Bengt Odevall
Bengt Odevall, född 24 januari 1921 i Bräkne-Hoby, Blekinge län, död 18 februari 2006 i Stockholm, var en svensk diplomat och jurist.
Biografi
Odevall var son till borgmästare Ragnar Odevall och Elin Ohlsson. Han tog studentexamen i Linköping 1940 och reservofficersexamen 1942.[1] År 1945 blev Odevall löjtnant i flygvapets reserv, tog juristexamen i Uppsala 1945 samt blev attaché vid Utrikesdepartementet (UD). Han tjänstgjorde i Madrid, New York, London, Wien och vid FN:s generalförsamling och blev sedan byråchef vid UD 1963[2] samt kansliråd 1965.[1] Odevall var därefter direktör för Kooperativa Förbundet 1965-1967, generalkonsul i Minneapolis 1968-1970, ambassadör i Rio de Janeiro 1970, Brasilia 1972 och Tokyo 1975 (jämväl Seoul 1975-1979) samt Bern 1982-1987.[2]
Han var även huvudsekreterare i utrikesutskottet 1962-1965, ordförande Internationella kafferådet 1963, 1964-1965, ordförande i FN:s internationella sockerkonferens 1965, svensk ordförande i handelsförhandlingar med Polen, Tjeckoslovakien, Ungern, Rumänien, Bulgarien 1963-1965 och i skiljedomsnämnden USA-Brasilien 1969, talesman för Sverige, Finland och Norge vid General Agreement on Tariffs and Trades (GATT) multifiberförhandlingar 1981. Odevall var dessutom styrelseledamot i Svenska Nestlé AB.[2]
Han gifte sig 1944 med Ulla Stålhammar, dotter till boktryckare Anton Stålhammar och Elisabeth Österberg.[2] Han är far till Michael (född 1946), Christian (född 1948), Stefan (född 1953) och Henrik (född 1958).[1]
Utmärkelser
- Riddare av Spanska Isabel la catolicas orden (RSpICO)[1]
Referenser
- ^ [a b c d] Davidsson, Åke, red (1968). Vem är vem?. 5, Norrland : supplement, register (2. uppl.). Stockholm: Vem är vem. sid. 850. Libris 53513. http://runeberg.org/vemarvem/norr68/0874.html
- ^ [a b c d] Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993. Stockholm: Norstedt. sid. 838-839. Libris 8261513. ISBN 91-1-914072-X. http://runeberg.org/vemardet/1993/0838.html
| Företrädare: Gunnar Heckscher |
Sveriges ambassadör i Seoul 1975-1979 |
Efterträdare: Karl Wärnberg |