Brinellskala

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Brinellprov

Brinellskala, mått på materials hårdhet som bestäms med en metod uppfunnen av Johan August Brinell, överingenjör vid Fagersta Bruks AB. Metoden som presenterades vid världsutställningen 1900 i Paris lämpar sig för mjuka och medelhårda material. Principen går ut på att mäta ett materials förmåga att motstå plastisk deformation, precis som exempelvis Vickers- och Rockwellskalan. Värdet anges i enheten HB.

Provningsprocess[redigera | redigera wikitext]

Brinellapparat (foto taget på Eskilstuna stadsmuseum.

Brinellhårdheten mäts med en härdad stålkula med en diameter på 10 mm som pressas in i ett materialprov med en given kraft (typiskt 3000 N) under en given tid. Därefter beräknas arean av det kvarvarande intrycket och en kvot, newton per kvadratmillimeter beräknas.

Se även[redigera | redigera wikitext]