Centralisering

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Centralisering är en förskjutning av makt eller ansvar i höjdled och innebär en förändring i förhållandet mellan de territoriella nivåerna i den offentliga organisationen eller i ett abstrakt system. Politisk eller administrativ makt och kompetens flyttas från institutioner på låg nivå till centrala institutioner på högre nivå. I ett ansvarssystem innebär en centralisering att ett ökat ansvar förskjuts till de centrala instanserna från de perifera. Motsatsen till centralisering är decentralisering.

Den politiska makten som kan centraliseras är regleringsmakt, huvudmannaskap och finansiering. Ett exempel på centralisering av regleringsmakt är att ramlagar avskaffas och styrande lagstiftning införs.

Decentralisering kan även vara fördelning (spridning) av verksamheter eller inflytande från ett centrum eller ett fåtal centra till fler områden och personer.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Centralisering blev först introducerad i Qindynastin i Kina. Qinregeringen var mycket byråkratisk och administrerad av en hierarki av tjänstemän, som alla tjänade den förste kejsaren Qin Shi Huang.[1]

Qindynastin utövade allt det Han Fiezi lärde ut, vilket gav Qin Shi Huang möjligheten att äga och kontrollera alla hans territorium, även de som han erövrat i andra länder. Zheng och hans rådgivare avslutade feodalismen i Kina, genom att etablera nya lagar och regleringar under en centraliserad och byråkratisk regering, med en stel centralisering av auktoritet. Genom detta system blomastrade både  militären och regeringen. Begåvade personer kunde nu enklare identifieras och bli utvalda för att bli tränade i specialiserade funktioner. [2]

Centralisering i organisationer[redigera | redigera wikitext]

Centralisering av organisationer har både för- och nackdelar. Beroende på organisationens storlek och inom vilken bransch organisationen verkar finns det argument för respektive emot en centraliseringsstrategi.

För de som studerar organisationsteori definierar man centraliseringen inom organisationer på den auktoritära hierarkien och den grad av delaktighet i beslutstagande. De här aspekterna reflekterar hur fördelningen är av ansvar genom hela organisationen.[3]

Centralisering är vanligt i mindre organisationer där ägaren eller en grupp själva leder företaget. Funktionsorganisation är en typisk sådan, där mycket information hamnar hos ledaren och hanterar samtliga många koordineringsuppgifter. Vanligt förekommande är att organisationer decentraliserar sig, då organisationen växer och ledaren tilldelas ett ogripbart antal beslutsfattanden.[4]

Likväl kan organisationer som befinner sig i en situation nära konkurs, välja att avveckla den decentraliserade strukturen och istället centralisera sig. Detta för att centralisering kan innebära besparingar i administrationen samt att centralisering gör det möjligt till snabba beslut.[5]

Argument för centralisering av organisationer[redigera | redigera wikitext]

  • Ledningen får god överblick och kan på ett lättare sätt styra organisationen i en bestämd riktning.[4]
  • Vid olika kriser kan ledningen ta betydligt snabbare beslut än vid decentralisering.[4]
  • I en centraliserad organisation kan man säkerställa att de mest kompetenta ledarna med stor erfarenhet från organisationen behåller beslutsbefogenheten.[4]
  • Genom en centraliserad organisation finns det möjlighet att göra besparingar inom administrationen i och med att hela organisationens administration är centrerad till en enhet.[4]
  • Det är lättare att undvika dubbelarbete i en centraliserad organisation i och med att allt arbete är koordinerat från en styrande enhet.[6]
  • En centraliserad organisation kan utnyttja stordriftsfördelar som till exempel ett gemensamt IT-system, vilket är kostnadseffektivt i sig.[6]
  • Centralisering ger en bra överblick över organisationens ekonomiska situation.[5]
  • Suboptimering kan undvikas i större utsträckning än i en decentraliserad organisation.[6]

Argument mot centralisering[redigera | redigera wikitext]

  • I större organisationer finns det en risk för att ledningen blir överbelastad.[4]
  • Arbetsmoralen tenderar att vara bättre i decentraliserade organisationer.[4]
  • Det kan bli svårt att se ekonomiska resultat för olika avdelningar inom företaget.[4]
  • Stora centraliserade organisationer riskerar att bli tröga i beslutsprocessen när det gäller operativa frågor i produktionen.[4]

Kännetecken för centralisering i ledningen[redigera | redigera wikitext]

  • Chefer koncentrerar sig och förbehåller sig rätten av beslutsfattande.
  • Besluten tas av den högsta ledningen med hjälp av andra ledningsnivåer.
  • Mellanchefer gör uppgifter som är riktade och kontrollerade av toppchefer.[7]

Centralisering inom politiken[redigera | redigera wikitext]

En vanlig centralisering inom politiken är att man flyttar beslutsförmågan från lägre instanser till de högre upp i hierarkin, exempelvis från kommunal nivå till statlig nivå. Under 1900-talet trodde man att en centraliserad politik var rätt väg att gå, att besluten ska tas på nationell nivå. I Svensk politik har delvis beslutstagandet decentraliserats. Ett exempel är att 1989 bestämde man i riksdagen att den svenska skolan skulle decentraliseras, beslutstagandet har blivit kommunaliserat.[8]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [(Ancientmilitary.com, (2012). Ancient China Government. [online] Available at: http://www.ancientmilitary.com/ancient-china-government.htm [Accessed 5 Nov. 2015]) ”Ancientmilitary.com, (2012). Ancient China Government.”]. (Ancientmilitary.com, (2012). Ancient China Government. [online] Available at: http://www.ancientmilitary.com/ancient-china-government.htm [Accessed 5 Nov. 2015]). Läst 17 oktober 2016. 
  2. ^ (Bachman, D., Bickers, R., Carter, J., de Weert, H., Elders, C., Entenmann, R. and Felton, M. (2007). World and Its Peoples: Eastern and Southern Asia. New York: Marshall Cavendish, p.36.). 2007 
  3. ^ ”Sign In”. jpart.oxfordjournals.org. http://jpart.oxfordjournals.org/content/19/1/57.full.pdf+html. Läst 13 oktober 2016. 
  4. ^ [a b c d e f g h i] Lindkvist, Lars; Bakka, Jörgen; Fivelsdal, Egil (2014). Organisation - struktur, kultur och processer (6). Stockholm: Liber 
  5. ^ [a b] Foss, Nicolai (2001). ”Selective Intervention and Internal Hybrids: Interpreting and Learning from the Rise and Decline of the Oticon Spagetti Organization.” (på Engelska). DRUID (Copenhagen Business School, Department of Industrial Economics and Strategy). 
  6. ^ [a b c] Forslund, Magnus (2009). Organisering och ledning (2). Sverige: Nordsteds akademiska förlag 
  7. ^ ”BMS Team, (2013). Important Features of centralization | BMS.co.in. [online BMS.co.in : Bachelor of Management Studies.”]. http://www.bms.co.in/important-features-of-centralization/. Läst 17oktober 2016. 
  8. ^ ”centralisering - Uppslagsverk - NE”. www.ne.se. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/centralisering. Läst 13 oktober 2016.