Carol I av Rumänien

Carol I
Carol I
	Domnitor av Rumänien
Regeringstid	20 april 1866–14 mars 1881
Företrädare	Alexandru Ioan Cuza
Efterträdare	Han själv som kung
	Kung av Rumänien
Regeringstid	15 mars 1881–27 september 1914
Kröning	10 maj 1881
Företrädare	Han själv som Domnitor
Efterträdare	Ferdinand I
Gemål	Elisabet av Wied
Barn	Maria av Rumänien
Personnamn	Karl Eitel Friedrich Zephyrinus Ludwig
Ätt	Hohenzollern-Sigmaringen
Far	Karl Anton av Hohenzollern-Sigmaringen
Mor	Josefin av Baden
Född	20 april 1839; Sigmaringen, Tyska förbundet
Religion	Katolskt kristen
Namnteckning
Död	10 oktober 1914 (75 år); Sinaia, Kungariket Rumänien
Begravd	Curtea de Argeș
	Heraldiskt vapen
	;
	Vapenskölden som användes av Carol I och Ferdinand I som riddare av ordens österrikiska gren av Gyllene skinnets orden
	Monogram
	;

Carol I (även känd som Karl I), född 20 april 1839, död 10 oktober 1914, var prins av Hohenzollern, furste av Rumänien från 1866 och kung av Rumänien från den 14 mars 1881. Han var son till Karl Anton av Hohenzollern-Sigmaringen och Josephine av Baden och gift (15 november 1869) med Elisabet av Wied.

Carol I valdes efter Alexander Kusas abdikation 1866 till furste av rumänien och hade till att börja med stora svårigheter att styra, bland annat 1871 under fransk-tyska kriget då hans tyska sympatier framkallade jäsning i landet. Carol, som en tid tänkte abdikera, lyckades dock vinna det konservativa partiets sympatier. Under rysk-turkiska kriget tvingades han ställa sina trupper till ryskt förfogande och förde själv befälet över de rysk-rumänska trupperna i slaget vid Plevna. I freden 1878 erkändes Rumäniens självständighet, men landet måste avträda ett område i Bessarabien mot Dobrudzja. 1881 utropades Carol till kung. Även det liberala partiet slöt upp kring Carol, och därmed var hans inrikespolitiska ställning säkrad. Utrikespolitiskt gick han i oktober 1883 i allians med Österrike-Ungern och Tyskland och förblev dessa alliansförbindelser trogen hela sitt liv. Med österrikiskt stöd lyckades han 1913 av Bulgarien förvärva ytterligare en del av Dobrudzja. Förhållandet till centralmakterna blev dock mindre hjärtligt på grund av den starka ryssvänligheten i Rumänien. Sedan den liberala regeringen under Ion Brătianu tagit makten, yrkade Carolin 2 augusti 1914 i kronrådet, att Rumänien omedelbart skulle ingripa i första världskriget på centralmakternas sida, men fick inte regeringen med sig. Han försökte nu hindra landets anslutning till ententen, men avled redan samma år.^[1]

Som kung genomförde han en administrativ och militär modernisering av Rumänien efter tysk modell.

Carol I efterträddes av sin äldre bror Leopolds son Ferdinand I av Rumänien.

Han fick ett barn med Elisabet av Wied, Maria, född 8 september 1870 i Bukarest, död 9 april 1874 i samma stad.