Chiasmognathus batelkai

Från Wikipedia
Chiasmognathus batelkai
Chiasmognathus batelkai, hona.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljLångtungebin
Apidae
SläkteChiasmognathus
ArtChiasmognathus batelkai
Vetenskapligt namn
§ Chiasmognathus batelkai
AuktorStraka & Engel, 2012[1]
Utbredning
Bin på Kap Verde-öarna. Se beskrivning till vänster.
Chiasmognathus batelkai, hane.
Chiasmognathus batelkai, hane.
Hitta fler artiklar om djur med

Chiasmognathus batelkai är en biart som först beskrevs av Jakup Straka och Michael S. Engel 2012.[2][1] Den ingår i släktet Chiasmognathus och familjen långtungebin. Arten finns endast på två av Kap Verde-öarna.[2]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Arten är liten, med brett huvud. Huvud och mellankropp är svarta med undantag för delar av käkarna, som är ljusbruna till rödbruna samt antenner och ben, som är mörkbruna (föttrerna är dock ljusare), Vingarnas ribbor är brunaktiga, och bakkroppen är mörkbrun med undantag för den första tergiten[a], som är rödbrun i den bakre delen, mörkare så hos hanen. Behåringen är gles och gråvit. Honan är 3 till 4 mm lång, med en längd på framvingen (den längsta vingen) på 3 till 4 mm. Motsvarande mått för hanen är 3,5 till drygt 4 mm, och en framvingelängd på 3 till knappt 4 mm.[2]

Även om arten är liten, är den den största arten i sitt släkte.[2]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arten är endemisk för Kap Verde-öarna, och finns endast på Santo Antão och São Vicente.[2]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Chiasmognathus batelkai är en boparasit, honan lägger sina ägg i bon av det solitära biet Chiasmognathus capverdensis, ett annat långtungebi, där larven lever på det insamlade matförrådet efter det att värdägget eller -larven dödats.[2]

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Arten är uppkallad efter Jan Batelka, en entomolog som, förutom att ha bidragit till Kap Verde-undersökningen som publicerades 2012, främst studerar skalbaggar och är en vän till auktorerna.[2]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida hos bland annat bin. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]