Buffelhuvud

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Buffelhuvud
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Buffelhuvud; adult ♂.
Buffelhuvud; adult ♂.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Andfåglar
Anseriformes
Familj Egentliga andfåglar
Anatidae
Underfamilj Merginae
Släkte knipor
Bucephala
Art Buffelhuvud
B. albeola
Vetenskapligt namn
§ Bucephala albeola
Auktor Linné, 1758
buffelhuvud; adult ♀.
buffelhuvud; adult ♀.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Buffelhuvud (Bucephala albeola) är en fågel som tillhör underfamiljen Merginae.

Utseende, fältkännetecken och läte[redigera | redigera wikitext]

Den adulta hanen har en kontrastrik fjäderdräkt med svart rygg, vit kropp, svart huvud med vita kinder och skära ben medan honans dräkt är gråbrun. I praktdräkt har hanen svart huvud och glänser i rött och grönt. Den mäter i genomsnitt mellan 40-45 cm. Hanen väger i genomsnitt 450 gr och honan 340 gr. Den får sin adulta dräkt under andra vintern.

Den är tystlåten utom under häckningssäsong då hanen grymtar högt eller tjattrar. Ofta hörs de i grupp.

Dess flykt är snabb med ett surrande ljud, men vingarna är tysta. Den flyger lågt över vatten och högt över land.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Häckar i Nordamerika i Alaska, Kanada, USA så långt söderut som till USA:s prärier och från British Columbia till östra Québec. Merparten av världsbeståndet består av flyttfågel och den har sina vinterkvarter i marina miljöer på väst- och östkusten i USA men återfinns om vintern även i USA:s inland och i Mexiko.

Introducerade bestånd[redigera | redigera wikitext]

De har introducerats på flera håll i Europa.[2]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Dess häckningsbiotop är skog nära små dammar eller sjöar. På vintern vistas de i grunda och skyddade vatten i flodmynningar och vikar, även i kustlaguner med ler- och grusbotten.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Honan är trogen födelse- och häckningsplatsen och använder samma bo år efter år. Boet placeras i trädhålor i skog nära insjöar. Honan lägger 7 till 11 blekt gula eller olivgröna ägg och ruvar dem i ungefär en månad. När ungarna är kläckta stannar de bara ett dygn i boet men blir hos honan, som ensam tar hand om dem i mellan 50 till 55 dygn efter kläckning. Honan matar aldrig ungarna men försvarar området där ungarna söker föda. Buffelhuvudet föder upp en kull per år. Buffelhuvud lever vanligtvis i monogama förhållanden.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Den hämtar sin föda i grunda vatten och samlas i flockar på mellan fem till femtio individer. Buffelhuvud söker föda både i söt- och saltvatten. Dess huvudsakliga föda består av insekter, mollusker och kräftdjur. Även frön och vattenväxter ingår i dieten.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Sportskytte och förlust av häckningshabitat beroende på kalhyggen utgör hot mot beståndet.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2012 Bucephala albeola Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 <www.iucnredlist.org>. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]