Bernhard Naunyn

Från Wikipedia
Bernhard Naunyn
Bernhard Naunyn, 1901.
Född2 september 1839[1][2]
Berlin
Död26 juli 1925[1] (85 år)
Berlin
Medborgare iTyskland
Utbildad vidBonns universitet
Humboldt-Universität zu Berlin
SysselsättningInternist[3], universitetslärare, patolog
ArbetsgivareDorpats kejserliga universitet
Charité
Strasbourgs universitet
FöräldrarFranz Christian Naunyn
Redigera Wikidata

Bernhard Naunyn, född 2 september 1839 i Berlin, död 26 juli 1925, var en tysk läkare.

Han var son till Berlins borgmästare, den liberale politikern Franz Christian Naunyn. Bernhard Naunyn blev 1869 professor vid medicinska kliniken i Dorpat, sedermera i Bern och Königsberg, samt var 1888-1904 professor i invärtesmedicin i Strassburg. Förutom en mängd specialavhandlingar, som till stor del publicerades i de av honom uppsatta tidskrifterna "Archiv für experimentelle Pathologie und Pharmakologie" (1873, med Edwin Klebs och Oswald Schmiedeberg) och "Mitteilungen aus den Grenzgebieten der Medizin und Chirurgie" (1895, med Jan Mikulicz-Radecki), utgav han monografierna Klinik der Cholelithiasis (1892, återutgiven 2007) och Diabetes melitus (1898; andra upplagan 1909). En av hans lärjungar var den blivande nobelpristagaren Otto Loewi. Naunyn invaldes 1912 som utländsk ledamot av svenska Vetenskapsakademien.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] RKDartists, läs online, läst: 23 augusti 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Brockhaus Enzyklopädie, Bernhard Naunyn.[källa från Wikidata]
  3. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 26 juni 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]