Vattenskogssångare

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Basileuterus fulvicauda)
Vattenskogssångare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljSkogssångare
Parulidae
SläkteMyiothlypis
ArtVattenskogssångare
M. fulvicauda
Vetenskapligt namn
§ Myiothlypis fulvicauda
Auktor(Spix, 1825)
Utbredning
Synonymer
Phaeothlypis fulvicauda
Basileuterus fulvicauda

Vattenskogssångare[2] (Myiothlypis fulvicauda) är en fågel i familjen skogssångare inom ordningen tättingar som förekommer i södra Centralamerika och norra Sydamerika[3]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Vattenskogssångaren är en 13-13,5 cm lång skogssångare som konstant vippar på stjärten upp och ner likt en ärla, men även från sida till sida. Nominatformen fulvicauda i västra Amazonområdet är mörkt olivbrun ovan, med grått huvud, beige ögonbrynsstreck och iögonfallande beige på övergump och övre stjärttäckare. Undersidan är vitaktig, något beige på flankerna. Könen är lika, men ungfågeln brunare på ovansida, huvud och bröst, och övergumpen är blekare.

Vattenskogssångare i Costa Rica som visar upp sin karakteriskt ljusa övergump.

Underarternas särtecken[redigera | redigera wikitext]

De övriga underarterna avviker något från nominatformen:

  • semicervina har mer utbrett beige på flanker och övergump
  • motacilla liknar semicervica, men är blekare på övergumpen och mer olivfärgad ovan
  • leucopygia är distinkt med mycket blekare övergump, ett vitaktigt ögonbrynsstreck, mörka ben och mörka fläckar på bröstet
  • veraguensis liknar leucopygia, men är mindre fläckig och har något mörkare övergump
  • significans har mindre beige på övergumpen än andra underarter samt är mer olivfärgad ovan
Vattenskogssångare i Ecuador.

Läten[redigera | redigera wikitext]

Lätet är ett hårt tschik likt nordlig piplärksångare, medan hanens sång är en melodi följd av en serie ringande toner. Honan kan avge ett svagt svar.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Vattenskogssångare förekommer från Honduras i Centralamerika till norra Bolivia i Sydamerika. Den delas upp i sex underarter med följande utbredning:[3]

  • Myiothlypis fulvicauda leucopygia – nordcentrala Honduras till västra Panama (Veraguas)
  • Myiothlypis fulvicauda verguensis – sydvästra Costa Rica till centrala Panama (kanalzonen)
  • Myiothlypis fulvicauda semicervina – östra Panama (Darién) till sydvästra Ecuador (El Oro och västra Loja)
  • Myiothlypis fulvicauda motacilla – norra Colombia (övre Magdalenadalen i Tolima och Huila)
  • Myiothlypis fulvicauda fulvicauda – östra Colombia söderut till Ecuador, sydcentrala Peru öster om Anderna och västra amazonska Brasilien (öster om övre Rio Madeira och övre Teles Pires); populationer i norra Bolivia (Pando och La Paz) tros även tillhöra denna underart
  • Myiothlypis fulvicauda significans – sydöstra Peru (Inambari– och Tambopataflodernas avrinningsområden) till nordvästra Bolivia
Utbredningsområdet för vattenskogssångaren.

Släktskap[redigera | redigera wikitext]

Vattenskogssångaren tros vara närmast släkt med gråbröstad skogssångare, vitbrynad skogssångare, flodskogssångare och svavelskogssångare och placerades tidigare i det egna släktet Phaeothlypis, som idag inkluderas i Myiothlypis efter DNA-studier.[4] Den har tidigare ibland behandlats som samma art som flodskogssångaren, men de skiljer sig åt genetiskt samt i utseende och sång.[5]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Vattenskogssångaren förekommer i skogsområden upp till 1500 meters höjd, som namnet avslöjar alltid nära vatten. Den är en vanlig art som är lätt att få syn på när den hoppar på marken och konstant vippar på sin stjärt. Fågeln lever huvudsakligen av insekter, spindlar och andra ryggradslösa djur som den fångar på marken eller i flykten i öppna områden utmed vattendrag, gölar och stigar. Paret försvarar sitt revir utmed en sträcka av ett vattendrag under hela året.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Båda könen bygger tillsammans ett rätt stort, kupolformat bo med sidoingång på en sluttande jordbank intill ett vattendrag eller en stig. Honan lägger två vita ägg som ruvas i 16-17 dagar. 13-14 dagar efter kläckning är ungarna flygga.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal till följd av habitatförstörelse, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som ganska vanlig.[6]Beståndet uppskattas till i storleksordningen fem till 50 miljoner vuxna individer.[7]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Curson, Jon; Quinn, David; Beadle, David (1994). New World Warblers. London: Christopher Helm. sid. 157–158. ISBN 0-7136-3932-6 
  • Stiles, F. G.; Skutch, A. F. (October 1989). A guide to the birds of Costa Rica. Ithaca, NY: Cornell University Press. ISBN 0-8014-9600-4 

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2020 Myiothlypis fulvicauda . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 21 december 2020.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
  4. ^ Lovette, I.J., J.L. Pérez-Emán, J. Sullivan, R.C. Banks, I.Fiorentino, S. Córdoba-Códoba, M. Echeverry-Galvis, F.K. Barker, K.J. Burns, J. Klicka, S.M. Lanyon, and E. Bermingham (2010), A comprehensive multilocus phylogeny for the wood-warblers and a revised classification of the Parulidae (Aves), Mol. Phylogenet. Evol. 57, 753-770.
  5. ^ Curson, J. (2018). Buff-rumped Warbler (Myiothlypis fulvicauda). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61562 13 november 2018).
  6. ^ Stotz, D.F., Fitzpatrick, J.W., Parker, T.A. and Moskovits, D.K. 1996. Neotropical Birds: Ecology and Conservation. University of Chicago Press, Chicago.
  7. ^ Partners in Flight. 2019. Avian Conservation Assessment Database, version 2019.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]