Bariumkarbonat

Från Wikipedia
Version från den 18 oktober 2014 kl. 11.46 av Deryni (Diskussion | Bidrag) (Ref-fix.)
Bariumkarbonat
Strukturformel
Bariumkarbonat
Systematiskt namnBariumkarbonat
Kemisk formelBaCO3
Molmassa197,336 g/mol
UtseendeVita kristaller
CAS-nummer513-77-9
SMILES[Ba+2].[O-]C(=O)[O-]
Egenskaper
Densitet4,43 g/cm³
Löslighet (vatten)0,024 g/l
Smältpunkt811 °C
Kokpunkt1360 °C (sönderfaller)
Faror
Huvudfara
Hälsovådlig Hälsovådlig
NFPA 704

0
2
0
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Bariumkarbonat är ett salt av barium och kolsyra med formeln BaCO3. Det förekommer naturligt som mineralet witherit.

Historia

Ämnet upptäcktes år 1784 av den engelske vetenskapsmannen William Withering som noterade att det hade andra kemiska egenskaper än baryt (bariumsulfat).

Egenskaper

Bariumkarbonat är i stort sett olösligt i vatten, men lösligt i ammoniak, etanol och många syror, dock inte svavelsyra eftersom bariumsulfat också har mycket låg löslighet.

När ämnet upphettas över 1300 °C sönderfaller det till bariumoxid (BaO) och koldioxid (CO2) i en process som kallas kalcinering.

Framställning

Bariumkarbonat framställs kommersiellt av bariumsulfid (BaS) genom att låta det reagera med natriumkarbonat (Na2CO3) vid 60 – 70 °C.

Andra metoder är att leda ned kolsyra i bariumsulfid- eller bariumsackaratlösnning eller upphettning under tryck av bariumsulfat med kaliumkarbonatlösning.[1]

Användning

Bariumkarbonat används i stor utsträckning i glasyr till keramik, i glastillverkning, för rening av vatten och som råttgift.[2]

Se även

Referenser

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1939 (nyutgåva)). Svensk uppslagsbok. Bd 3. Malmö: Svensk uppslagsboks förlag AB. sid. 88-89 
  2. ^ Carlquist, Gunnar, red (1939 (nyutgåva)). Svensk uppslagsbok. Bd 3. Malmö: Svensk uppslagsboks förlag AB. sid. 89 

Källor


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Barium carbonate, tidigare version.