Claes Rendahl

Från Wikipedia
Claes Rendahl
Född4 april 1848[1][2][3]
Ölmstads församling[2][3], Sverige
Död12 februari 1926[1][2] (77 år)
Karlstads stadsförsamling[2], Sverige
Medborgare iSverige[2][3]
Utbildad vidKungliga Musikhögskolan i Stockholm, [3]
SysselsättningKompositör[3], kyrkomusiker[3]
Befattning
Musiklärare, Tingvallagymnasiet (1873–1913)[3][4]
Domkyrkoorganist, Karlstads domkyrkoförsamling (1877–1922)[3]
Ordförande, Kyrkomusikernas riksförbund (1902–1921)[5]
BarnRagnar Rendahl (f. 1878)
Utmärkelser
Riddare av Vasaorden (1897)[6]
Litteris et Artibus (1922)[4]
Hedersordförande (1922)
Redigera Wikidata

Claes Wilhelm Rendahl, född 4 april 1848 i Ölmstads socken, Jönköpings län, död 12 februari 1926 i Karlstads stadsförsamling, Värmlands län[7], var en svensk tonsättare, musiklärare och domkyrkoorganist.[8]

Han var far till Ragnar Rendahl.

Rendahl var elev vid Stockholms musikkonservatorium 1867—1872. Han avlade organistexamen 1868 och musikdirektörsexamen 1871. Han var musiklärare vid högre allmänna läroverket i Karlstad 1873 till 1913. År 1877 blev han domkyrkoorganist i Karlstad. År 1901 blev han ordförande i Svenska Allmänna Organist- och kantorsföreningen.[9]

Han komponerade flera piano- och orgelstycken samt en- och flerstämmiga sånger, kantater med mera. Därtill utgav han De antika tonarterna, kritiska studier... af en sanningsvän 1878. Han medverkade också inom kyrkosången, bland annat genom att ge ut flera reviderade utgåvor av Haeffners koralbok från 1819 med transponeringar av flertalet sånger.[9]

Den 29 november 1900 invaldes Rendahl som ledamot nr 502 av Kungliga Musikaliska Akademien. 1922 tilldelades han Litteris et Artibus.[8]

Musikverk[redigera | redigera wikitext]

Pianoverk[redigera | redigera wikitext]

  • Sju melodiska tonstycken för piano (1885).
  1. Mazurka
  2. Humoresk
  3. Visa i folkton
  4. Bagatelle
  5. Polska
  6. Mazurka
  7. Scherzo
  • Frid (1892).

Arrangemang[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • En sanningsvän (1878). De antika tonarterna: kritiska studier med särsk. hänsyn till Hæffners och Josephsons koralbearbetningar. Karlstad: Förf. Libris 1601124 
  • Haeffner, Johann Christian Friedrich; Rendahl C. W. (1889). J.C.F. Hæffners koralbok i sammandrag: innehållande melodier till alla den Svenska kyrkans psalmer, transponerade i en efter det allmännaste röstomfånget lämpad tonhöjd. Stockholm: Palmquist. Libris 1625679 

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] International Music Score Library Project, Claes Rendahl, läst: 9 oktober 2017, licens: Erkännande-DelaLika 4.0 Internationell.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e] Sveriges dödbok 1830–2020, åttonde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, november 2021, Rendahl, Claes Wilhelm, läst: 22 april 2022.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c d e f g h] Svenskt porträttgalleri : XXI. Tonkonstnärer och sceniska artister, s. 91, läst: 6 maj 2022.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Nils Bohman (red.), Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok. 6 P-Sheldon, vol. 6, Albert Bonniers Förlag, 1949, s. 236, läs online, läst: 6 maj 2022.[källa från Wikidata]
  5. ^ Kyrkomusikernas riksförbund 1901–2001, Kyrkomusikernas riksförbund, september 2001, s. 107, ISBN 91-7718-022-4, läst: 23 april 2022.[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, Projekt Runeberg .[källa från Wikidata]
  7. ^ Sveriges Dödbok SDB 1860–2016, USB, Version 7.10, Sveriges Släktforskarförbund (2016).
  8. ^ [a b] Nyström, Pia; Kyhlberg-Boström Anna, Elmquist Anne-Marie (1996). Kungl. Musikaliska akademien: matrikel 1771-1995. Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie, 0347-5158 ; 84 (2., rev. och utök. uppl.). Stockholm: Musikaliska akad. Libris 7749167. ISBN 91-85428-99-X (inb.) 
  9. ^ [a b] Rendahl, Klas Vilhelm i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1915)