klätterpungdjur, ringsvanspungråttor och flygpungekorrar. Pungdjuren har upptagit nästan alla ekologiska nischer på Tasmanien med undantag av vattnet. Vid havet förekommer därför djur som är kännetecknande för hela klimatzonen. De enda högre däggdjuren (Eutheria) som före européernas ankomst nådde ön var några gnagare och flera fladdermöss. De invandrade troligen norrifrån under miocen.

Likaså förekommer näbbdjuret och myrpiggsvin som tillsammans bildar ordningen kloakdjur på Tasmanien.

Fåglar

Hittills har 262 fågelarter dokumenterats på Tasmanien och mindre öar i Bass sund. 182 av dessa iakttas regelmässig på ön, 72 gjorde slumpmässiga besök och en art är utdöd. Fåglar från Macquarieön som administrativt tillhör Tasmanien räknades inte med. Tolv arter är endemiska för Tasmanien och de förekommer i större populationer.

En underart till australisk emu, den tasmanska emun (Dromaius novaehollandiae diemenensis), dog troligen ut i slutet av 1800-talet eller något senare. Tasmanien har även en endemisk underart av kilstjärtörn (Aquila audax).

Praktlyrfågel som har förminskad flygförmåga introducerades på ön. Vid kustlinjen häckar dvärgpingvinen.

Kräldjur

På Tasmanien finns ett stort antal olika sorters små ödlor och kräldjur, däribland tre ormarter (tigerorm, låglands-kopparhuvud [Austrelaps superbus] och vitläppsorm [Drysdalia coronoides]) som alla är giftiga för människor.

Groddjur

På ön har endast 11 arter groddjur hittats. Av dessa är Crinia nimbus, Litoria burrowsae och Crinia tasmaniensis endemiska för Tasmanien. Även alla andra arter är endemiska för den australiska regionen. På ön har den största populationen av Litoria raniformis dokumenterats. Denna art är hotad och saknas i stora delar av sitt utbredningsområde i andra regioner.

Kräftdjur

De flesta kräftdjur i öns vattendrag är små. Ett undantag är Astacopsis gouldi som blir upp till 80 cm lång och som kan väga flera kilogram. Några exemplar blir 40 år gamla.

Sport

Australisk fotboll och cricket är de populäraste sporterna på ön. Liksom på fastlandet är rugby league också något som många gillar och fotboll är på uppgång. Tasmanien har ett eget lag i cricket kallat "Tasmanian Tigers" som tävlar mot de andra delstaterna i olika matcher. Det finns ett antal kända tasmanska cricketspelare som representerat det australiska landslaget, däribland Ricky Ponting. Andra populära idrottsaktiviteter är mountainbiking och orientering. I slutet av december varje år går segeltävlingen Sydney-Hobart av stapeln och vinnaren koras i hamnen i Hobart.

Turism

Tasmanien är ett populärt resmål tack vare sina många nationalparker som innehåller unik natur, med storslagna och mycket varierande landskap som skiljer sig avsevärt från fastlandet. "Bushwalking" är mycket populärt och det finns ett stort antal vandringsleder av alla möjliga svårighetsgrader. Ön har flygförbindelser med alla stora städer på det australiska fastlandet och man kan även åka med färjan "Spirit of Tasmania" som trafikerar rutten Melbourne – Devonport genom Bass sund. Turen tar ungefär 12 timmar.

Personer från Tasmanien

• Drottning Mary av Danmark (född Mary Donaldson)
• Truganini, tasmansk aborigin, född 1812
• Frederick Matthias Alexander (1869–1955), utvecklade Alexandertekniken
• Elizabeth Blackburn, Nobelpriset i fysiologi eller medicin 2009, född i Hobart 1948
• Joseph Lyons, Australiens premiärminister på 1930-talet, född i Stanley 1879

Skådespelare

• Errol Flynn, född i en förstad till Hobart 1909
• Kris McQuade, bor i Tasmanien.
• Robert Grubb, mest känd som Dr Geoff Standish i Doktorn kan komma.
• Simon Baker, född i Launceston 30 juli 1969. Främst känd som Patrick Jane i The Mentalist och Nick i The Guardian.

Författare

• Richard Flanagan, mottagare av Bookerpriset 2014
• Bill Mollison, mottagare av Right Livelihood Award 1981

Idrottare

• Marcos Ambrose, racerförare NASCAR
• Richie Porte, cyklist

Se även

• Clifton Beach, turistort
• Snug, kuststad
• Tasmaniens nationalparker
• Tasmaniens vildmark
• Tasmanska aboriginer

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Tasmanien, 22 oktober 2010.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Tasmania, 26 oktober 2010.

• Lauterer, Joseph (2025) (på tyska). Australien und Tasmanien. Bergverlag Rother 

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Tasmanien.
  Bilder & media
• Officiell webbplats