Barium

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
barium
Nummer
56
Tecken
Ba
Grupp
2
Period
6
Block
s
Sr

Ba

Ra
CesiumBariumLantan
   


Generella egenskaper
Ämnesklass      Alkalisk jordartsmetall
Relativ atommassa 137,327(7) u
Utseende silvrigt vit
Fysikaliska egenskaper
Densitet 3510 kg/m3 (273 K)
Smältpunkt 1000 K (725 °C)
Kokpunkt 2170 K (1897 °C)
Molvolym 38,16· 10−6
Smältvärme 7,75 kJ/mol
Ångbildningsvärme 142 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie 215 pm
Kovalent radie 198 pm
1:a jonisationspotential 502,9 kJ/mol
2:a jonisationspotential 965,2 kJ/mol
3:e jonisationspotential 3600 kJ/mol
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration [Xe] 6s2
e per skal 2,8,18,18,8,2
Elektronkonfiguration
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd 2 (stark bas)
Elektronegativitet 0,89 (Paulingskalan)
Diverse
Kristallstruktur kubisk rymdcentrerad
Ljudhastighet 1620
Elektrisk konduktivitet 3·106 A/(V × m)
Magnetism paramagnetisk
Mohs hårdhet 1,25
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Bariumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
130Ba 0,106 % 130Ba, stabil isotop med 74 neutroner
132Ba 0,101 % 132Ba, stabil isotop med 76 neutroner
133Ba syntetisk 10,51 år ε 0,517 133Cs
134Ba 2,417 % 134Ba, stabil isotop med 78 neutroner
135Ba 6,592 % 135Ba, stabil isotop med 79 neutroner
136Ba 7,854 % 136Ba, stabil isotop med 80 neutroner
137Ba 11,23 % 137Ba, stabil isotop med 81 neutroner
138Ba 71,7 % 138Ba, stabil isotop med 82 neutroner
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Barium, (av baryt, vari grundämnet upptäcktes, grekiska barys "tung") är ett grundämne som tillhör gruppen alkaliska jordartsmetaller. Barium är metalliskt ljust glänsande men anlöps snabbt i luft till grå eller svart färg. Barium angrips av vatten och bildar bariumhydroxid som löser sig i vattnet till alkalisk reaktion. Barium förekommer inte i naturen i metallisk form på grund av sin reaktivitet. Medelhalten i jordskorpan är 500 mg/kg.

Salter[redigera | redigera wikitext]

Bariumjonen kan bilda många salter. Bariumsulfat är praktiskt taget olösligt och används som kontrastmedel vid röntgenundersökningar. Bariumnitrat (Ba(NO3)2) är lättlösligt och används huvudsakligen i fyrverkerisatser för att ge grön lågfärg. I tomtebloss är oxidationsmedlet bariumnitrat. Nitratet är giftigt för människor varför tomtebloss är försedda med en varningstext.

Bariumjonen är giftig. Alla lösliga bariumsalter är giftiga. Giftverkan märks redan av små mängder. Bariumnitrat har använts i sorkgift. Bariumförgiftning påminner om arsenikförgiftning. Symtom är brännande känsla i munnen och magen, illamående, ökad saliv, hopdragningar i magsäcken, förlamningar i extremiteter och urinblåsa. De olösliga bariumsalterna såsom bariumsulfat är ofarliga. Natriumsulfat kan användas som motgift mot bariumsaltförgiftning då sulfatet bildar fällning med bariumjonerna. Bariumsulfat som mineral kallas baryt eller tungspat.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Medeltidens alkemister kände till en del bariuminnehållande mineral. Stenar av baryt från Bologna i Italien kallades "Bolognastenar" och var populära hos alkemister och häxkonstnärer på grund av stenarnas förmåga att efter belysning avge ljus. Barytens förmåga till fosforescens beskrevs av Vincentius Casciarolus 1602.

Carl Scheele konstaterade 1774 att baryt innehöll ett nytt grundämne skilt från kalcium, men lyckades inte renframställa barium utan endast bariumoxid. Den förste som framställde rent barium var Humphry Davy 1808.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Bergmark, M. 1974. Farligt att förtära, inandas och beröra. En bok om gifter och förgiftningar. Del 2. Gifter på gott och ont. Prisma. Enhag, Per 2000. Jordens grundämnen och deras upptäckt. Byggstenar för marken och vattnet — Luften och livet s 257 ff. Industrilitteratur, ISBN 91-7548-590-7.