Berndt Wilhelm von Liewen

Berndt Vilhelm von Liewen, född 6 februari 1685 och död 9 februari 1771 var en svensk militär.

Berndt Vilhelm von Liewen föddes i Estland som son till friherren och översten i Österrikisk tjänst Berndt Otto von Liewen och Lucia von Wartensleben. Redan 1700 sökte han som femtonåring värvning i generalmajor von Clodts regementskår och blev 1706 fänrik vid Estländska adelsfanan, som då anfördes av hans farbror Hans Henrik von Liewen. Man deltog i slaget vid Klissow, belägringen av Reval och Stralsund samt i striden vid Gadebusch och blev vid Tönningen fången och avförd till Fyn, men erhöll danska konungens pass och tillåtelse att bege sig till Brandenburg. Han avancerade dock inte längre än till major vid Smålands regemente under Karl XII:s levnad, vilken utnämning kom några månader före kungens död. Under fredstiden avancerade han dock desto snabbare. 1730 utnämndes han dock till överstelöjtnant vid Kronobergs regemente, 1746 befordrades han till överste, och 1756 fick han befordran till generalmajor, och blev slutligen 1759 generallöjtnant.

Han utmärkte sig även som en mycket skicklig lanthushållare över sina gods.

Källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på artikeln Liewen, Berndt Vilhelm von  Svenskt biografiskt handlexikon (SBH), utgiven 1906.