Barnkonventionen

Från Wikipedia
Barnkonventionen
Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter
Stater som undertecknat barnkonventionen.
  Signerat men inte ratificerat
  Ej signerat
TypTraktat
InnehållUniversell definition av vilka rättigheter barn har.
PlatsNew York, USA
Trädde i kraft20 november 1989
Parter195[1][2][3]
WikisourceUnited Nations Convention on the Rights of the Child

Barnkonventionen eller Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter är en traktat som antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989 och utgör en del av folkrätten. 196 länder har ratificerat konventionen.[1][2][3]

Barnkonventionen ger en universell definition av vilka rättigheter barn har, och stipulerar vad som borde gälla för alla barn i hela världen. Definitionen ska gälla i alla samhällen, oavsett kultur, religion eller andra särdrag. Konventionen handlar om det enskilda barnets rättigheter. Varje människa under 18 år räknas som barn, om man inte blir myndig tidigare enligt den nationella lagstiftningen.

Historia

Det finns en historia att värna barnen i olika former, med lagar, traktater och deklarationer. 6 september 1924 antog NF en deklaration om barns rättigheter, som innehöll fem punkter. Den kom att kallas genevedeklarationen. Rädda barnen antog 1923 en liknande deklaration.

41 sakartiklar

Barnkonventionen innehåller 54 artiklar, varav 41 är ”sakartiklar” vilka slår fast vilka rättigheter varje barn ska ha. Resten av artiklarna handlar om hur staterna skall arbeta med konventionen. Sakartiklarna skall läsas som en helhet. Det går med andra ord inte att lyfta ut en sakartikel och läsa den helt skild från de andra. Man brukar tala om att konventionen är ”hel och odelbar”.

Fyra huvudprinciper

Fyra av sakartiklarna i barnkonventionen är vägledande för hur helheten ska tolkas. Artikel 2, 3, 6 och 12 kallas för de fyra huvudprinciperna. När man läser alla övriga artiklar ska man läsa dem med huvudprinciperna ”som glasögon”.

  • Artikel 2 slår fast att alla barn har samma grundläggande rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras. Barnkonventionen gäller för alla barn som befinner sig i ett land som har ratificerat den.
  • Artikel 3 anger att det är barnets bästa som ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet. Begreppet ”barnets bästa” är konventionens grundpelare och har analyserats mer än något annat begrepp i barnkonventionen. Vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall.
  • Artikel 6 säger att varje barn har rätt att överleva, leva och utvecklas. Artikeln handlar inte bara om barnets fysiska hälsa utan också om den andliga, moraliska, psykiska och sociala utvecklingen.
  • Artikel 12 handlar om barnets rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör dem. När åsikterna beaktas ska hänsyn tas till barnets ålder och mognad.

Del av folkrätten

Barnkonventionen är en del av folkrätten, men handlingar som inte är förenliga med barnkonventionen förs inte upp i någon internationell domstol. Kritik och påtryckningar är egentligen de enda sanktioner som finns att tillgå när ett land inte lever upp till det som står i barnkonventionen.

Staterna som ratificerat konventionen rapporterar till FN:s barnrättskommitté i Genève. Sverige har hittills (2016) lämnat fyra rapporter.

USA:s regering hade en aktiv roll i utarbetandet av konventionen och undertecknade den den 16 februari 1995, men har inte ratificerat den. Sedan Somalia ratificerat konventionen 2015[2][3] är USA tillsammans med Sydsudan det enda landet inom FN som inte ratificerat konventionen.

Saudiarabien som skrivit under konventionen har ett förbehåll att då deras lagar står i konflikt med konventionen skall konventionen inte åhöras. I praktiken betyder det att de inte avser följa konventionen.

Referenser

Externa länkar