Matirakahurall
| Matirakahurall Status i världen: Utdöd [1] | |
 Illustration från 1907 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tran- och rallfåglar Gruiformes |
| Familj | Rallar Rallidae |
| Släkte | Cabalus |
| Art | Matirakahurall C. modestus |
| Vetenskapligt namn | |
| § † Cabalus modestus | |
| Auktor | Hutton 1874 |
| Synonymer | |
| |
Matirakahurall[2] (Cabalus modestus) är en utdöd fågel i familjen rallar inom ordningen tran- och rallfåglar.[3]
Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]
Matirakahurallen var en liten och slank flygoförmögen rall med lång näbb och lös fjäderdräkt. Adulta fåglar var övervägande bruna, dock med ljusspetsade fjädrar på buken som gav ett svagt vattrat utseende. Stjärten var kort och näbb och ben var bruna. Ungfåglarna var enhetligt brunaktiga. Det enda lätet som noterats var ett sorgsamt skri från en ungfågel.
Tidigare förekomst och utdöende[redigera | redigera wikitext]
Fågeln upptäcktes 1872 av Henry Travers på ön Mangere i Chathamöarna, tillhörande Nya Zeeland. Arten var då ovanlig; under tolv dagar rapporterar Travers att han endast såg tre fåglar. Fossila lämningar visar dock att matirakahurallen var vida spridd och vanlig i Chathamöarna, med fynd även på öarna Chatham och Pitt. I en grotta intill lagunen Te Whanga på Chatham har ben från hundratals individer hittats.
Matirakahurallen försvann från de övriga öarna till följd av predation från invasiva djur som människan haft med sig, möjligen polynesisk råtta, brunråtta, hundar, katter och grisar. Den sista fåglarna på Mangere samlades in 1833 och året efter, kort efter att katter hade etablerat sig på Mangere, var arten utdöd.
Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]
Inte mycket noterades om matirakahurallens beteende medan den levde, delvis följd av att den huvudsakligen var nattlevande. Henry Travers berättar att fågeln hittades ”på en mycket klippig plats, och när den stördes försökte gömma sig bland stenarna”. Fåglarna han samlade in ”kom ut från stenarna i skymningen, tydligen för att födosöka”. Födan rapporteras ha varit ryggradslösa djur, framför allt märlor, som den plockade upp med sin långa näbb. Kombinerat med det nattliga levernet kan fågeln ytligt sett ha påmint om en kivi. Denna ekologiska nisch delade den med mindre chathambeckasin som också fanns på Mangere till början av 1890-talet.
Häckning[redigera | redigera wikitext]
Nästan inget är känt om rallens häckningsbeteende. En enda beskrivning finns av fågelns bon, ”i hål i marken, och när ungarna kläcktes tog de sig in i fallna ihåliga träd”. Det enda ägget som samlats in var 28 x 37 mm, nästan helvitt med svaga grå och rostfärgade fläckar.
Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]
Arten placeras traditionellt i Gallirallus. Genetiska studier visar dock att det är polyfyletiskt, med udda arter som halmaherarall (Habroptila wallacii) och rödbukig rall (Eulabeornis castaneoventris) inbäddade.[4] Olika taxonomiska auktoriteter implementerar dessa resultat på skilda vis. International Ornithological Congress (IOC), som följs här, delar upp Gallirallus i flera mindre släkten, varvid matirakahurallen tillsammans med nyakaledonienrallen flyttas till Cabalus.[3] Andra, som Clements et al[5] expanderar istället Gallirallus.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Forbes, H.O. 1893. A list of birds inhabiting the Chatham Islands. Ibis 5 (6th series): 521-546.
- Millener, P.R. 1999. The history of the Chatham Islands' bird fauna of the last 7000 years - a chronicle of change and extinction. Pp. 85-109 in Olson, S.L. (ed.) Avian paleontology at the close of the 20th century: proceedings of the 4th international meeting of the Society of Avian Paleontology and Evolution, Washington, D.C., 4-7 June 1996. Washington D.C., Smithsonian Institution Press.
- Tennyson, A.J.D.; Martinson, P. 2007 (revised edition). Extinct birds of New Zealand. Wellington, Te Papa Press.
- Travers, H.H.; Travers, W.T.L. 1873. On the birds of the Chatham Islands, with introductory remarks on the avi-fauna and flora of the islands in their relation to those of New Zealand. Transactions and Proceedings of the New Zealand Institute 5: 212-222.
- Trewick, S.A. 1997. Sympatric flightless rails Gallirallus dieffenbachii and G. modestus on the Chatham Islands, New Zealand: morphometrics and alternative evolutionary scenarios. Journal of the Royal Society of New Zealand 27: 451-464.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Birdlife International 2012 Cabalus modestus Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 26 januari 2015.
- ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi : 10.14344/IOC.ML.10.2.
- ^ Kirchman, J.J. (2012), Speciation of Flightless Rails on Islands: A DNA-based Phylogeny of the Typical Rails of the Pacific, Auk 129, 56-69.
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör matirakahurall.
Wikispecies har information om matirakahurall.
|