Tott

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Tott
Ätten Thotts vapen
UrsprungDanmark
AdladDansk uradel
Utgrenad iTott av Skedebo nr 88
Danmark Adel i Danmark
† Utslocknad i Danmark
Utslocknad1785
Svärdssidanstatsmannen Otto Thott
Tott av Skedebo
Ätten Thotts vapen
Känd sedan1288
UrsprungSkåne (Danmark)
AdladSvensk uradel
Utgrenad iFriherrliga ätten Thott nr 301 och grevliga ätten Tott af Sjundby nr 114
Sverige Sveriges riddarhus
Introducerad1625
GradAdlig ätt nr 88
† Utslocknad i Sverige
Utslocknad1659
Thott
Stamfar1. Knut Thott, 2. adopterad: Otto Tott till Skabersjö
Sverige Sveriges riddarhus
Introducerad1664
GradAdlig ätt nr 26
† Utslocknad i Sverige
Utslocknad1778
SvärdssidanTage Thott upphöjdes till friherre 1778
Friherrliga ätten Tott nr 301
Upphöjd1778 friherrlig
StamfarTage Thott (1739–1824)
Utgrenad iGrevliga ätten Thott nr 114
Sverige Sveriges riddarhus
Introducerad1779
Gradätt nr 301
Länk URLSida på riddarhuset.se
Grevliga ätten Thott nr 114
Förgrenad urfriherrliga ätten Thott nr 301
StamfarTage Thott
Sverige Sveriges riddarhus
Introducerad1779
GradGrevlig ätt nr 114
Epitafium över Jörgen Åkesson (Tott), död 1555, i Vadsbro kyrka, Södermanland

Tott, även Thott, medeltida dansk frälseätt och Skånes äldsta och mest ansedda adelsätt av vilken en medlem, Tord Aagesen, finns omnämnd redan 1288. Ätten som introducerades på Sveriges Riddarhus vid dess grundande 1625, började på 1500-talet kallas Tott. I Sverige utdog ätten 1702, men en gren från Danmark adopterades och naturaliserades på riddarhuset 1756. Från denna gren fortlever den friherrliga ätten Tott nummer 301, och den grevliga ätten Thott nummer 114. I Danmark dog ätten Thott ut 1785.

Vapen (belagt 1348):[1]
En fyrdelad skiöld, uti hvilken det första och fjerde fäldtet är rödt samt det andra och tredie af guld. Uppå skölden sees tvenne med friherre cronor täkte öpne tornerehjelmar och emellan dem på sjelfva skiölden hvilar en större friherre crona. Uppå den högra hjelmen äre tvänne utvände buffelhorn, skiftevis emot hvarannan afdelade med guld och rödt, och uppå den vänstra tvänne på lika sätt med guld och rödt fördelade strussfjädrar, emellan hvilka ses ett rödt kors, utböjdt vid spikarne. Sköldhållare äro 2:ne naturligt målade svarta örnar med utvände hufvuden, stående lika som skölden på en ornerad gyllende pied d'estal
– Sköldebrevsavskrifter, 13:004, Stf, Vol. 3, RHA.

Løddekøping och Herlev[redigera | redigera wikitext]

Ättens tidiga generationer i Danmark hade anknytning till danska godsen Løddekøping (Harager Herred), nutida Löddeköpinge och Herlev, nutida Härlöv i Kristianstads kommun i Skåne. Den äldsta kända stamfadern för ätten var Tord Aagesen till Løddekøping vilken nämns 1288 när han gav gods till Lunds domkyrka och var möjligen en ättling (son eller sonson) till den Tord, som grundade godset Rosö (nuvarande Bosjökloster) under senare hälften av 1100-talet.

Denne Tord Aagesen hade sonen Aage Tordsen till till Løddekøping, gift med Kirsten Kyrning. Deras son Niels Aagesen Kyrning (död 1354) tog namnet Kyrning efter moderns släkt men förde fädernevapnet, det Tottska vapnet [1] och var genom sin son Aage Nielsen anfader till den släktgren som vi känner som adelsätten Tott, och en annan son, riksrådet Absalon Aagesen till Herlev, var farfar till de omskrivna Axelsönerna genom sin son Peder Axelsson till Herlev. [2]

Axelsönerna[redigera | redigera wikitext]

Danska riksrådet Axel Pedersen till Härlöv i Skåne, var son till Peder Axelsson till Herlev och Juliane Pedersdotter Grubbe.[3] Axel Pedersen var danskt riksråd, som blev riksföreståndare två gånger. Han blev också ryktbar i Nordens historia genom sina nio söner, vilka kallades "Axelsönerna" och spelade en mycket betydande politisk roll i Sverige under senare hälften av 1400-talet: Peder, Olof, Åke, Kettil i första giftet med Cathrine (Krognos) från Skåne/Halland, Erik, Ivar, Filip, Laurens och Anders i det senare giftet med Ingeborg Ivarsdotter.

