Cornelius Gurlitt (konsthistoriker)
Cornelius Gurlitt, född 1 januari 1850 i Nischwitz, död 25 mars 1938 i Dresden, var en tysk konsthistoriker, son till Louis Gurlitt, brorson till Cornelius Gurlitt, och far till Hildebrand Gurlitt.
Cornelius Gurlitt studerade arkitektur och konstindustri och blev 1893 professor vid Rekniska högskolan i Dresden samt utövade en livlig och mycket omfattande litterär verksamhet. I sina studier över modern konst blev han en av den moderna tyska konstkritikens skapare.
Bland hans större arbeten märks Geschichte des Barockstiles, des Rococo und des Klassicismus i tre band 1886-89, Die Baukunst Spaniens i tre band 1895-99, Die Baukunst Frankreichs (1899-1900), Die deutsche Kunst des XIX. Jahrhunderts (1899), Geschichte der Kunst i två band 1902 och det stort anlagda verket Kirchen (från 1906).
Dessa arbeten med sitt omfattande material vittnar om stor lärdom och inte mindre arbetsenergi. Den tyska konsthistorien över 1800-talet är personligt, nästan journalistiskt hållen. Bland Gurlitts övriga arbeten märks Im Bürgerhaus (1888), Andreas Schlüter (1891) och Ueber Baukunst (1904). Från 1905 redigerade Gurlitt monografisamlingen Die Kultur.
Källor
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Gurlitt, 2. Cornelius, 1904–1926.
|