Backtimjan

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Backtimjan
Thymus serpyllum - Köhler–s Medizinal-Pflanzen-138.jpg
Bild 516 i Otto Wilhelm Thomé: Flora von Deutschland, Österreich u.d. Schweiz, Gera, 1885
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningPlisterordningen
Lamiales
FamiljKransblommiga växter
Lamiaceae
SläkteTimjansläktet
Thymus
ArtBacktimjan
T. serpyllum
Vetenskapligt namn
§ Thymus serpyllum
AuktorLinné, 1753
* 3. Tvåkönad blomma * 4. Enkönad honblomma, förstoring × 7 * 5. Blomfoder i fruktstadiet, förstoring × 8 * 6. Pistillens bas i fyrdelat fruktämne och där nedanför den stora honungskörteln, förstoring × 14

  • 3. Tvåkönad blomma
  • 4. Enkönad honblomma, förstoring × 7
  • 5. Blomfoder i fruktstadiet, förstoring × 8
  • 6. Pistillens bas i fyrdelat fruktämne och där nedanför den stora honungskörteln, förstoring × 14
Hitta fler artiklar om växter med

Backtimjan (Thymus serpyllum) är en växtart inom familjen kransblommiga växter.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Backtimjan är en nedliggande, mattbildande miniatyrbuske med delvis övervintrande blad. De blommande skotten dör före vintern. Växten kallas därför halvbuske eller örtbuske. Till släktets kännetecken hör att även blomfodret är tvåläppigt och har en tät krans av hår på insidan. Efter det att kronan fällts stängs fodermynningen till som med en propp, såsom av bomull (se bilden).

Blommorna är av två slag, dels vanliga tvåkönade, dels honblommor med mycket mindre krona. Honblommorna finns på särskilda stånd. Sådana växter kallas gynodioika. Bladen producerar en välluktande eterisk olja i små punktformiga körtlar.

Habitat[redigera | redigera wikitext]

Backtimjan finns sparsamt i stora delar av Europa, Asien och östligaste delen av Nordamerika.

I nästan hela Sverige, Finland och Norge är backtimjan vanlig.

Utbredningskartor[redigera | redigera wikitext]

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Backtimjan är ganska vanlig på torra, sandiga och grusiga backar, ibland även på klippor.

Medicinsk användning[redigera | redigera wikitext]

Den mycket liknande kryddtimjan (Thymus vulgaris), lämnar den som läkemedel förr använda timjanoljan, vartill utan tvivel även backtimjan kunde duga.

Den aktiva substansen eterolja har huvudbeståndsdelarna cyrnol, karvakrol och lite tymol, och har samma antiseptiska, kramplösande, slemlösande och mögelhindrande verkan, som mentol.[1]

Bladen av backtimjan är dessutom användbara som tesurrogat.

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Örtmedicin och växtmagi, Reader’s Digest AB, 1983

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]