Brabantse Pijl

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Brabantse Pijl
Overijse - Brabantse Pijl, 15 april 2015, aankomst (A05).JPG
Målet i Overijse 2015.
Detaljer
DatumMitten av april (2010−)
Slutet av mars (−2009)
RegionFlamländska Brabant och Vallonska Brabant, Belgien
DisciplinLandsväg
TypEndagslopp
ArrangörWSC Rode Sportief Beersel
Flanders Classics
StatusUCI Europe Tour 1.HC
Historia
Antal upplagor59 (2019)
Första upplaga1961
Första vinnareBelgien Pino Cerami
Mesta vinnare4 segrar:
Belgien Edwig Van Hooydonck
Regerande mästareNederländerna Mathieu van der Poel (2019)
Inför starten på Grote Markt ("Stortorget") vid Sint-Pieterskerk (Sanktpeterskyrkan) i Leuven 2015.

Brabantse Pijl (flamländska för "Brabantska pilen"), på franska Flèche Brabançonne eller Flèche Branconne, är ett årligt endagslopp på cykel i Brabant (sedan 1995 Flamländska Brabant och Vallonska Brabant), sydväst om Bryssel i Belgien. Loppet ingår i UCI Europe Tour sedan 2005 och klassades inledningsvis som 1.1, men uppgraderades till 1.HC 2011.

De första åren (1961-1966) var start och mål förlagda till Bryssel, därefter följde fyra år med start och mål i Sint-Genesius-Rode, 1971 flyttades målet till Alsemberg och 1979 flyttades även målet dit (1980 var dock både start och mål tillbaka i Sint-Genesius-Rode, men de återvände till Alsemberg året därpå).[1] "Pilen" har numera start i Leuven (2004 till 2007 i Zaventem, dessförinnan i Alsemberg)) och mål i Overijse (till och med 2009 i Alsemberg}.[2] I samband med att start och mål flyttades ändrades också datumet: tidigare avgjordes loppet på söndagen en vecka före Flandern runt (och ingick då i "Flamländska cykelveckan"), men från och med 2010 ligger det på onsdagen mellan Paris-Roubaix och Amstel Gold Race och har därigenom blivit ett förlopp till Ardennerklassikerna[2].

Loppet bjuder på många stigningar, tidigare 26 men antalet ökades till 31 stycken 2019[3], vilka delvis upprepas genom att de sista nio milen av loppet består av (knappt) fyra varv på en 23 kilometer lång slinga (Schavei-Hagaard-Hertstraat-Holstheide-IJskelderlaan-Schavei), medan loppets första del innehåller två varv på en annan slinga (Bruineput-Menisberg-Lotsestraat-Bruineput). Därtill kommer att en drygt två mil lång vägsträcka körs i båda riktningarna, så att tidigare medlut blir motlut och vice versa.[4]

Flest segrar, fyra, har Edwig Van Hooydonck, medan Óscar Freire, Johan Museeuw och Johan Capiot har vardera tre. De nordiska framgångarna inskränker sig till en tredjeplats av danske Rolf Sørensen år 2000.

2018 infördes en damtävling, Brabantse Pijl Dames Gooik, genom att Pajot Hills Classic (startat 2016) överfördes till och synkroniserades med Brabantse Pijl.[5] Samtidigt uppgraderade UCI kategorin från 1.2 till 1.1.

Segrare[redigera | redigera wikitext]

Herrar[6][redigera | redigera wikitext]

Damer[7][redigera | redigera wikitext]

Brabantse Pijl Dames Gooik

Pajot Hills Classic

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Brabantse Pijl på Cycling Archives.
  2. ^ [a b] Niels Bastiaens, Voorbeschouwing: Brabantse Pijl 2019, Wielerflits 17 april 2019.
  3. ^ Steven Kins, De hellingen van de Brabantse Pijl én de Cyclo, Cycling.be 17 april 2019.
  4. ^ Karta och profil 2019.
  5. ^ Pajot Hills Classic gaat door onder de naam 'Brabantse Pijl' en viert eerste editie op woensdag 11 april på Brabantse Pijls hemsida.
  6. ^ De Brabantse Pijl - La Flèche Brabançonne (1.HC) på ProCyclingStats.
  7. ^ Elite vrouwen - Historiek på Brabantse Pijls hemsida.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]