Sven-Eric Johanson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sven-Eric Johanson
Tonsättare
Född 10 december 1919
Västervik, Sverige Sverige
Död 29 september 1997 (77 år)
Göteborg, Sverige Sverige
Instrument Orgel
Aktiva år 19421997

Sven Eric Emanuel Johanson, född 10 december 1919 i Västervik, död 29 september 1997 i Göteborg,[1] var en svensk tonsättare och organist.

Sven-Eric Johansons far var adjutant i Frälsningsarmén, sedermera pastor i Missionskyrkan. Familjen flyttade flera gånger mellan orter i olika delar av Sverige. När Johanson var tonåring var de bosatta i Forshaga, där han som självlärd ung tonsättare fick en symfoni framförd. Han inledde sina formella musikstudier 1938–39 vid Folkliga musikskolanIngesund, varefter han fortsatte dem vid Kungliga Musikkonservatoriet i Stockholm, där han tog musiklärarexamen 1943 och organistexamen 1946.

Vid konservatoriet i Stockholm undervisades Johanson i komposition av Melcher Melchers. Han studerade också i liten omfattning för Hilding Rosenberg (1944), Fartein Valen (1951) och Luigi Dallapiccola (1957). Han komponerade ofta i tolvton, influerad av den s.k. Andra Wienskolan, även om han inte helt underkastade sig de dogmer som utvecklats där.

Under början av 1940-talet var Sven-Eric Johanson en av medlemmarna i Måndagsgruppen. 1944–52 var han organist i Missionskyrkan i Uppsala, varefter han bosatte han sig i Göteborg, där han 1952–77 verkade som organist i Älvsborgs kyrka. Efter att ha sagt upp sig från denna tjänst levde han som fri konstnär.

Johanson gjorde sig känd som något av en musikalisk mångsysslare. Förutom en mycket stor produktion av renodlad konstmusik låg han också bakom experiment och musikhappenings. Han hade ett brett musikaliskt register där både modernt och mer traditionellt tonspråk ingick. Som en av de mera färgstarka personligheterna i det svenska musiklivet, och med en yttre uppenbarelse som leder tankarna till en Salvador Dalí, framstod han – och framställde sig gärna – som en gycklare och upptågsmakare, men där fanns också en stor portion allvar i hans väsen och någon bohem var han långtifrån; få tonsättare har varit mera produktiva.

Bland Johansons verk finns många operor och tolv symfonier, av vilka två är körverk och en är för kammarensemble. Därtill ett antal solokonserter, bland annat för i sammanhanget så udda instrument som balalajka och nyckelharpa. En av hans största framgångar som tonsättare av instrumentalmusik var den tionde symfonin, Symphonie Chez nous (1990). Denna innehåller en melodi som utgavs separat med titeln "Mitt hjärtas melodi". Johanson utgav 1986 en skiva med elektroakustisk musik, Rotas Tenet. Mest känd och omtyckt har han nog dock blivit som körtonsättare.

Han finns representerad i den svenska psalmboken med en tonsättning till psalm nr 214a, Lär mig att bedja av hjärtat, tonsatt 1976.

Sven-Eric Johanson är gravsatt på Stampens kyrkogård i Göteborg.[2]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Orkesterverk (i urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Sinfonia ostinata, symfoni nr 1, 1949/54
  • Symfoni nr 3, 1956
  • Konsert för balalajka och stråkorkester, 1961
  • Variationer över en värmländsk orrlåt, 1963
  • Elementsymfonin (Etemenanki), symfoni nr 5, 1965–68; består av orkesterstyckena Vagues (vågor), Fotia (eld), Vienti (vindar) och Terra (jord) som även kan spelas separata
  • Concerto Gotenburghese, pianokonsert, 1970
  • Konsert för nyckelharpa och stråkorkester, 1971
  • Sinfonietta pastorella, symfoni nr 6, 1972
  • Spelmanssymfoni för stråkorkester, symfoni nr 7, 1974
  • En Frödingsymfoni för solister, kör och orkester, symfoni nr 8, 1983–84
  • Sinfonia d'estate, symfoni nr 9, 1987
  • Symphonie Chez nous, symfoni nr 10, 1990
  • Sinfonia d'autunno, symfoni nr 11, 1991

Musikdramatiska verk (i urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Petronella, "opera bluffa", 1942
  • Tjuvens pekfinger, opera buffa, 1966
  • Rivalerna, kammaropera, 1967
  • Sagan om ringen, opera, 1972, ej framförd
  • Reliken, opera, 1975
  • Skandal, Ers majestät, opera, 1978
  • Dinize, opera, 1993-94, ej framförd

Körverk (i urval)[redigera | redigera wikitext]

Kammarmusik (i urval)[redigera | redigera wikitext]

  • 8 stråkkvartetter, komponerade mellan 1947 och 1981
  • Trio för klarinett, violoncell och piano, 1958
  • Sinfonia da camera, Arnold Schönberg in memoriam, symfoni nr 12, 1992

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • P-G Bergfors, Mitt hjärtas melodi: en bok om Sven-Eric Johanson, 1994
  1. ^ Sveriges dödbok 1947-2006
  2. ^ ”Sök gravsatt på SvenskaGravar.se”. Eniac Data AB. Arkiverad från originalet den 5 september 2016. https://archive.is/20160905134119/http://www.svenskagravar.se/gravsatt/38228245. Läst 1 september 2016.