Blåsippa

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Blåsippa
Hepatica nobilis flowers.JPG
Hepatica nobilis Schreb.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningRanunkelordningen
Ranunculales
FamiljRanunkelväxter
Ranunculaceae
SläkteBlåsippssläktet
Hepatica
ArtBlåsippa
H. nobilis
Vetenskapligt namn
§ Hepatica nobilis
AuktorSchreb.
Synonymer

Anemone hepatica L.
Hepatica triloba Chaix
 


1. Växten om våren i blomning med gamla blad från förra året och anlag till nya 2. Spetsen av två blomskaft vid midsommar, liggande mot marken med mogna frukter 3. Småfrukt. Förstoring × 6  

1. Växten om våren i blomning med gamla blad från förra året och anlag till nya
2. Spetsen av två blomskaft vid midsommar, liggande mot marken med mogna frukter
3. Småfrukt. Förstoring × 6

 
Hitta fler artiklar om växter med

Blåsippa (Hepatica nobilis (L.) Schreb. är en ört.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Blåsippa blommar aprilmaj, före de flesta andra vårblommor. Redan under snösmältningen kan den börja öppna sina varmt mörkblå kalkar.

Den underjordiska, något snett ställda pelarstammen bär i sin spets vid eller strax ovanför jordytan en stor, övervintrande knopp, som i sin nedre del består av breda, tunt hinnaktiga, gråvita eller rödlätta fjäll (lågblad), och högre upp några späda anlag till vanliga örtblad. I bladvinklarna av såväl lågbladen som örtbladen sitter blomknoppar. I blomknopparna ligger alla blomdelarna färdiga redan på hösten och blomman kan slå ut genom att bara sträcka ut dem och ge dem den slutliga färgen. Färgen är rödblå, skär eller vit.[1] Bladanlagen utvecklas långsammare. Tidigt på våren finns vanligen också fjolårets blad ännu kvar, men de dör under försommaren, när de nya bladen blivit fullvuxna.

Rötterna kan fortleva i flera hundra år.

Efter blomningen är stängeln böjd mot jorden, och småfrukterna (nötterna) blir därför liggande i moderväxtens närhet. De sprids ibland genom myror. Detta kallas myrmekokori.

Blåsippan är fridlyst i hela Sverige och får inte plockas kommersiellt för försäljning, den får inte heller grävas upp. Man får inte plocka blåsippor alls i Hallands, Skåne, Stockholms, Västerbottens och delar av Västra Götalands län. Man får inte heller på något annat sätt skada växten.[2]

Habitat[redigera | redigera wikitext]

Blåsippa finns i södra och mellersta Skandinavien och i södra Finland.

Kartor[redigera | redigera wikitext]

I södra Norge når blåsippa upp till 700 m ö h.
Områden för varianterna acutoloba, americana, asiatica och japonica är markerade.
  • Blomningstidens början (bild)
Blomningen varar ca tre veckor.

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Blåsippa växer på torr skogsmark, mest i lövskogar, igenvuxna lövängar och i granblandskogar.

Den gynnas av kalkhaltig mark.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

  • Det nu gällande släktenamnet Hepatika kommer av grekiska ἡπατικός (hēpatikós) = leverliknande, av ἧπαρ (hêpar) = lever. Det syftar på utseendet av människans lever. (Jämför hepatit = leversjukdomar.)
  • Det gamla, numera för blåsippa förkastade släktenamnet Anemone kan härledas från grekiska Ἄνεμοι (Anemoi) = vindarna, ett antal smågudar, som styrde över vindar, som kom från olika håll. (Därav anemometer, ett mätinstrument för vindstyrka.)
Den grekiska mytologin förtäljer sålunda: När gudinnan Venus sörjde över sin stupade älskare Adonis hällde hon gudadrycken nektar över dennes blod. Därvid uppstod anemoner-växterna.
Överfört till latin kan anemone översättas med det enkla ordet sippa.[3]
Med anemoner menar man på svenska sippsläktet.

Medicinsk användning[redigera | redigera wikitext]

Inom folkmedicinen har blåsippan haft utvärtes användning för att påskynda sårläkning. Detta användningsområde är numera dock huvudsakligen av kulturhistoriskt intresse. Använd del av växten är bladen. Verksamt ämne är glykosiden ranunculin, som spjälkas i glukos och protoanemonin.[4]

Bladens form liknar en njures form. Enligt signaturläran kan därför blåsippa användas för att bota njursjukdomar. I andra fall har utseendet liknats vid en levers utseende. (Se avsnittet Bygdemål nedan.)

Inom skolmedicinen anges blåsippa som något giftig. Intag kan ge sveda i mun och svalg och "ont i magen". Första hjälpen är att ge något att dricka. Giftinformationscentralen kan kontaktas för råd, telefon 010-456 6700.

Blåsippan som symbol[redigera | redigera wikitext]

Blåsippan är symbol för:

Bygdemål[redigera | redigera wikitext]

Blåsippan har flera namn på olika dialekter, exempelvis de i tabellen nedan.

Namn Trakt Förklaring
Blåveror   Slutleden -veror, -veva, -viring och -virra är förvrängningar av ordet "vår", den tid då blåsippan blommar.[7]
Blåveva  
Blåviring  
Blåvirra  
Leverblomma   Bladet påminner om en levers utseende, och enligt folkmedicinens signaturlära kunde därför blåsippa användas för att bota leversjukdomar.
(I andra fall har liknelsen gällt njurars utseende. Se avsnittet Medicinsk användning ovan.)
Leverört  
Killingblomma Dalarna (Lima), Gotland  

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Davies, Paul; Bob Gibbons. Field Guide to Wild Flowers of Southern Europe. The Crowood Press Ltd 
  2. ^ Blåsippa, Naturvårdsverket
  3. ^ Christian Cavallin: Latisnskt skollexikon, Beijers Bokförlagsaktiebolag, Stockholm 1910, sida A 79
  4. ^ Örtmedicin och växtmagi, Reader’s Digest AB, 1983
  5. ^ Tavastland
  6. ^ [a b c] ”Högerpartiet vill stoppa Sverigedemokraternas varumärke”. http://www.brandnews.se/hogerpartiet-vill-stoppa-sverigedemokraternas-varumarke. Läst 6 juni 2010. 
  7. ^ Blåviring. Råcksta Fritidsträdgårdar, 2013.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]