Blåsippa

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Blåsippa
Hepatica nobilis flowers.JPG
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningRanunkelordningen
Ranunculales
FamiljRanunkelväxter
Ranunculaceae
SläkteSippsläktet
Anemone
ArtBlåsippa
A. hepatica
Vetenskapligt namn
§ Anemone hepatica
AuktorLinné, 1753
Hitta fler artiklar om växter med

Blåsippa (Anemone hepatica syn. Hepatica nobilis), eller "blåviringen", finns i södra och mellersta Skandinavien och i södra Finland. Den växer på torr skogsmark, mest i lövskogar och i granblandskogar. På dessa växtplatser visar sig inga blommor så tidigt på våren som blåsippan. Redan under snösmältningen börjar den öppna sina varmt mörkblå (någon gång violettröda, sällan vita) kalkar.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Den underjordiska, något snett ställda pelarstammen bär i sin spets vid eller strax ovanför jordytan en stor, övervintrande knopp, som i sin nedre del består av breda, tunt hinnaktiga, gråvita eller rödlätta fjäll (lågblad) och högre upp några späda anlag till vanliga örtblad. I bladvinklarna av såväl lågbladen som örtbladen sitter blomknoppar. I blomknopparna ligger alla blomdelarna färdiga redan på hösten och blomman kan slå ut genom att bara sträcka ut dem och ge dem den slutliga färgen. Färgen är rödblå, skär eller vit.[1] Bladanlagen utvecklas långsammare. Tidigt på våren finns vanligen också fjolårets blad ännu kvar, men de dör under försommaren, när de nya bladen blivit fullvuxna.

Efter blomningen är stängeln böjd mot jorden, och småfrukterna (nötterna) blir därför liggande i moderväxtens närhet. De sprids ibland genom myror (en myrmekofil växt).

Blåsippan är fridlyst i vissa delar av Sverige. Man får inte plocka blåsippor i Hallands, Skåne, Stockholms, Västerbottens och delar av Västra Götalands län.[2]

Medicinsk användning[redigera | redigera wikitext]

Inom folkmedicinen har blåsippan haft utvärtes användning för att påskynda sårläkning. Detta användningsområde är numera dock huvudsakligen av kulturhistoriskt intresse. Använd del av växten är bladen och verksamt ämne är glykosiden ranunculin, som spjälkas i glukos och protoanemonin.[3]

Blåsippan som symbol[redigera | redigera wikitext]

Blåsippan är symbol för:

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Davies, Paul; Bob Gibbons. Field Guide to Wild Flowers of Southern Europe. The Crowood Press Ltd 
  2. ^ http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer6400/978-91-620-8605-3.pdf
  3. ^ Örtmedicin och växtmagi, Reader’s Digest AB, 1983
  4. ^ http://www.luontoportti.com/suomi/sv/kukkakasvit/blasippa
  5. ^ [a b c] http://www.brandnews.se/se/article.php?id=414896

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]