Charles Kingsley
Charles Kingsley, född 12 juni 1819 i Holne, Devon, död 23 januari 1875 i Eversley, Hampshire, var en brittisk författare och historiker. 1848 debuterade han med romanen Yeast, a problem.
Kingsley var från 1842 präst och senare domprost i Chester och Westminster, och blev 1860 professor i modern historia vid Cambridge universitet. Han representerade bredkyrkligheten inom den anglikanska kyrkan. Han var bror till författaren Henry Kingsley och farbror till antropologen Mary Kingsley.
Tillsammans med Frederick Denison Maurice framträdde Kingsley som talesman för den kristligt-sociala rörelsen i 1840-talets England. Kingsley formulerade sig i en av rörelsens skrifter om religionen som "an opium dose for the people". Kingsleys ursprungligen klart liberala om aldrig kristendomsfientliga teologiska uppfattning blev med åren alltmer konservativt betonad.[1]
Europas infödingar
 |
Den här artikeln eller avsnittet anses vara förvirrande. (2015-07) Hjälp gärna Wikipedia med att förtydliga texten och göra den mer lättläst. Se eventuellt diskussionssidan för mer information. Om artikeln inte åtgärdats inom tre år från det att den märkts upp kommer den att raderas. |
Charles Kingsley ingick i en krets av Oxonians (i Oxford) som delade hans intresse för tysk filosofi och vetenskap. Vännerna i kretsen - Friedrich Max Müller, James Anthony Froude, Matthew Arnold och Christian C. JJ. von Bunsen - vurmade för det "ariska", "teutoniska" och "anglosaxiska" arvet.[2]
Det heter ju än idag bland irländare att engelsmännen hatar rasister och irländare. "Jag känner mig förföljd av de mänskliga schimpanser jag såg under färden genom detta fruktansvärda land", skrev Kingsley efter en resa på Irland. "Jag tror inte att det är vårt fel. Jag tror att det inte bara finns fler av dem än förr i världen utan också att de är lyckligare, bättre, äter och bor bekvämare under vårt styre än någonsin tidigare. Men att se vita schimpanser är hemskt; om de vore svarta skulle man inte känna det så mycket, men deras hud när den inte har bränts av solen, är lika vit som vår."[3] Irländarna var Europas infödingar. De skrämde Kingsley eftersom deras hudfärg inte stämde med hans rasfördomar.
Kingsleys samlade utgavs i 19 band 1901-03. En biografi över Charles Kingsley utgavs av hans änka 1877, en annan av Fr. Köhler 1912 och ytterligare en av M. Meyer 1914.[4]
Bibliografi (urval)
- 1851 - Yeast, a problem (skriven 1848)
- 1850 - Alton Locke: Tailor and poet
- 1853 - Hypatia or, new foes with an old face
- Hypatia eller nu som fordom: historisk berättelse (översättning Julius Axel Kiellman-Göransson, Hierta, 1855)
- Hypatia eller Nu som fordom: historisk berättelse (anonym översättning?, Lindblad, 1915)
- Hypatia (översättning Margit Engström, Lindqvist, 1953)
- 1855 - Westward ho!
- Vesterut! eller riddaren sir Amyas Leighas resor och äfventyr under drottning Elisabets regering (översättning Eric Rudolf Henschen, 1856)
- Utur djupen: ord till de bedröfvade (översättning Anna von Feilitzen, Haeggström, 1887)
- 1856 - The heroes
- Heroerna eller grekiska sagor för ungdom (översättning Ebba Nordenadler, Beijer, 1907)
- Grekiska hjältesagor (1924) (översättning Karin Jensen, Wahlström & Widstrand, 1924)
- 1863 - The water babies
- De små flodbarnen, en fésaga (anonym översättning?, Pettersson, 1871)
- Flodbarnen (översättning Louise Arosenius, Norstedt, 1901)
- Havsbarnen (översättning Eva Håkanson, Natur och kultur, 1958)
- Havsbarnen (översättning Maj Frisch, Läsabra, 1979)
Referenser
Noter
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 15. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 436
- ^ Arvidsson 2000, s. 81
- ^ MacDonald 1986, s. 3
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 15. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 437
Litteratur
- Arvidsson, Stefan, Ariska idoler (2000)
- Lindqvist, Sven, Antirasister (1996)
- MacDonald, Michael, Children of Wrath (1986)
|