Bariumkarbonat

Bariumkarbonat
Systematiskt namn	Bariumkarbonat
Kemisk formel	BaCO3
Molmassa	197,336 g/mol
Utseende	Vita kristaller
CAS-nummer	513-77-9
SMILES	[Ba+2].[O-]C(=O)[O-]
Egenskaper
Densitet	4,43 g/cm³
Löslighet (vatten)	0,024 g/l
Smältpunkt	811 °C
Kokpunkt	1360 °C (sönderfaller)
Faror
Huvudfara	Hälsovådlig
NFPA 704	0 2 0
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Bariumkarbonat är ett salt av barium och kolsyra med formeln BaCO₃. Det förekommer naturligt som mineralet witherit.

Historia

Ämnet upptäcktes år 1784 av den engelske vetenskapsmannen William Withering som noterade att det hade andra kemiska egenskaper än baryt (bariumsulfat).

Egenskaper

Bariumkarbonat är i stort sett olösligt i vatten, men lösligt i ammoniak, etanol och många syror, dock inte svavelsyra eftersom bariumsulfat också har mycket låg löslighet.

När ämnet upphettas över 1300 °C sönderfaller det till bariumoxid (BaO) och koldioxid (CO₂) i en process som kallas kalcinering.

${\rm {BaCO_{3}\ {\xrightarrow {\Delta }}\ BaO+CO_{2}}}$

Framställning

Bariumkarbonat framställs kommersiellt av bariumsulfid (BaS) genom att låta det reagera med natriumkarbonat (Na₂CO₃) vid 60 – 70 °C.

${\rm {BaS+Na_{2}CO_{3}\rightarrow BaCO_{3}+Na_{2}S}}$

Andra metoder är att leda ned kolsyra i bariumsulfid- eller bariumsackaratlösning eller upphettning under tryck av bariumsulfat med kaliumkarbonatlösning.

Användning

Bariumkarbonat används i stor utsträckning i glasyr till keramik, i glastillverkning, för rening av vatten och som råttgift.

Se även

• Bariumsulfat
• Kalciumkarbonat
• Magnesiumkarbonat

Källor

• Material Safety Data Sheet Mallinckrodt Baker

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Barium carbonate, tidigare version.