Bärätare

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Bärätare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Rhagologus leucostigma - Henrik Grönvold.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljBärätare
Rhagologidae
SläkteRhagologus
Stresemann & Paludan, 1934
ArtBärätare
R. leucostigma
Vetenskapligt namn
§ Rhagologus leucostigma
Auktor(Salvadori, 1875)
Synonymer
Mesvisslare
Hitta fler artiklar om fåglar med

Bärätare[2] (Rhagologus leucostigma) är en säregen tätting som numera placeras i både ett eget släkte och egen familj, Rhagologidae.[3] Den förekommer enbart på Nya Guinea.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Bärätaren är en 15-16 centimeter lång fågel där honan är mer färgglad än hanen, mörkt olivfärgad med rostfärgat ansikte. Fjäderdräkten är streckad och fläckig i vitt och rostrött. Hanen liknar honan längst i väster men mer dämpad, i övriga områden smutsigt olivgrå med svagt gråfläckat ansikte. Ungfågeln är mörkbrun.[4]

Läte[redigera | redigera wikitext]

Bärätarens sång är unik: en trastlik, långsam och högljudd visslad serie med fem till 13 toner.[4][5]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Bärätaren förekommer endast på Nya Guinea och delas in i tre underarter med följande utbredning:[3]

Underarten novus inkluderas ofta i nominatformen.[6]

Släktskap[redigera | redigera wikitext]

Tidigare fördes den till familjen visslare (Pachycephalidae), men genetiska studier visar att den istället är en del av en grupp med både afrikanska, asiatiska och australiska fågelfamiljer som busktörnskator, vangor, ioror och svalstarar.[7]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Bärätaren är en tystlåten, tillbakadragen, skogslevande fågel som är svår att få syn på. Den förekommer i lägre bergsskogar, ibland även i ungskog, mellan 820-2550 meters höjd men huvudsakligen över 1500. Den lever huvudsakligen av frukt, men ses trots det sällan vid fruktbärande träd, varför den antas istället födosöka i buskage, småträd och klätterväxter. Hanar med förstorade testiklar har observerats i juli. Den vävda boskålen placeras två till tre meter upp i en grenklyka. Däri lägger fågeln endast ett gräddvitt fläckigt ägg.[4][5]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som mindre vanlig.[8]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Arten kallades tidigare mesvisslare, men har tilldelats ett nytt svenskt trivialnamn efter att det framkommit att arten trots allt inte är en visslare. Bärätare är en direktöversättning av släktesnamnets Rhagologus.[9]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Rhagologus leucostigma Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.2 www.iucnredlist.org. Läst 1 september 2015.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ [a b c] Beehler, Bruce M.; Pratt, Thane K.; & Zimmerman, Dale A. (1986). Birds of New Guinea. Wau Ecology Handbook No.9. Princeton University Press. ISBN 0-691-02394-8
  5. ^ [a b] Boles, W. (2018). Mottled Berryhunter (Rhagologus leucostigma). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59332 9 november 2018).
  6. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
  7. ^ Jønsson, K.A., P.-H. Fabre, J.D. Kennedy, B.G. Holt, M.K. Borregaard, C. Rahbek, and J. Fjeldså (2016), A supermatrix phylogeny of corvoid passerine birds (Aves: Corvides), Mol. Phylogenet. Evol. 94, 87-94.
  8. ^ Coates, B. J. 1990. The birds of Papua New Guinea, 2: passerines. Dove, Alderley, Australia.
  9. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]