Bengt Rabaeus

Från Wikipedia

Bengt Rabaeus, född 4 maj 1917 i Vara, Skaraborgs län, död juli 2010, var en svensk diplomat.

Biografi

Rabaeus var son till överläraren David Ohlson och Ingegärd Bengtson.[1] Han tog studentexamen vid Katedralskolan i Skara 1937[2] och tog reservofficersexamen 1940. Rabaeus blev fil.mag. i Uppsala 1946 och blev attaché vid Utrikesdepartementet (UD) 1946. Han tjänstgjorde i Prag 1946-1949, Paris 1949-1950, var notarie i utrikesutskottet 1951-1955, andre sekreterare vid UD 1952, sekreterare i kommittén för översyn av GATT-avtalet 1954-1955 och var förste beskickningssekreterare hos Sveriges ständiga ombud vid FN i New York 1955.[3][1] Rabeus var ambassadråd i Paris med tjänstgöring vid OEEC-delegationen 1957-1959, byråchef vid UD 1959-1961, ambassadråd i Paris 1961-1963 och ambassadör i Alger 1963-1966.[3] Han var biträdande generalsekreterare vid Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) och generalsekreterare 1966-1975. Rabaeus var därefter biträdande kabinettssekreterare vid UD 1975-1978 och ambassadör och chef för Sveriges delegation vid Europeiska gemenskaperna (EG) i Bryssel 1978-1983. Han var ordförande i Skaradjäknarnas förening 1977-1985[2], vice ordförande i Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen från 1983[4] och styrelseordförande i Skogsindustrierna 1984-1989.[1]

Rabaeus gifte sig 1946 med pol.mag. Birgitta Svenson (1919-1987), dotter till direktören Arvid Svenson och hans hustru.[1] Han är far till Johan (född 1947), Michael (född 1951) och Henrik (född 1954).[5]

Utmärkelser

Referenser

  1. ^ [a b c d] Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993. Stockholm: Norstedt. sid. 902. Libris 8261513. ISBN 91-1-914072-X. http://runeberg.org/vemardet/1993/0902.html 
  2. ^ [a b] ”Föreningens ordförande genom tiderna”. Skaradjäknarnas förening. http://www.skaradjaknarna.com/ordf.htm. Läst 12 mars 2014. 
  3. ^ [a b] Vem är det: svensk biografisk handbok. 1969. Stockholm: Norstedt. 1968. sid. 780. Libris 3681519. http://runeberg.org/vemardet/1969/0796.html 
  4. ^ Spiegelberg, Christina, red (1984). Sveriges statskalender. 1984. Stockholm: Liber. sid. 775. Libris 3682782. ISBN 91-38-90400-4. http://runeberg.org/statskal/1984/0777.html 
  5. ^ [a b c] Harnesk, Paul, red (1962). Vem är vem? 1, Stor-Stockholm (2. uppl.). Stockholm: Vem är vem. sid. 1070. Libris 53509. http://runeberg.org/vemarvem/sthlm62/1094.html