Charles Kingsley

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Charles Kingsley
Charles Kingsley. Photograph by Charles Watkins. Wellcome V0026646.jpg
Född12 juni 1819[1][2][3]
Devon, Storbritannien
Död23 januari 1875[1][2][3] (55 år)
Devon, Storbritannien
BegravdBeaulieu Abbey[4]
MedborgarskapFörenade kungariket Storbritannien och Irland
Utbildad vidKing's College London
Magdalene College, Cambridge
Bristol Grammar School Arbcom ru editing.svg
SysselsättningKlerk, universitetslärare, barnboksförfattare, historiker, författare[5][6], poet[5]
ArbetsgivareUniversitetet i Cambridge
MakaFrances Kingsley
(g. 1844–)[7][8]
BarnLucas Malet (f. 1852)
FöräldrarCharles Kingsley[9]
SläktingarHenry Kingsley (syskon)
Namnteckning
Charles Kingsley signature.svg
Redigera Wikidata

Charles Kingsley, född 12 juni 1819 i Holne, Devon, död 23 januari 1875 i Eversley, Hampshire, var en brittisk författare och historiker. 1848 debuterade han med romanen Yeast, a problem.

Kingsley var från 1842 präst och senare domprost i Chester och Westminster Abbey, och blev 1860 professor i modern historia vid Cambridge universitet. Han representerade bredkyrkligheten inom den anglikanska kyrkan. Han var bror till författaren Henry Kingsley och farbror till antropologen Mary Kingsley.

Tillsammans med Frederick Denison Maurice framträdde Kingsley som talesman för den kristligt-sociala rörelsen i 1840-talets England. Kingsley formulerade sig i en av rörelsens skrifter om religionen som "an opium dose for the people". Kingsleys ursprungligen klart liberala om aldrig kristendomsfientliga teologiska uppfattning blev med åren alltmer konservativt betonad.[10]

Kingsleys syn på etniska grupper[redigera | redigera wikitext]

Charles Kingsley ingick i en krets av Oxonians (i Oxford) som delade hans intresse för tysk filosofi och vetenskap. Vännerna i kretsen - Friedrich Max Müller, James Anthony Froude, Matthew Arnold och Christian C. JJ. von Bunsen - vurmade för det "ariska", "teutoniska" och "anglosaxiska" arvet.[11]

Kingsley efter en resa på Irland

Jag känner mig förföljd av de mänskliga schimpanser jag såg under färden genom detta fruktansvärda land. Jag tror inte att det är vårt fel. Jag tror att det inte bara finns fler av dem än förr i världen utan också att de är lyckligare, bättre, äter och bor bekvämare under vårt styre än någonsin tidigare. Men att se vita schimpanser är hemskt; om de vore svarta skulle man inte känna det så mycket, men deras hud när den inte har bränts av solen, är lika vit som vår.
– utdrag ur en monografi från 1986[12]

Kingsleys samlade verk utgavs i 19 band 1901-03. En biografi över Charles Kingsley utgavs av hans änka 1877, en annan av Fr. Köhler 1912 och ytterligare en av M. Meyer 1914.[13]

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • 1851 - Yeast, a problem (skriven 1848)
  • 1850 - Alton Locke: Tailor and poet
  • 1853 - Hypatia or, new foes with an old face
    • Hypatia eller nu som fordom: historisk berättelse (översättning Julius Axel Kiellman-Göransson, Hierta, 1855)
    • Hypatia eller Nu som fordom: historisk berättelse (anonym översättning?, Lindblad, 1915)
    • Hypatia (översättning Margit Engström, Lindqvist, 1953)
  • 1855 - Westward ho!
    • Vesterut! eller riddaren sir Amyas Leighas resor och äfventyr under drottning Elisabets regering (översättning Eric Rudolf Henschen, 1856)
    • Utur djupen: ord till de bedröfvade (översättning Anna von Feilitzen, Haeggström, 1887)
  • 1856 - The heroes
    • Heroerna eller grekiska sagor för ungdom (översättning Ebba Nordenadler, Beijer, 1907)
    • Grekiska hjältesagor (1924) (översättning Karin Jensen, Wahlström & Widstrand, 1924)
  • 1863 - The water babies
    • De små flodbarnen, en fésaga (anonym översättning?, Pettersson, 1871)
    • Flodbarnen (översättning Louise Arosenius, Norstedt, 1901)
    • Havsbarnen (översättning Eva Håkanson, Natur och kultur, 1958)
    • Havsbarnen (översättning Maj Frisch, Läsabra, 1979)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Charles-Kingsleytopic/Britannica-Online, omnämnd som: Charles Kingsley, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6wd3xkz, omnämnd som: Charles Kingsley, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ hämtat från: engelskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b] Archive of Fine Arts, person-ID på abART: 26173, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  6. ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
  8. ^ The Peerage person-ID: p42654.htm#i426539, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  9. ^ Leslie Stephen, Kingsley, Charles, Dictionary of National Biography, 1885–1900.[källa från Wikidata]
  10. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 15. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 436 
  11. ^ Arvidsson 2000, s. 81
  12. ^ MacDonald 1986, s. 3
  13. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 15. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 437 

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Arvidsson, Stefan, Ariska idoler (2000)
  • Lindqvist, Sven, Antirasister (1996)
  • MacDonald, Michael, Children of Wrath (1986)