Blyförgiftning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Blyförgiftning
Klassifikation och externa resurser
ICD-10 T56.0
ICD-9 984.9
DiseasesDB 7307
MedlinePlus 002473
eMedicine article/815399 
MeSH engelsk

Blyförgiftning (saturnism) är en sjukdom som orsakas av för höga halter bly i blodet. Bly kan orsaka svåra skador på nervsystemet, njurarna, hjärt-kärlsystemet samt skada fortplantningsförmågan. Blyförgiftning är vanligast hos barn under 12 år och de vanligaste orsakerna är förtäring av produkter från blyförgiftad mark (detta orsakas oftast av blyhaltig bensin) samt kontakt med blyhaltig målarfärg.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Människan har varit i kontakt med bly ända sedan 6500-talet före Kristus, då man började använda den lättbearbetade metallen. De första nedtecknade fallen av blyförgiftning har daterats till cirka 200 f kr. I bland annat Rom var bly vanligt i dryckeskärl, samt användes som sötningsmedel (blysocker) till vin. Det var även vanligt i dåtidens smink.[1]

Symptom[redigera | redigera wikitext]

Symptomen på akut eller kronisk blyförgiftning kan vara bland annat trötthet, illamående, huvudvärk, magvärk, sömnlöshet och metallsmak i munnen. Ibland kan blyförgiftning visa sig som blåa linjer i tandköttet.[2]

Blyförgiftning i ung ålder, åtminstone före skolåldern, kan orsaka inlärningssvårigheter och försämrad mental utveckling emotionellt och kognitivt. Blodblyhalter kring 0,5-1,0 µmol/L under några års tid orsakar mätbar sänkning av IQ eller påverkan på andra kognitiva test.[2]

Bly som miljöhot i naturen[redigera | redigera wikitext]

I växter och djur binds blyjoner (jon=laddad atom) till bland annat enzymernas fosfat - och sulfhydrylgrupper (föreningar med fosfor respektive svavel). Detta leder till att enzymerna inaktiveras. Höga halter bly i växtceller bromsar bildningen av bland annat klorofyll, och på så sätt störs fotosyntesen. De känsligaste djurgrupperna är däggdjur och fåglar, som absorberar mellan 10 och 50 % av blyet i födan. Precis som i människan lagras det i ben och i mitokondrier, där det kan magasineras en lång tid.[3]

Blyförgiftning utgör även ett hot mot framför allt rovfåglar, främst havsörn och kungsörn, som får intag av bly via bytesdjur, som själva dött av blyförgiftning, eller slaktavfall med innehåll av blyrester, som deponerats i skogen. Förbud i Sverige och en del andra länder mot användning av blyhagelammunition i våtmarker har dock minskat problemet. [4] Av 90 obducerade havsörnar i Finland dog 27 av blyförgiftning visar en undersökning gjord av Livsmedelssäkerhetsverket Evira och Naturhistoriska centralmuseet.[5]

Tecken på minskade populationer av andfåglar på grund av blyförgiftning har och också noterats. När man i Storbritannien 1987 införde förbud mot blyvikter i fisket ledde detta till en minskad blyförgiftning hos knölsvanar så att populationen kunde återhämta sig. [6]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.arcdoc.se/2014/03/04/se/blev-blyf%C3%B6rgiftade-vattenledningar-romarrikets-fall-sanningen-g%C3%B6r-dig-kn%C3%A4svag!-20723839
  2. ^ [a b] http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=3445
  3. ^ http://www.wibofarg.se/Miljoinfo/Artiklar/tungemetallen-bly.htm
  4. ^ http://www.vapenagaren.se/vbl-0902/rov.htm
  5. ^ https://svenska.yle.fi/artikel/2015/03/31/var-tredje-havsorn-dor-av-blyforgiftning
  6. ^ http://www.natursidan.se/nyheter/ny-studie-koppling-mellan-blyammunition-och-minskande-andpopulationer/