Cercartetus concinnus

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Cercartetus concinnus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Captive southwestern pygmy possum at Cleland Wildlife Park, South Australia 2013.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassPungdjur
Marsupialia
OrdningFåframtandade pungdjur
Diprotodontia
ÖverfamiljPhalangeroidea
FamiljDvärgpungsovare
Burramyidae
SläkteSovarpungmöss
Cercartetus
ArtCercartetus concinnus
Vetenskapligt namn
§ Cercartetus concinnus
Auktor(Gould, 1845)
Utbredning
Southwestern Pygmy Possum area.png
Utbredningsområde
Cercartetus concinnus Museums Victoria.jpg
Hitta fler artiklar om djur med

Cercartetus concinnus[2][3][4][5] är en pungdjursart som först beskrevs av John Gould 1845. Cercartetus concinnus ingår i släktet sovarpungmöss och familjen dvärgpungsovare.[6][7] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Arten når en kroppslängd (huvud och bål) av 57 till 72 mm, en svanslängd av 77 till 87 mm och en vikt av 8 till 21 g. Bakfötterna är 11 till 13 mm långa och öronen är 13 till 15 mm stora. Förutom könsdelarna finns inga yttre skillnader mellan honor och hannar. Pälsen på ovansidan är kanelfärgad med inslag av grå och det finns en tydlig gräns mot den helt vita pälsen på undersidan. Hos andra sektmedlemmar är undersidans hår nära roten grå. Kring de svarta ögonen förekommer en mörk fläck men den är inte lika tydlig som hos andra släktmedlemmar. Den långa och smala svansen är täckt av fjäll. Den kan användas som gripverktyg.[8]

I överkäken finns på varje sida 3 framtänder, 1 hörntand, 3 premolarer och 3 molarer. Däremot har Cercartetus concinnus i underkäken bara 2 framtänder och ingen hörntand per sida. Antalet premolarer och molarer är lika som i överkäken. Den väl utvecklade pungen (marsupium) hos honan innehåller 6 spenar.[8]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Pungdjuret förekommer i södra Australien och på Kangaroo Island. Habitatet utgörs av skogar (ofta med undervegetation av buskar) och hedområden.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Under den kalla årstiden intar Cercartetus concinnus ofta ett stelt tillstånd (torpor) som vanligen varar i 4 dagar och ibland upp till 11 dagar.[8]

Individerna är främst nattaktiva. De klättrar i växtligheten och går på marken. Arten äter nektar och pollen från växter av släktena Banksia, Eucalyptus och Melaleuca samt insekter. Exemplar i fångenskap matades dessutom framgångsrik med frukter, kakor, honung, sylt, komjölk och spädbarnsmat. Djurets fiender är introducerade katter och rödrävar samt rovpungdjur och troligen ormar och rovlevande fåglar.[8]

När Cercartetus concinnus sover använder den trädens håligheter, bergssprickor, övergivna fågelbon, täta växtansamlingar och hålor under trädstubbar. Honan kan ha flera kullar per år och per kull föds 4 till 6 ungar. Troligen vilar de befruktade äggen en tid tills syskonen från förra kullen lämnar pungen. Vid födelsen är ungarna underutvecklade och i genomsnitt 2,9 mm långa. När de lämnar pungen är de fortfarande blinda. De göms sedan i boet. Ungarna diar sin mor cirka 50 dagar. Könsmognaden infaller efter 12 till 15 månader.[8]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Arten delas in i följande underarter:[6]

  • C. c. concinnus
  • C. c. minor

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] 2008 Cercartetus concinnus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2012-10-24.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ (1998) , website Cercartetus concinnus, Mammal Species of the World
  4. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2
  5. ^ Osborne, M. J., and L. Christidis (2002) Systematics and biogeography of pygmy possums (Burramyidae : Cercartetus), Australian Journal of Zoology, vol. 50, no. 1
  6. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (10 augusti 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012. 
  7. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  8. ^ [a b c d e] Harris (2014). Cercartetus concinnus. Mammalian Species #831. sid. 1-11. doi:10.1644/831.1. https://academic.oup.com/mspecies/article/doi/10.1644/831.1/2600873. Läst 9 juli 2018. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]