Betaketotiolasbrist
Beta-ketothiolasbrist (BKT-brist) är en av de 24 ovanliga medfödda sjukdomar som man screenar efter med hjälp av ett PKU-test som görs på alla nyfödda barn i Sverige sedan 1960-talet. Detta görs då det är av stor vikt att tidigt fastställa en diagnos för att förhindra eller mildra sjukdomsförloppet. PKU-testet i sig självt är ingen diagnos och positiva screeningsvar måste därför följas upp med vidare medicinska undersökningar.
Diagnos ställs och görs genom analys av organiska syror i urinprov och analys av aminosyrahalter och acylkarnitiner i plasma.[1][2]
Sjukdomsmekanism och symptom[redigera | redigera wikitext]
Beta-ketothiolasbrist (BKT-Brist) är en autosomalt recessiv nedärvd sjukdom och påverkar en på en miljon nyfödda. Bara 50 till 60 individer i hela världen har rapporterats lida av BKT-brist och det föds långt färre än ett barn per år i Sverige med BKT-brist.[1][3]
Vid BKT-brist kan kroppen inte bearbeta aminosyran isoleucin och förhindrar även kroppens förmåga att bryta ner ketoner. BKT-brist förekommer hos barn vid 6 till 24 månaders ålder, det är även då som det första symptomen kan observeras. Symptomen är kräkningar, vätskebrist, andningssvårigheter, kramper och ketoacidosa attacker som i värsta fall kan leda till koma.[1]
Orsaken till BKT-brist är mutationer i ACAT1-genen. Denna gen transkriberar enzymet beta-ketothiolas/acetyl-CoA-transferas som verkar i cellen vid nedbrytning av proteiner och fett. Specifikt bryter beta-ketothiolas ner isoleucin som produceras i citronsyracykeln. Vissa mutationer i ACAT1-genen orsakar att uttrycket av beta-ketothiolas att reduceras eller elimineras. Detta resulterar i att kroppen inte har förmågan att bryta ner proteiner och fetter, vilket leder till att toxiska nivåer av ketoner och nedbrytningsprodukter ackumuleras och man får ketoacidos.[3]
Behandling[redigera | redigera wikitext]
Behandlingen vid BKT-brist är att förhindra svälttillstånd med glukostillförsel samt att oskadliggöra ackumuleringen av toxiska nedbrytningsprodukter såsom ketoner. En del patienter får karnitinbrist och får således tillförsel av karnitin. I samband med infektioner för individer som lider av BKT-brist så gör vetskapen om diagnosen det möjligt att förebygga de allvarliga symptomen som kan uppstå vid infektioner. [1]
Genetik[redigera | redigera wikitext]
ACAT1-genens transkript befinner sig med dess kodande region på hg19 chr11:107,992,334-108,018,117 på forward strand med en storlek på 25.784 baspar utspritt på 12 kodande exoner enligt assembly av human genome 19.[4]
Man har hittat 12 olika transkript för genen varav fyra är protein kodande. ACAT1 har 113 olika genetiska varianter varav 13 har kopplats till BKT-brist, 58 varianter är enligt HGMD (Human gene mutation database) utan fenotyp, 16 varianter där fenotypen inte är specificerad, 24 varianter till acetyl-CoA acetyltransferas, en variant till ”inborn” genetisk sjukdom och en variant till stroke.[5]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] ”Nyföddhetsscreening med PKU-prov - Karolinska Universitetssjukhuset”. www.karolinska.se. Arkiverad från originalet den 11 februari 2017. https://web.archive.org/web/20170211080706/http://www.karolinska.se/for-vardgivare/kliniker-och-enheter-a-o/kliniker-och-enheter-a-o/karolinska-universitetslaboratoriet/cmms---centrum-for-medfodda-metabola-sjukdomar/information-om-nyfoddhetsscreeningen/. Läst 23 februari 2017.
- ^ ”Läkartidningen”. www.lakartidningen.se. Arkiverad från originalet den 8 september 2018. https://web.archive.org/web/20180908162710/http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=15223. Läst 23 februari 2017.
- ^ [a b] Reference, Genetics Home. ”beta-ketothiolase deficiency” (på engelska). Genetics Home Reference. https://ghr.nlm.nih.gov/condition/beta-ketothiolase-deficiency#diagnosis. Läst 23 februari 2017.
- ^ ”Human chr11:107,992,258-108,018,891 - UCSC Genome Browser v344”. genome.ucsc.edu. https://genome.ucsc.edu/cgi-bin/hgTracks?db=hg19&lastVirtModeType=default&lastVirtModeExtraState=&virtModeType=default&virtMode=0&nonVirtPosition=&position=chr11:107992258-108018891&hgsid=577183361_H0S5VNZsjKzwPasdFT1VMgFRFTVm. Läst 23 februari 2017.
- ^ ”Gene: ACAT1 (ENSG00000075239) - Phenotypes - Homo sapiens - Ensembl genome browser 87” (på brittisk engelska). www.ensembl.org. http://www.ensembl.org/Homo_sapiens/Gene/Phenotype?db=core;g=ENSG00000075239;r=11:108121516-108147776;t=ENST00000265838. Läst 23 februari 2017.