Christ Johnson-prisen

Christ Johnson-prisen, är ett svenskt musikpris instiftat 1958. Priset ges till tonsättare och är indelat i två klasser, det stora och det mindre priset. En prisnämnd vid Kungliga Musikaliska Akademien utser pristagarna, i allmänhet inom klassisk musik. Priserna delas ut av kung Carl XVI Gustaf på akademiens högtidsdag.

Pristagare

Stora priset

• 1958 – Ingvar Lidholm för Ritornell för orkester
• 1960 – Dag Wirén för Symfoni nr 4
• 1962 – Hilding Rosenberg för Louisville Concerto
• 1964 – Karl-Birger Blomdahl för Symfoni nr 3, Facetter
• 1966 – Bengt Hambraeus för Transfiguration för orkester
• 1968 – Allan Pettersson för Mesto, sats 2 ur Stråkkonsert nr 3
• 1970 – Åke Hermanson för Symfoni nr 1
• 1972 – Sven-Erik Bäck för Movimento II
• 1974 – Bo Nilsson för Brief an Gösta Oswald
• 1976 – Lars-Erik Larsson för Musik för orkester, Orkestervariationer och Due auguri
• 1977 – Jan W. Morthenson för Morendo
• 1979 – Hans Holewa för Symfoni nr 3
• 1981 – Jan Carlstedt för Symfoni nr 2
• 1983 – Anders Eliasson för Canto del Vagabondo
• 1985 – Gunnar de Frumerie
• 1987 – Daniel Börtz
• 1989 – Hans Eklund för mångårigt symfoniskt skapande
• 1991 – Siegfried Naumann för mångårig tonsättargärning, hög estetisk och teknisk nivå, osedvanlig personlig målmedvetenhet och integritet
• 1993 – Sven-Eric Johanson för Symfoni nr 10, Chez nous
• 1995 – Sven-David Sandström för High Mass
• 1996 – Pär Lindgren för Oaijé
• 1997 – Anders Hillborg för Violinkonsert
• 1998 – Jan Sandström för My Assam Dragon för saxofon och orkester
• 1999 – Klas Torstensson för Stick on Stick och Urban Songs
• 2000 – Anders Nilsson för Concerto Grosso nr 1 för saxofonkvartett & orkester
• 2001 – Arne Mellnäs för Labyrinthos för altsaxofon och orkester
• 2002 – André Chini för L'Indien för piano och orkester
• 2003 – Hans Gefors för Njutningen
• 2004 – Miklós Maros för Symfoni nr 4
• 2006 – Maurice Karkoff för en halvsekellång tonsättargärning innefattande många betydande orkesterverk på hög och jämn konstnärlig nivå
• 2007 – Henrik Strindberg för Neptuni åkrar
• 2008 – Per Mårtensson för Flöjtkonsert
• 2009 – Kent Olofsson för Cordes
• 2010 – Jesper Nordin för Residues
• 2011 – Victoria Borisova-Ollas för Golden Dance of the Pharaohs
• 2012 – Benjamin Staern för Worried Souls för klarinett och orkester
• 2014 – Tommie Haglund för Flaminis Aura för cello och orkester

Mindre priset

• 1958 – Erland von Koch för Oxbergsvariationer för orkester
• 1960 – Hans Eklund för Musik för orkester
• 1962 – Gunnar Bucht för Symfoni nr 4
• 1964 – Maurice Karkoff för Variazioni per orchestra
• 1966 – Hans Holewa för Komposition för orkester
• 1968 – Lars Johan Werle för baletten Zodiak
• 1970 – Daniel Börtz för Voces, första delen av Kafkatrilogin
• 1972 – Siegfried Naumann för Spettacolo I
• 1974 – Sven-David Sandström för Through and Through
• 1976 – Johnny Grandert för Symfoni nr 4
• 1977 – Anders Eliasson för Canto in Lontananza
• 1979 – Miklós Maros för Symfoni nr 2
• 1981 – Arne Mellnäs
• 1983 – Lars-Erik Rosell för Orgelkonsert
• 1985 – Mikael Edlund
• 1987 – Pär Lindgren för konstnärligt nyskapande
• 1989 – Jan Sandström
• 1991 – Anders Hillborg för Celestial Mechanics
• 1992 – André Chini för Mururoa för violin och orkester
• 1993 – Hans Gefors för orkesterverket Twine(1988) och orkestersatsen i operan Der Park (1992)
• 1994 – Torsten Nilsson för tonsättargärningen
• 1995 – Anders Hultqvist för Time and the Bell
• 1996 – Lars Ekström för Genom skärvan av en prisma
• 1997 – Karin Rehnqvist för Solsången
• 1998 – Kent Olofsson för Hephaestus Forge för slagverk och orkester
• 1999 – Thomas Jennefelt för Musik vid ett berg
• 2000 – Per Mårtensson för Violinkonsert
• 2001 – Ingvar Karkoff för Symfoni nr 1
• 2002 – Fredrik Hedelin för Tecken
• 2003 – Mats Larsson Gothe för Violinkonsert
• 2004 – Jesper Nordin för Sleep now in the fire
• 2005 – Victoria Borisova-Ollas för Symfoni nr 1, The Triumph of Heaven
• 2008 – Mirjam Tally för Turbulence
• 2012 – Britta Byström för Utflykt i det okända