Sömnlöshet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sömnlöshet
Klassifikation och externa resurser
ICD-10 F51.0 , G47.0
ICD-9 307.42, 307.41, 327.0, 780.51, 780.52
DiseasesDB 26877
eMedicine med/2698 
MeSH engelsk

Sömnlöshet är en tillfällig eller mer varaktig oförmåga att sova och används allmänt för att beskriva upplevelsen av icke-kvalitativ sömn i form av lång insomningstid, orolig sömn med längre eller kortare uppvaknanden under natten, ett alltför tidigt uppvaknande eller annan icke utvilande sömn. Den medicinska termen för sömnlöshet är insomni, medan det specifika syndrom som utmärks av sömnlöshet utan att vara en direkt följd av annan problematik så som underliggande egentlig sjukdom eller substansbruk, kallas för primär insomni.[1]

Diagnostisering och förekomst[redigera | redigera wikitext]

Primär insomni hör till gruppen beteendestörningar förenade med fysiologiska rubbningar i ICD-10 (F50-59).[2]

Till sömnstörningar hör även diagnoserna primär hypersomni, som innebär att man är överdrivet sömnig, narkolepsi, som karaktäriseras av hastigt, okontrollerbart insomnande, andningsrelaterad sömnstörning, störd dygnsrytm och "dyssomni utan närmare specifikation". Utöver dessa finns de så kallade parasomnierna, som innefattar mardrömmar, nattskräck och sömngång.

En amerikansk undersökning visar att mellan 10 och 15 procent av den vuxna befolkningen lider av kronisk insomni, och att ytterligare 25 till 35 procent lider av tillfällig insomni. Bland äldre människor är sömnproblem extra vanliga.[3]

Orsaker[redigera | redigera wikitext]

Sömnlöshet har oftast inte bara en orsak, utan är skapad av en serie av problem. I de flesta fall är stress och / eller för lite motion de största och vanligaste faktorerna. Men andra faktorer såsom oro, tinnitus, personliga kriser och dödsfall är också bidragande.

Arbetsmiljön spelar också roll. Personer som har höga arbetskrav, psykiskt ansträngande arbete eller utsätts för mobbning på arbetsplatsen har fler sömnstörningar än andra. [4] Även de som har en situation där belöningen (t ex lönen eller omgivningens uppskattning) är låg eller inte står i proportion till ansträngningen har fler sömnstörningar. För var och en av dessa faktorer har samband med sömnstörning.

Personer som arbetar skift har fler sömnstörningar. Samband mellan skift och sömnstörningar visar sig även i minskad förekomst av sömnstörningar för dem som slutar arbeta skift.

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Insomni kan behandlas med olika beteendeterapeutiska tekniker samt med läkemedel; se sömnmedel. En behandlingform som i vetenskapliga studier visat sig effektiv vid dessa besvär är KBT, kognitiv beteendeterapi, med fokus på att kartlägga den drabbade personens sömnmönster, se över rutiner kopplade till sömn, öva på avslappningsövningar, andningstekniker samt personens tankar kring detta med sömn.[5] En annan behandlingsform är NLP, som går ut på att genom självhypnos och andra praktiska verktyg och metoder ändra de tankar, exempelvis orostankar om framtiden, som stör sömnen. Metoden anklagas emellertid för att vara pseudovetenskap.[källa behövs]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Psykologiguiden”. http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?Lookup=insomni. Läst 20 augusti 2015. 
  2. ^ ICD-10 Diagnoskoder
  3. ^ Benca, Ruth M. (2005). "Diagnosis and Treatment of Chronic Insomnia: A Review". Psychiatric Services.
  4. ^ SBU, (2013). "SBU. Arbetsmiljöns betydelse för sömnstörningar".
  5. ^ Edinger, Jack D. & Carney, Colleen E. Overcoming Insomnia Therapist Guide: A Cognitive-Behavioral Therapy Approach. Oxford: Oxford University Press.