Björnö, Kalmar kommun

Björnö
Plats	Kalmar kommun
Koordinater	56°46′16″N 16°23′00″Ö
Bilder på Wikimedia Commons

Björnö säteri är en herrgård i Åby socken i Kalmar kommun.

Historia

Gården omtalas första gången 1346, då frälsemannen Bengt Myrk daterar ett brev på Björnö i närvaro av Ulf Ambjörnsson (Sparre). 1370 pantsatte Johan och Ficke Ummereise 'hof to Byørøø' med alla underlydande gårdar till Henneke Butzov. De måste dock ha återlöst gården, för 1406 och 1413 ägs gården av Johans son riksrådet Erik Ummereise. Av allt att döma dog Erik Ummereises son Johan utan släktingar, för 1458 ärvdes godskomplexet av Birgitta Gustavsdotter (Sture) efter hennes bror, Algot Gustavsson (Sture), båda kusiner till Johan Ummereise.

Till Björnö hörde då 66 gårdar samt fyra kvarnar och dessutom ett tiotal gårdar på Öland. Birgittas gårdar testamenterades 1478 till hennes man Knut Posse under förutsättning att de inte fick barn tillsammans, då gården skulle gå vidare till hennes barn med David Bengtsson (Oxenstierna). Björnö övertogs av dottern Kristina Davidsdotter, som var gift med Bengt Arentsson (Ulv), och därefter i sin tur dessas dotter Märta Bengtsdotter, gift med Åke Jöransson (Tott). Genom deras dotter Bengta Åkesdotter kom godset i Bengt Nilsson (Färla)s ägo. Det ärvdes sedan av hans son Åke Bengtsson Färla.

Den gamla medeltida sätesgården fick dock förfalla och godskomplexet reducerades till vanliga frälsegårdar. Det återupprättades dock 1609 som säteri av Carl Eriksson Oxenstierna, som avled 1629. Hans son Erik Oxenstierna som ärvde Björnö har gjort sig känd som den som 1642 slog ihjäl Simon de la Vallée i ett gräl på Stortorget i Stockholm. Erix Oxenstiernas son bytte 1669 bort Björna till översten Henrik Ulfvenklou. Hans sonson majoren Henrik Ulfvenklou kom att utveckla säteriet. Han anlade bland annat tegelbruk, saltbruk och skeppsvarv på Skäggenäshalvön norr om säteriet. Han påbörjade en upprustning av byggnaderna som hans son översten Abraham Henrik Ulfvenklou fortsatte. Abraham Henrik Ulfvenklou inköpte även andra gods som Stävlö slott och Kläckeberga herrgård. Systersonen major Henrik Walter Berg von Linde köpte ut arvingarna vid den barnlöse överstens död 1784. Från Henrik Walter Berg von Linde gick godset i arv till hans dotter Sophie och svärsonen Carl Otto Posse. Carl Otto Posse var en av Kalmar läns största jordägare, lät uppföra en ny huvudbyggnad på Björnö 1850 på den gamla grunden. Han lät även uppföra ett orangeri 1858.

Carl Otto Posse var en högaristokratisk godsägare av gamla sorten och var en stark motståndare till dotterns Sophies giftermål med Emil Key, men beslutade godta äktenskapet då han själv gift sig av kärlek och nu ville låta sin dotter göra detsamma. Efter hans död 1867 delades hans stora godsinnehav upp, Björnö innehades först av sonen Erik Posse, men han avled redan 1868. Det ärvdes sedan av dottern Henriette som dog 1878. Stötsen övertogs nu av sonen Karl-Henrik, som ärvt Svartingstorp men godset drabbades av jordbrukskrisen på 1880-talet och Björnö måste 1885 säljas till grosshandlaren Johan Magnus Bruun som 1905 ombildade ägandet till familjeaktiebolaget Björnö egendom AB. Från 1973 ägdes det av Fastighets AB Stockholmia Björnö och utarrenderades från till Björnö Slott Hälsohem.

Mellan 1904 och 1924 var Björnö remontdepå. Området kring Björnö är numera naturreservat.

Se även

• Björnögraven

Referenser

Källor

• Det medeltida Sverige 4:1 Möre, Ferm, Rahmqvist & Thor

Externa länkar

• Björnö i Carl Martin Rosenberg, Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige (1882–1883)
• Björnö i Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige Första Bandet. Inledning samt Text A och B (1859)
• Björnö slott
• Wikimedia Commons har media som rör Björnö, Kalmar kommun.
  Bilder & media