Av dessa var Peder Axelsson (död 1463) främst aktiv inom kyrkan, och avled i likhet med Kettil (död 1454), Ivar, Filip (död 1464), Erik och Anders (död ung 1465) utan manliga arvingar.

Axelsönerna som ägde gods i Skåne och Halland, utökade snabbt sitt godsinnehav i gränsområden mellan Småland och Skåne eller i Halland, Småland och Västergötland, Värmland och Östergötland, i synnerhet Olof (död 1464) och Åke (död 1477), medan Erik (död 1481) ökade sitt godsinnehav i de östra delarna av riket, där han bevakade dessa gränstrakter mot Ryssland. Medan de utökade sina markområden, var de också märkbart aktiva i Hansans Östersjöhandel. Laurens (död 1483) var riksråd först i Danmark, och efter konflikt 1466 med kung Kristian, anslöt han sig till Sverige, där han blev riksråd. Av bröderna levde Ivar Axelsson Tott längst, han avled 1487 och hade en maktposition som har jämförts med franska feodalfurstars.

Eftersom bara tre av Axelsönerna fick söner, Olof, Laurens och Åke, koncentrerades egendomarna senare hos dessa tre bröders manliga arvingar, Åke fick sex söner av vilka tre blev riksråd.

[4] [5]

Ätten Thott i Sverige och Danmark[redigera | redigera wikitext]

Den ovan nämnde Aage Nielsen var far till riddaren och hövidsmannnen Stig Aagesen till Näs (nuvarande Trollenäs utanför Malmö), som var med och beseglade kungavalet i Kalmar 1397, vilken blev starten av Kalmarunionen. Stig Aagesens son Anders Stigson, var far till Otto Andersson, vars son Tage Ottosson till Näs återupptog det 200 år tidigare använda släktnamnet Tott, och under 1500-talet började även andra inom ätten att kalla sig Tott. De olika grenarna av ätten Tott dog emellertid snart ut.

Längst fortlevde Åke Axelssons linje. Från hans son Erik härstammade adliga ätten Tott af Skedebo (nummer 88), som 1669 utgick på svärdssidan, och från hans son Klas, den ätt till vilken den välbekante fältherren Åke Henriksson Tott tillhörde och vars son Clas Åkesson Tott den yngre (Tott af Sjundby) erhöll grevlig värdighet 1652 men utslocknade med densamme 1674.

Till en annan gren av danska ätten Thott hörde 1600-talets största jorddrottar i Skåne riksråden Tage Thott (född 1580, död 1658), "skånske kungen", och hans son Otto Thott (född 1607, död 1656).

Dennes söner, halvbröderna Knut Thott (född 1639, död som gehejmeråd 1702) och Tage Thott (född 1648, död som gehejmeråd 1707) blev vid Skånes införlivande med Sverige (1658) svenska undersåtar, och Knut Thott introducerades 1664 på Riddarhuset under nummer 26.

Bägge bröderna fördes efter krigsutbrottet 1677 till Danmark och dömdes i Sverige till döden. Tages sonsons son, ryttmästaren Otto Thott till Skabersjö (född 1696, död 1758), introducerades emellertid 1756 på Knuts nummer på Riddarhuset.

I Danmark dog ätten Thott ut 1785 med statsmannen Otto Thott, och i Sverige utgick adliga ätten Thott när den siste levande medlemmen överstelöjtnanten och landshövdingen Tage Thott (1739–1824) år 1778 upphöjdes till friherre.

Friherrliga ätten Thott nummer 114[redigera | redigera wikitext]

Otto Thotts son Tage Thott upphöjdes 1778 till friherre av av kung Gustav III, och senare till greve, se nedan. Tage Thott förärades 1816 titeln En av rikets herrar och var gift med friherrinnan Ulrika Christina Barnekow, dotter till generallöjtnanten, landshövdingen och friherren Christian Barnekow (landshövding), och grevinnan Eva Charlotta Stenbock.

Den friherrliga ätten utgörs av samtliga ättlingar till friherre och sedermera Tage Thott, vilka inte är äldste son till äldste son.

Grevliga ätten Thott[redigera | redigera wikitext]

Friherre Tage Thott upphöjdes tillsammans med sin äldste son 1807 i grevligt stånd, men grevevärdigheten åtföljer endast äldste sonen, son efter son, andra ättlingar är friherrar i föregående ätt. Tage Thotts äldsta son landshövdingen Otto Thott (1768–1826)

Personer ur ätten Tott eller Thott[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från danskspråkiga Wikipedia, Thott, tidigare version.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Ätten Thott på Riddarhusets webbplats
  2. ^ Ätten Tott nummer 26 på adelsvapen.com
  3. ^ geno.com
  4. ^ Tott i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1919)
  5. ^ Axelssönerna (Tott): Ett ekonomiskt imperium inom gränsadeln i 1400-talets Norden. Magisteruppsats i Historia av Margaret Wallace Nilsson