Broar i Västerbotten
 |
Den här artikeln bör enligt ett förslag flyttas till Broar i Västerbottens län (2023-05) (Diskussion) Motivering: Även om första meningen hänvisar till landskapet talar resten för att den handlar om Västerbottens län. Den bör då tas ut från kategorin Västerbotten. Mallen används för flyttningsförslag som behöver diskuteras, se diskussionssidan. Okontroversiella flyttningar kan utföras direkt. I fall då sidflytt kräver administratörshjälp, fråga efter denna på Wikipedia:Begäran om åtgärder. |
Västerbottens broar kan ses som en del av länets kulturhistoria, förutom de praktiska syften de också fyller för att möjliggöra kommunikation med olika färdmedel samt även till fots runt om i länet. Mellan 1988 och 1995 gjorde Länsstyrelsen i Västerbotten en inventering av länets broar. Av de drygt 200 inventerade broarna klassificerades då 71 som kulturhistoriskt värdefulla.
Historik[redigera | redigera wikitext]
I äldre tider, till början av 1700-talet efter kusten och till mitten av 1800-talet i inlandet, fanns inget vägnät att tala om i Västerbotten. På sommaren tog sig folk fram till fots, till häst eller med båt på älvar och sjöar. De längre varutransporterna skedde med fartyg längs kusten. På vintern användes häst och slädje (eller ren och ackja). Den vanligaste brotypen i äldre tider var träbroar.[1] Under 1850-talet intresserade sig landshövding Gustaf Munthe för frågan om en stadsbro över Umeåälven, något som också blev av och 1863 invigdes Gamla bron.[källa behövs]
Under senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet anlades broar för järnväg i Västerbotten. Dessa karaktäriseras, enligt Västerbottens museum, av att "de är stora och de är alla byggda av Statens Järnvägar". Älvar och åar var större än de varit vid järnvägsbyggen i södra Sverige och samtidigt att kompetensen för brobyggen gått fram, när det var tid att bygga järnvägsbroar i Västerbotten. Broarna byggdes därför av företrädesvis av plåtbalkar, fackverksbalkar och betong.[2]
Under 1900-talet byggdes ett flertal broar i Umeå i takt med stadens framväxt, däribland Kyrkbron, Tegsbron, Sörforsbron och Obbolabron.[källa behövs]
Länsstyrelsens inventering[redigera | redigera wikitext]
Mellan 1988 och 1995 gjorde Länsstyrelsen i Västerbotten en inventering av länets broar. Av de drygt 200 inventerade broarna klassificerades då 71 som kulturhistoriskt värdefulla.
Dagens broar[redigera | redigera wikitext]
Broar i Umeregionen[redigera | redigera wikitext]
- Gamla bron
- Kolbäcksbron
- Kyrkbron, Umeå
- Notvarpsbron
- Svingen
- Sörforsbron
- Tegsbron
- Umeälvsbron
- Obbolabron
Broar i Skellefteå kommun[redigera | redigera wikitext]
Broar över Skellefteälven[redigera | redigera wikitext]
- Lejonströmsbron (1737)[3]
- Parkbron (1913)[4]
- Viktoriabron, Skellefteå (1961)[4]
- Älvsbackabron (2011)[5]
- Karlsgårdsbron (pågående 2024)[6][7]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Broar i Västerbottens län. En kulturhistorisk inventering. Länsstyrelsen. Umeå 1995.
- ^ Spade, Bengt (1998) (PDF). Järnvägsbroar. Västerbottens museum. sid. 56–64. https://www.vbm.se/wp-content/uploads/2017/09/1998_2.pdf. Läst 14 januari 2023 Arkiverad 14 januari 2023 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ ”Lejonströmsbron”. www.lansstyrelsen.se. https://www.lansstyrelsen.se/vasterbotten/besoksmal/kulturmiljoer/lejonstromsbron.html. Läst 14 januari 2023.
- ^ [a b] ”Parkbron”. Skellefteå museum. https://skellefteamuseum.se/parkbron/. Läst 14 januari 2023.
- ^ ”Älvsbackabron invigs i dag”. Sveriges Radio. 25 augusti 2011. https://sverigesradio.se/artikel/4662694. Läst 14 januari 2023.
- ^ Byggvärlden (23 februari 2022). ”Skellefteå bygger bro i trä”. Byggvärlden. https://www.byggvarlden.se/skelleftea-bygger-bro-i-tra/. Läst 14 januari 2023.
- ^ Yvonne Rönngren (10 april 2024). ”Kauno Tiltai bryter avtalet om Karlgårdsbron”. norran.se. https://norran.se/nyheter/skelleftea/artikel/kauno-tiltai-bryter-avtalet-om-karlgardsbron/rgx8mopj. Läst 12 april 2024. [inloggning kan krävas]