Carl Synnerberg

Carl Synnerberg, född 10 september 1837 i Nykarleby, död 20 augusti 1915 i Lovisa, var en finländsk pedagog och filolog. Han var brylling till Eva Hortensia Synnerberg.

Synnerberg blev student i Helsingfors 1855, historisk filosofie kandidat och filosofie magister 1860, docent i romerska litteraturen 1866 och filosofie doktor 1869. Han var 1860–69 anställd som lärare vid Helsingfors lyceum, och 1869–1902 såsom överinspektor ledamot av överstyrelsen för skolväsendet i Finland, med särskilt åliggande att leda och övervaka språkundervisningen vid elementarläroverken. År 1893 fick han titeln kansliråd. Synnerberg var en av Svenska litteratursällskapets i Finland grundläggare och dess sekreterare 1885–95 samt blev hedersledamot 1908. Sedan 1881 var han ledamot av Finska vetenskapssocieteten. Han testamenterade största delen av sin förmögenhet till föreningen Svenska folkskolans vänner i Finland.

Synnerberg utgav flera skolupplagor av latinska författares arbeten och en tredje upplaga av Edvard af Brunérs latinska elementargrammatik (1884). Han redigerade 1871–99 som huvudredaktör "Tidskrift utgifven af Pedagogiska föreningen i Finland" och meddelade där ett stort antal uppsatser av filologiskt och pedagogiskt innehåll, bland annat Studier till Horatii oder. Den kristne latinske apologeten Minucius Felix behandlade han i en rad undersökningar, bland annat Observationes criticos in M. Minucii Felicis Octavium (i "Acta societatis scientiarum Fennicæ", del XVII, 1889), Randbemerkungen zu Minucius Felix I, II och Die neuesten Beiträge zur Minucius-Literatur (de två senare i Finska vetenskapssocietetens öfversikt 1897, 1903 och 1914). I Åbo-editionen av Lactantii De mortibus persecutorum (i samma serie 1905) granskade han ett av Johan Columbus utgivet arbete. I Svenska litteratursällskapets i Finland minnesskrift 1910 skrev han en minnesteckning över Wilhelm Lagus och i samma sällskaps "Förhandlingar och uppsatser", 26, Anteckningar rörande J.L. Runebergs episka stil med hänvisning till likheter mellan Johan Ludvig Runeberg och Homeros.

Källor

• Synnerberg, 1. Karl (Carl) i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1918)